Storlek mäts i titlar brukar det sägas. Alternativt är det något jag har sagt men så försöker jag framställa det som något en vis gammal man en gång sa. Men även om det är en stor del av sanningen kan det inte vara hela sanningen. Newcastle är ett bra exempel på det. En klubb som vann sin senaste stora titel för mer än 60 år sedan, som var engelska ligamästare senast för 90 år sedan. Ändå en enorm och klassisk engelsk fotbollsklubb.
Newcastle är en speciell engelsk fotbollsklubb på samma sätt som Newcastle är en speciell engelsk stad. I mångt och mycket är staden och klubben svåra för att inte säga omöjliga att skilja åt. Det är ett symbiotiskt förhållande där när laget vinner det går vibrationer genom staden, samtidigt som staden består av supportrar som lojalt följer sitt lag oberoende av dess titelchanser. Kanske är Neapel och Napoli den närmaste och bästa jämförelsen att göra.
Stolthet är ett relevant ord i sammanhanget. För så mycket med klubben snurrar kring att känna en stolthet och en tillhörighet till Newcastle. Det har under de tio senaste åren varit en svårt tärd stolthet med Mike Ashley som ägare, med en många gånger tveksam moralisk kompass, låga ambitioner, sunkiga sponsorer och tveksamma kopplingar till dennes övriga affärsintressen. Men det är också en stolthet som under det senaste året växt sig starkare igen.
Rafa Benitez är naturligtvis en stor anledning till det. Världstränaren som följde klubben ned i EFL Championship och tillbaka igen, och som med vinst borta mot Burnley ikväll tar upp Newcastle till sjätteplatsen i Premier League efter tio spelade omgångar. Med stoltheten har också kommit nya förhoppningar, inte minst om nya ägare. Det ryktas friskt om nya köpare och det konkreta intresse som sägs finnas bakom Amanda Staveleys sonderingar.
Det där har det ju spekulerats om hejvilt de senaste veckorna. Mycket talar alltså för att ett uppköp av Newcastle är å stundande, och naturligtvis är det något som väcker både hopp och intresse bland såväl Newcastles supportrar som mer neutralt intresserade av engelsk fotboll. De flesta funderar säkerligen på det ena eller andra sättet i linje med Shay Givens resonemang om vad detta innebär för hur bra Newcastle faktiskt kan bli. Nästa Man City, verkar Given mena.
Den resan blir självfallet inte riktigt lika enkel och snabb som var fallet för just Man City. Tiderna har förändrats, konkurrensen och reglerna med den. Men vad som kanske framför allt är intressant med den här frågeställningen är vad det skulle ha för betydelse i det större perspektivet för engelsk fotboll om Newcastle faktiskt blev en klubb som, om inte nödvändigtvis exakt nästa Man City, vad nu det innebär, men av ungefär den storleken och ambitionsnivån.
Från mitt sätt att se på saken är nämligen Newcastle annorlunda i detta avseende än många andra engelska klubbar. Vi har naturligtvis hört sådant här prat om andra klubbar förut, men ingen av dem känns riktigt lika betydelsefull som just Newcastle. Skälet är att det är just Newcastle, både som klubb och som stad, och att detta på ett annat sätt än vad som vore fallet med andra klubbar har potential att vara en den engelska fotbollens game-changer.
Mycket av utvecklingen inom engelsk fotboll har varit en geografisk koncentration av de riktigt stora klubbarna till några få städer. Manchester, London och Liverpool dominerar engelsk fotboll i en utsträckning vi nog aldrig förut sätt. Många menar att detta är en irreversibel utveckling, och att klubbar i andra städer och områden för en tynande tillvaro. Förvisso både ett hysteriskt och inte med verkligheten överensstämmande perspektiv.
Men det är ändå en utveckling i grova drag. Och att då plötsligt få en engelsk storklubb, med resurser och ambitioner motsvarande nuvarande superklubbar, uppe i nordöstra England, skulle i ett svep rita om den engelska fotbollskartan och ändra dess geopolitiska maktbalans. Englands norra delar skulle inte längre vara periferin inom engelsk fotboll, med några enstaka fyrtorn skinandes i mörkret, utan betydligt mer dess centrum.
Om Newcastle går supernova skulle det ge ett helt nytt liv till staden och till hela regionen i fotbollstermer, och det skulle kunna fungara som ett exempel och som en väckarklocka inte bara till övriga större klubbar i närområdet utan även till klubbar av motsvarande storlek i städer och regioner av motsvarande storlek, bland annat med innebörden att det är ingen naturlag att Manchester, London och Liverpool har ett maktmonopol inom engelsk fotboll.
Jämförelsen låter sig än en gång göras med Neapel och Napoli, där italiensk fotboll normalt sett alltid har snurrat runt Turin och Milano, med Rom som ett ankare söderöver. Vad som gjorde Napoli till en så stor upplevelse under 1980-talets andra halva, och kanske vad som gör Napoli så speciellt också i dessa dagar, var att de för en stund lyckades flytta den italienska fotbollens centrum söderut på ett sätt ingen hade förväntat sig.
Newcastle har möjligheten att flytta den engelska fotbollens centrum norrut. De har förvisso ingen Diego Maradona. Men de har Rafa Benitez och förhoppningar om en ljusnande framtid med nya ägare. Newcastle är inte bara en sovande jätte inom engelsk fotboll. Newcastle är också en game-changer, en klubb med potential att ändra engelsk fotboll i grunden.