När en undersökning genomfördes bland West Broms supportrar efter förlusten mot Man City visade det sig att 76% av de svarande föredrog att att se någon annan manager ta över laget. Tony Pulis har alltså tappat tre fjärdedelar av sin supporterskara redan innan helgens förlust mot Huddersfield med 0-1, en match där West Brom under lång tid spelade med en man mer på planen.
Exakt vilken procentsiffra en sådan undersökning skulle visa nu är vem som helsts gissning. Att den är högre känns givet. Att supportrarna är missnöjda syns om inte annat på läktarna när West Brom spelar. Tomma platser har börjat dyka upp på The Hawthorns, och biljetter blir över när West Brom spelar borta, vilket aldrig brukade hända förut.
Kanske kan det antas att Tony Pulis har börjat känna hur opinionen svänger till hans nackdel. När Huddersfield får Christopher Schindler utvisad i den 57:e minuten i lördags dröjer det bara två minuter innan Pulis gör ett trippelbyte, något som får betraktas som för honom tämligen unikt. Matt Phillips, James McClean och Salomon Rondón kommer alla tre in på en gång.
Dessvärre var det ett trippelbyte som skulle visa sig få ingen som helst effekt, åtminstone inte i målprotokollet och inte heller när det gällde West Broms förmåga att skapa målchanser. Det är naturligtvis oroande när sådana svepande förändringar faktiskt görs men det inte ger någon effekt. West Broms supportrar menar nog också att problemet snarare är att dessa inte spelar från start.
West Brom har gått utan vinst i tio raka tävlingsmatcher. De har alltså inte vunnit en match sedan i mitten av augusti. Tony Pulis står för en för supportrar många gånger krävande spelstil. Den har sin charm, men en förutsättning att faktiskt se den charmen är att att fotbollen ger resultat. När även resultaten lyser med sin frånvaro blir det desto svårare att se någon charm med fotbollen.
På så vis har Tony Pulis kanske något gemensamt med José Mourinho. Ett annat släktskap skulle kunna vara med Arsene Wenger givet att det dyker upp samma argument kring Pulis vara eller icke vara som manager för West Brom som det brukar göra kring Wenger i Arsenal. Var försiktiga med vad ni önskar er, om ni byter manager kan det gå precis hur som helst!
Möjligen är skillnaden att med Tony Pulis har dessa varningens argument ändå fortfarande någon slags bärkraft. Det finns en uppenbar risk om West Brom byter manager att laget faktiskt kan ramla ur Premier League. Det är en spelartrupp till stor del byggd utifrån Pulis idéer, och Pulis har genom åren visat sig vara rasande skicklig på att hålla sina lag kvar i Premier League.
Det där är samtidigt ett rätt skakigt sätt att resonera. För det är inget som säger att det är en förmåga som är beständig. Stoke började dyka i tabellen med Tony Pulis kvar i klubben, det var därför han fick gå. West Brom befinner sig för närvarande på 15:e plats, en poäng ovanför nedflyttningsstrecket. Ligan förändras och utvecklas, kraven ökar, gårdagens garantier gäller inte imorgon.
Vad West Brom som sämst får med Tony Pulis är, om reklambroschyren stämmer, säkrad Premier League-status. Men som sagt, broschyren kan visa sig bli inaktuell, vad som är sämst är inte självfallet. Den större invändningen är kanske att vad West Brom får som bäst med Pulis är desto mer givet, en plats i mitten av tabellen, möjligen tryggt men förbannat trist.
Det finns en annan likhet mellan Tony Pulis och José Mourinho. Ett skäl att Mourinho fick så mycket kritik för sin matchplan mot Liverpool på Anfield var att det ansågs ha varit en match som gjorde slut på momentum i Man Utds säsong, att det är svårt att bara dra igång en anfallsriktad fotboll igen om man själv valt att bara stänga av den under en match. Att spelarna också tappar tron.
Kanske är det exakt samma gruppsykologiska mekanism i spel med West Brom fast på en ännu bredare skala. West Brom var strålande under stora delar av förra säsongen, de slogs tillsammans med Everton om att nå den överblivna europeiska cupplatsen. Det vill säga fram till de samlat 40 poäng. Då blev det omedelbart stopp i maskin och laget gick på mental semester.
J’accuse! är vad man skulle vilja utropa till Tony Pulis. Att ha 40 poäng, det vill säga att i praktiken säkra kontraktet, som målsättning är inte på något sätt fel för en klubb som West Brom, men att när detta mål efter drygt halva säsongen är uppnått inte sikta högre, inte formulera ett nytt mål att uppnå? Det går inte att försvara, och hur påverkar det spelartruppen såväl som supportrar?!
Fotbollen beskrivs ofta i kalla, kliniska och kalkylerande termer, pengar och titlar är ofta använda uttrycksmått. Men fotbollens mer svårbestämda valuta är drömmar och hopp om framtiden. Det är denna valuta som ger energi åt en hel klubb, dess supporterbas, dess anställda och dess spelare. Att våga ta risker för att uppnå nya och högre mål är något helt nödvändigt.
Tony Pulis hela idé och person går ut på att eliminera risk. Det kan synas klokt på kort sikt, vilket är det tidsperspektiv som en klubb och en manager nästan alltid bedöms utifrån. Men på längre sikt är riskeliminering i själva verket en riskfylld strategi. Klubbar riskerar förstelna och supporterbaser passiviseras och alieneras. Detta är vad som är på väg att ske med West Brom.
Kanske är West Brom och Tony Pulis inte längre behjälpt av kontraster med sitt närområde. Det har under flera år varit möjligt att peka på Aston Villa och på Birmingham som någon slags varnande exempel, att så där kan det gå! Men nu plötsligt mitt i det svarta landet hittar vi ett optimistiskt och flygande Wolves som befinner sig mitt i vad som verkar vara en ytterst framgångsrik satsning.
West Broms supportrar blir säkert hellre jagade av vargar än att behöva erkänna att de i något enda avseende vore avundsjuka på vad Wolves ger sina supportrar för närvarande. Problemet är så klart bara att med West Brom på sladden i Premier League-tabellen och med Wolves i ledartröjan i EFL Championship, är West Brom i allra högsta grad jagade av just vargar.
Tony Pulis vara eller icke vara i West Brom är ingen enkel fråga med något alldeles självklart svar. För West Brom handlar frågan om vilken klubb de egentligen vill vara, en fråga de helt säkert har gemensamt med Arsenal och Man Utd. Men för West Brom är frågan bara desto mer akut. För dem är det inte ligatitlar eller Champions League-platser som står på spel.
För dem är det Premier League-platsen på kortare sikt som står på spel. Just precis vad som inte ska stå på spel med Tony Pulis men som ändå alltså gör det. Kanske det enda svaret på frågan West Brom faktiskt behöver. Om inte Tony Pulis kan garantera en Premier League-plats, när en sådan garanti är det enda skälet att ha honom som manager, varför då ha Tony Pulis som manager?
Det kan inte bara vara för att fungera som en stående allegori i keps för Arsene Wenger och José Mourinho.