Det har varit ett mäkta framgångsrikt år för engelska ungdomslandslag. Inom loppet av bara det här året har England krönts till U20-världsmästare, U19-europamästare, vunnit Toulon, samt förlorat på straffar i semifinalen av U21-EM mot Tyskland. Och alldeles nyligen besegrade England alltså Spanien och blev även U17-världsmästare.
Ändå är det förmodligen med en skön känsla av både hämnd och hemlig tillfredsställelse som Englands U17 besegrade just Spanien i den här finalen, för det var nämligen mot samma motståndare England nesligen förlorade finalen i U17-EM tidigare i år, efter att ha släppt in kvitteringen på tilläggstid och därefter förlorat på straffar. England var bäst då, och England var bäst igen idag.
England visade i finalen inte bara hög kvalitet utan också stark karaktär. De hamnade i ett tidigt 0-2-underläge men vänder ändå och vinner matchen med 5-2. Phil Foden var superb, men nämnas framför allt bör kanske Fulhams Steven Sessegnon, som spelat sig till en ordinarie plats under turneringen och som var den som spelade fram Englands båda två första mål som vände finalen.
Det är ingen tillfällighet. Englands U17-lag för närvarande räknas till en av landets allra mest spännande generationer på många år. Där finns en handfull av spelare som flera av Englands största klubbar bör hoppas mycket på. Phil Foden i Man City, Angel Gomes i Man Utd, Jadon Sancho i Dortmund, Chelseas Marc Guehi, George McEachran och Callum Hudson-Odoi med flera.
Det var definitivt om dem det pratades mest inför VM, och de har gjort skäl för uppmärksamheten. Men den som stulit de största rubrikerna under VM är istället Rhian Brewster från Liverpool, med sina åtta mål totalt men kanske framför allt genom sina två hattricks i kvartsfinalen och semifinalen. Helt avgörande insatser när det gäller som mest med andra ord.
England gillar sina wonderkids i anfallet. Det finns en särskild romantik runt dem och att Marcus Rashford eller att Eddie Nketiah har väckt sådan reaktion är ingen tillfällighet. Det är en romantik som ligger som allra tätast över just Liverpool, där mytbildningen kring extrema anfallartalanger som Robbie Fowler och Michael Owen alltid svept in Anfield i en tät och våt dimma.
Vad Englands stora och återkommande framgångar på ungdomsnivå visar är att den populära slutsatsen är helt feltänkt. Det råder ingen kvalitetsbrist på unga, engelska spelare, de är tvärtom ruskigt välutbildade, något som även märks i ungdomsturneringar för klubblag. Problemet är alltså inte att unga engelska spelare är för dåliga som det så populärt brukar sägas.
Englands problem är inte ungdomsfotbollen, utan övergången från ungdomsfotboll till seniorfotboll, det vill säga när dessa talangfulla ungdomar ska in och konkurrera på seniornivå med äldre och mer erfarna spelare. Här är analysen över speltid på seniornivå för dessa unga spelare i England jämfört med i exempelvis Spanien eller Tyskland ytterst nedslående läsning.
Det har självfallet sina naturliga förklaringar. Utmaningen är så mycket högre och insatserna är så mycket större i Premier League, där både de sportsliga och de ekonomiska konsekvenserna av mindre bra säsonger kan vara mer eller mindre katastrofala. Mer utsatta managers i dessa avseenden kommer alltid vara mer benägna att satsa på de säkra korten hellre än den elektriska talangen.
Ändå har förutsättningarna förbättrats för engelska talanger under de senaste åren. En stor förklaring till detta är bildandet av U23-ligan som både har gett dessa spelare chansen att mäta sig på högre nivå mot äldre spelare, ett mycket vettigt mellansteg mellan ungdomslagen och a-laget, och förändrat klubbarnas sätt att rekrytera och utbilda sina unga spelare.
Andra metoder borde övervägas. Ett förslag som diskuterades i veckan var att åtminstone Premier League-klubbarna i Ligacupen skulle vara tvingade att spela minst fyra egenproducerade spelare under viss ålder. Inte nödvändigtvis en dum idé och definitivt ett sätt att även profilera Ligacupen. Liknande regler vore inte nödvändigtvis någon dum idé för FA-cupen heller.
Andra möjligheter för engelska talanger är naturligtvis att också våga söka sig utomlands för speltid. Vi har börjat se fler sådana exempel, inte minst Jadon Sancho som alltså flyttade till Dortmund i somras, som var med i Englands VM-trupp under gruppspelet för att därefter kallas hem. Ett vettigt steg att ta om utländska seniorspelare tar deras platser på hemmaplan.
Men för stunden kan England åtminstone glädjas åt att de har vunnit ännu ett VM på ungdomsnivå, att de har en makalöst lovande generation av ungdomar som kommer upp i systemet, och ännu ett styrkebesked för världens just nu kanske bästa ungdomsfotboll.