Den som har sett den amerikanska versionen av serien The Office känner väl till en av dess huvudsakliga karaktärer i Michael Scott, kontorschefen vars allmänna inkompetens inte är hans främsta karaktärsdrag utan snarare är detta dennes ständiga behov att vara omtyckt av och vän med sina anställda, något som gör denne helt oförmögen att hantera arbetsplatsens tuffare frågor.
Kanske vore detta en orättvis jämförelse med Slaven Bilic, som åtminstone inte verkar riktigt lika clueless som Michael Scott. Hur som helst är det ändå dit tankarna går givet hur West Ham under så långa stunder lyckas se fullständigt hopplösa ut under Bilic, samtidigt som det också är uppenbart att många spelare verkar tycka väldigt bra om honom.
På något annat sätt går det inte riktigt att förstå vissa av West Hams insatser under senare tid. Det var tydligt att matcherna mot Tottenham och Crystal Palace var viktiga för West Ham och Bilic. En spelartrupp som alls inte hade gillat sin tränare hade aldrig kämpat tillbaka från 0-2 på bortaplan mot Tottenham, men West Hams spelare slogs för livet.
Det såg i själva verket likadant ut mot Crystal Palace, där West Ham hade en stabil 2-0-ledning borta mot Crystal Palace. Men West Ham vore knappast West Ham om de inte lyckades sätta sig själva på pottkanten även där. Att tappa 2-0 till 2-2 mot Crystal Palace under andra halvlek, och inte minst sättet det gick till på, var knappast till Slaven Bilics fördel.
Alltså befinner vi oss här igen. Hemmamatch mot Liverpool. Ännu en match som West Ham förmodligen behöver vinna för att Slaven Bilic ska lyckas hålla sig ifrån den elektriska tränarstolen. En prestigevinst av precis det slaget som skulle kunna lyckas övertyga klubbhierarkin om än inte någon större del av publiken att Bilics tid ännu inte är förbi. Likt Chelsea och Tottenham vid tidigare tillfällen.
Det här gör självfallet West Ham väldigt oförutsägbara. Vad är det egentligen för West Ham som dyker upp på andra sidan planen ikväll? Är det West Ham som kapitulerade mot exempelvis Brighton eller är det West Ham som kämpade sig tillbaka mot Tottenham? Möter Liverpool ett mer eller mindre uppgivet lag eller möter de ett lag som spelar som om de inte längre har något att förlora?
Det gör en match mot West Ham svår att förbereda sig för. Liverpool vet så klart mycket väl om vad det innebär att möta ett West Ham som har en dålig dag, de vann med 4-0 i den här matchen förra säsongen, i en insats som på alla sätt var alltför representativ för West Ham under Slaven Bilic. Men också detta West Ham, om de har en bra dag, kan vinna mot nästan vilka som helst.
Sunt förnuft säger åtminstone mig att om West Ham förlorar den här matchen mot Liverpool så är det också Slaven Bilics sista match som West Hams manager. Då faller yxan under landslagsuppehållet. Men sunt förnuft har inte varit ett av West Hams kännetecken tidigare. Precis som alltid är fallet med Michael Scott undrar man hur Bilic egentligen har lyckats undgå sparken så här länge redan.
Kanske är det oundvikligt givet att det även börjar synas sprickor i West Hams spelartrupp. Både Marko Arnautovic och Andy Carroll har under säsongen dragit på sig vad som bara snällt kan beskrivas som oerhört korkade utvisningar, som onekligen kostat laget. Bristande disciplin av det slaget är inte sällan ett tecken på ett djupare missnöje och frustration med sakers tillstånd.
Frustration med sakers tillstånd är minst sagt vad sommarens värvningar gett uttryck för. Pablo Zabaleta var knappast diplomatisk när han kommenterade Arnautovics och Carrolls utvisningar, och när Joe Hart efter matchen mot Crystal Palace kommenterade det inträffade var det med svårighet att finna orden han gjorde det närmast förbjudna och kritiserade sina medspelares professionalism.
West Ham har under en längre tid varit ett synnerligen underpresterande fotbollslag. Laget har så mycket mer kapacitet än så här. Bara sett till materialet i spelartruppen borde West Ham kunna slåss betydligt högre upp i tabellen. Det kan inte rimligtvis tillåtas fortsätta på det viset. West Ham är för stunden ett lag som inte vet hur det ska försvara, hur det ska anfalla, hur det ska spela fotboll.
Utom möjligen stötvis när det är som om någon påminner laget att om vi inte äter våra grönsaker och vinner idag så får vi ingen glass efter maten. Det är inte minst ur den synvinkeln hela den här idén att ”[Slaven Bilic] har två matcher på sig att rädda jobbet!” är så befängd. Ett sådant beslut bör inte gärna kunna grundas endast på utfallet i en eller möjligen två matcher.
Problemen som plågat West Ham under lång tid försvann inte bara för att West Ham besegrade Tottenham på London Stadium i slutet av förra säsongen. De problem som plågat West Ham försvann inte bara för att West Ham vände och vann mot Tottenham på Wembley för en dryg vecka sedan. Problemen som plågar West Ham försvinner inte om de vinner mot Liverpool ikväll.
Det mildrar bara smärtan för en stund. På samma sätt som att ösa in mål mot Maribor kan mildra smärtan av att ha svårt att göra mål mot kompakta försvar för en stund utan att det egentligen löser någonting. Men smärtlindring som substitut för att åtgärda sjukdomen är något som både West Ham och Liverpool har lyft upp till skön konst under senare år.
Vem lyckas bäst med det ikväll? Kan vi vänta oss kaos eller kamikaze av West Ham mot Liverpool? Blir det kaos vinner Liverpool. Blir det kamikaze är det en match West Ham mycket väl kan vinna.