När Brighton förra fredagen vann med 3-0 borta mot West Ham var det första matchen de vann på bortaplan i den engelska högstadivisionen på 34 år. En smått osannolik siffra men naturligtvis en indikation på vilken resa Brighton alls har gjort som återigen spelar i Premier League. Deras spel förra säsongen tog dem till Premier League. Deras spel den här säsongen kan hålla dem kvar.
Det var alls ingen tillfällighet att Brighton vann den matchen. West Ham hade mycket av vad som kan kallas för illusorisk kontroll av matchen och tendenser till chanser som aldrig var riktiga chanser. Kanske lät sig kommentatorerna luras av detta. För Brighton hade i grund och botten full kontroll på matchbilden, och lät med ett disciplinerat försvarsspel aldrig West Ham riktigt komma nära.
Vad Brighton framför allt har insett är värdet av det smutsiga jobbet, det där som aldrig riktigt respekteras i studiosnacket efteråt. Brighton sprang mest genom sitt centrala mittfält med Dale Stephens och Davy Pröpper och sina kreativa spelare Pascal Gross och Glenn Murray. Brighton sprang också oftast där Anthony Knockaert och José Izquierdo hade flest rusher av alla spelare, händelsevis också de snabbaste rusherna.
Den perfekta bortamatchen kallade Chris Hughton matchen mot West Ham för, och det är lätt att förstå att han var så nöjd. Brighton lyckades i och med segern nämligen slå hål på två farhågor som fanns med Brighton inför säsongen: Att de inte skulle kunna göra tillräckligt många mål, samt att de inte skulle kunna plocka tillräckligt många poäng på bortaplan.
På sina fyra bortamatcher innan matchen mot West Ham hade Brighton bara lyckats ta en enda poäng och göra ett enda mål. Så tre poäng och tre mål mot West Ham var naturligtvis ett väldigt bra bevis för dem själva att de kan kombinera en bra defensiv med en effektiv offensiv också på bortaplan. Det kommer inte ske i alla matcher, men i tillräckligt många.
Vad Brighton bör sikta på mot Southampton idag måste vara den perfekta hemmamatchen. Brightons hemmafacit är förvisso bra, med endast en förlust mot Man City på sina fyra hemmamatcher. Två vinster, mot West Brom och mot Newcastle, följdes upp av oavgjort mot Everton. En match som var på väg att vinnas även den innan Brunos armbåge gav bort en otroligt onödig straff i slutminuterna.
Det är den typen av fadäser som Brighton helt enkelt måste försöka eliminera från sin repertoar. Framför allt handlar det däremot om att hitta ett anfallsspel som fungerar även på hemmaplan där motståndarna kanske inte själva trycker på riktigt lika mycket. Givet att det bara har lossnat riktigt i en enda match, mot West Brom märkligt nog, är det något Brighton måste jobba med.
En anledning till detta är att Brighton så här långt in på säsongen inte har lyckats få någon riktig fart på sina kreativa yttermittfältare. Men Anthony Knockaert, som mycket väl kan ha varit EFL Championships klarast lysande stjärna förra säsongen, ser ut att börja hitta fötterna ordentligt i de senaste matcherna. Och mot West Ham visade José Izquierdo varför Brighton valde att slå sitt eget transferrekord på honom.
Får Brighton igång dessa båda spelare kommer en annan mycket smart värvning i form av Pascal Gross få betydligt fler alternativ att jobba med. Gross ligger mycket högt i statistiken över antalet skapade målchanser, vilket naturligtvis är desto mer imponerande när han spelar för ett lag som Brighton. Men den här offensiva kvartetten, även inräknat Glenn Murray, kan visa sig bli ett effektivt anfallsvapen för Brighton.
Allt handlar naturligtvis om att hålla sig kvar i Premier League för Brighton. Och det ser för närvarande ut att kunna bli en rejäl utmaning. Det är egentligen bara två klubbar som börjar se genuint svagare ut än Brighton, i form av Crystal Palace och Bournemouth. Men även de visar livstecken. Annars krävs att någon väsentligt större klubb verkligen faller igenom den här säsongen, någon som egentligen är ”too big to fail”.
Brighton är sannerligen inte för stora. Men om bortamatchen mot West Ham visar sig vara regel mer än undantag under säsongen kan det mycket väl vara så att Brighton helt enkelt är för bra för att åka ur.
:::
På annat håll den här söndagen hittar vi Leicester mot Everton. Claude Puels första match som Leicesters nye manager sker alltså på hemmaplan mot ett krisbetonat och i praktiken managerlöst Everton. Viktigt för Puel så klart att få en bra start. För David Unsworth, som sagt sig vilja ha jobbet som Evertons manager på fast basis, vore det kanske klokt att undvika en andra raka förlust.
:::
Dagen inleds emellertid med derbyt i Birmingham. På St Andrews drabbar ett nedflyttningshotat Birmingham samman med Aston Villa, som i och med en seger kan ta ett rätt rejält kliv upp i toppen av tabellen. Steve Bruce ser faktiskt ut att ha fått lite ordning på Aston Villa, som definitivt har sett bättre ut de senaste veckorna än vad de gjorde i början av säsongen.
Det finns alltså förhoppning om uppflyttning för Aston Villa. Birmingham skulle däremot helt säkert vara rätt nöjda med att ge dessa förhoppningar en riktig dick-kick. Det här brukar vara rejält heta matcher, så det finns alla skäl att ratta in den tidiga matchen. Om inte annat kan man alltid roa sig med att lyssna till vad publiken på St Andrews skriker för barnförbjudna okväden till deras förre manager Steve Bruce.