Samtidigt som flera andra klubbar brottas med problemet att ha värvat många spelare och bytt ut stora delar av startelvan, med svaga resultat och i vissa fall sparkade managers som följd, har Wolves visat att trots att de har bytt manager, värvat tolv spelare under sommaren, och med endast två spelare kvar i startelvan från förra säsongen, det trots det är fullt möjligt att få ihop ett väl fungerande fotbollslag.
Det har spelats 13 omgångar av EFL Championship hittills den här säsongen. Det är som väntat en ruskigt jämn och oviss serie. Vilket inte minst demonstreras av att flera klubbar som förväntades ligga i toppen av tabellen istället befinner sig på tabellens nedre halva, samtidigt som några av dess väntade eftersläntrare istället har blandat sig i toppstriden. Flera lag har uppvisat formtoppar som kommit och gått.
Wolves har däremot visat sig vara anmärkningsvärt stabila, och kanske inte minst av den anledning är det just Wolves som faktiskt befinner sig i tabellens topp, två poäng före jagande klubbar och med åtta poäng ned till playoff-strecket. Wolves gjorde en storsatsning inför den här säsongen och ser ut att onekligen leva upp till förväntningarna. Deras självklara målsättning är att spela i Premier League nästa säsong.
Ikväll får de minst sagt en försmak av vad det kan innebära. Det är bortamatch i Ligacupens fjärde omgång mot Man City på Etihad. Med andra ord möter laget som har liknats vid Brasilien i EFL Championship ett lag som vid fler än ett tillfälle under säsongen har liknats vid Barcelona. Mycket mer glamouröst än så kan det knappast bli för Wolves. Det må vara lite skilda världar för stunden, men Wolves hoppas självfallet att inom kort inhabitera samma värld som Man City.
Ikväll kommer Wolves kunna göra det för i alla fall just en kväll. Det borde betyda att vi nog inte ska räkna med att Wolves kommer ta alldeles lätt på den här uppgiften, utan vill visa sig från sin bästa sida och mäta sig själva med de bästa. Det spelar naturligtvis ingen som helst roll vilken startelva Man City väljer att ställa ut, det kommer ändå vara allt annat än ett reservlag i det ordets rätta bemärkelse.
Om Man City har en spelartrupp av sanslös kvalitet med Premier League-mått mätt så ligger inte Wolves långt därefter på en EFL Championship-skala. Många skulle nog mena att de faktiskt inte har ett så värst pjåkigt lag ens uttryckt i Premier League-termer. Det kanske mest talande för detta är att Helder Costa, som åtminstone hade varit förekommande i ett samtal om förra säsongens bästa spelare i EFL Championship, den här säsongen har svårt att ens ta plats.
Wolves chockade mer eller mindre världen när de i somras meddelade att de värvade Portos högt ansedda mittfältare Ruben Neves för både klubb- och ligarekordet £16m. Det var en värvning värdig en Premier League-klubb och det muttrades på flera olika håll om hur Wolves kunde värva en sådan spelare, och vad han skulle ha för attityd. Det har emellertid så här långt visat sig vara ren och skär succé, med Neves som en av seriens dominanter.
Det gör det inte mindre anmärkningsvärt att Ruben Neves samtidigt inte ens är den mest framstående spelaren eller värvningen Wolves gjorde den här sommaren. Diogo Jota har tagit EFL Championship med storm hittills under säsongen och har med viss marginal varit seriens bästa spelare så här långt, med sju mål på 13 ligamatcher. Jota som öste in mål i Porto förra säsongen har fortsatt göra samma sak i EFL Championship.
Mer eller mindre lika bra har Léo Bonatini varit, som med en bakgrund i Estoril värvades på lån från Saudiarabien. Även han öser in mål för Wolves hittills under säsongen samtidigt som han skapar mängder av chanser åt övriga spelare. Det är alls ingen tillfällighet att den här spelartrion har beskrivits ungefär som EFL Championships motsvarighet till Chelseas titelvinnande trojka av Cesc Fabregas (Neves), Eden Hazard (Jota) och Diego Costa (Bonatini).
Det måste räknas till Nuno Espirito Santos stora fördel att han så snabbt har lyckats få ihop dessa spelare tillsammans med övriga till ett så väl fungerande och effektivt fotbollslag. Jämförelsen med Chelsea är för övrigt inte någon ren tillfällighet givet att Santo, som vid sidlinjen sportar en genuin ”vatos locos forever ese!”-look, har valt en taktik till stor del besläktad med Antonio Contes trebackslinje och rappa anfallsspel från förra säsongen.
Andra låter sig inte hejdas där med den jämförelsen. Allra senast var det Steve Bruce i Aston Villa som gjorde sin allra bästa Arsene Wenger-imitation genom att surt beskriva Wolves som ett hopköpt lag i vilket det var hopplöst för unga spelare att få chansen. Det kan ha spelat in att Wolves nyligen gav den regionala rivalen Aston Villa en duktig omgång. Verkligheten är emellertid att Wolves den här säsongen gett fler unga spelare från egna leden mer speltid än Aston Villa.
Med en stomme av portugiser och sydamerikaner ligger det så klart nära till hands att misstänka att motståndarna skulle försöka sig på lite mer fula metoder att sätta stopp för dem. Fysiskt skrämma skiten ur dem för att uttrycka sig lite mer brutalt. Cardiff lyckades med en sådan taktik tidigt under säsongen men vad som också talar till Wolves långsiktiga fördel är att de lärde sig läxan. Mot Preston i helgen stod de upp bra och vann ändå matchen.
Wolves har flera av EFL Championships bästa spelare, de har en effektiv och utarbetad taktik, de kan vinna matcher på många olika sätt, de har visat att de kan hantera både en teknisk och en fysisk matchbild. Detta gör dem till favoriter att vinna EFL Championship och gå upp i Premier League. Om Wolves ikväll visar att de kan lyfta över sitt spel också till en större scen som Etihad utan att låta sig skrämmas, kan det mycket väl bära till Ligacupens kvartsfinal – och beyond.
Det är förmodligen för många första gången de ser Wolves den här säsongen ikväll mot Man City. Det finns alla skäl i världen att anta att vi kommer se mycket mer av Wolves under det kommande året och åren.