En rundresa på drygt 800 kilometer i båda riktningar. Hemma igen på engelsk mark någon gång under torsdagen. Därefter på lördag kväll en blytung ligamatch borta på Anfield mot Liverpool. Det kan utan att överdriva sägas att det är en situation Antonio Conte inte är alldeles nöjd med, som har ägnat försnacket inför kvällens match att prata om respekt.
Det måste ändå sägas vara en intrikat balansgång Antonio Conte och Chelsea har att balansera den här veckan. De befann sig i en liknande situation tidigare i gruppspelet när de kort efter matchen mot Atlético Madrid skulle möta Man City hemma på Stamford Bridge, ett Man City som vilat en dag extra efter en match på hemmaplan. Hur gör de nu inför en förväntat tuff match mot Liverpool.
I den ena vågskålen finns att Chelsea i och med seger borta mot Qarabag kan säkra en plats i slutspelet och även ge sig själva en rejält god chans på gruppsegern. Genom att säkra en slutspelsplats redan ikväll har Chelsea därefter chansen att åtminstone inte behöva spela sista matchen mot Atlético Madrid med kniven mot strupen. Det talar för ett starkt lag på planen.
I den andra vågskålen återfinns så klart att försöka vila så många spelare som möjligt inför helgen, att Chelsea redan ligger nio poäng efter Man City och inte har råd att tappa så många fler poäng till dem. Vad som kan påverka Antonio Contes tänkande här är även att Chelsea vann hemmamatchen mot Qarabag med 6-0, så de vet att de bör kunna vinna även med fringe-spelare på planen.
Å andra sidan ska inte bortamatcher i de yttersta delarna av Östeuropa heller underskattas i termer av svårigheter. Allt från kyla och undermåliga planer konspirerar tillsammans med många gånger bättre spelare än många tror att göra livet surt för klubbar som beger sig dit. Roma fick bara 2-1 borta mot Qarabag, Atlético blev nollade.
Det är också en sekvens av matcher som blir desto mer svårbedömda givet att Chelsea känns så mycket mer svårbedömda och för all del ojämna den här säsongen än de gjorde förra. Det är ett Chelsea som uppenbarligen både kan vinna mot Tottenham, Man Utd, Atlético Madrid med flera men också förlora mot Man City, Roma, Burnley och Crystal Palace.
Det har letats orsaker på lite olika håll till denna plötsliga ojämnhet. Ett populärt tema är konflikter inom klubben. Vilka inte går att helt avskriva. Antonio Conte har varit uppenbart missnöjd med Chelseas värvningar inför säsongen. Han har haft konflikter med enskilda spelare. Och Michael Emenalos plötsliga besked om uppsägning mitt under säsongen andas någon form av konfliktresolution.
Det finns samtidigt en tendens att överdriva dessa aspekter. I den utsträckning Chelsea har störts av konflikter är det sannerligen i alla fall inte på den nivå vi såg för två säsonger sedan. Detta är ett Chelsea som förvisso ser ut att kunna snubbla ibland men som definitivt har förmågan att ta sig samman. Det är inte ett lag och en tränare som lever under vad som kan kallas ”palpable discord”.
Mer troligt är kanske att Chelseas ojämnhet snarare beror på precis det problem Antonio Conte själv verkar ha identifierat, nämligen att Chelsea den här säsongen till skillnad från förra säsongen spelar match två gånger i veckan, var tredje dag. Mindre tid för återhämtning, mindre tid för träning, viktiga spelare alltid några betydelsefulla procent mindre pigga i varje match.
Det är knappast hela förklaringen. Det kan exempelvis inte förklara varför Chelsea förlorar mot Burnley på Stamford Bridge. Men det måste rimligtvis ses som en del i förklaringen, och den större frågan är kanske hur det kommer sig att Chelsea inte planerade och förberedde för detta bättre inför säsongen, varför exempelvis vissa spelare såldes eller skickades iväg på lån.
Ändå känns det som om något har börjat sätta sig igen med Chelsea. De har börjat hitta formen i ligaspelet. De är kvar i Ligacupen. De kan bli klara för slutspel i Champions League ikväll. Och vinner de mot Liverpool på lördag har Chelsea onekligen sett till att ge sig själva ett bra utgångsläge att allra minst säkra fortsatt Champions League-spel nästa säsong.
Detta på lagnivå. På spelarsidan finns mycket positivt. Cesc Fabregas fortsätter övertyga på mittfältet. Antonio Conte verkar ha hittat en ny försvarsgeneral i Andreas Christensen. Alvaro Morata har assimilerat sig väl i laget, Eden Hazard börjar hitta formen på allvar och samspelet dem emellan fungerar. Konflikten med David Luiz är knappast bra, men Conte har ändå hanterat den tryggt.
Harmoni börjar alltså infinna sig i Chelsea. Harmoni är samtidigt en färskvara i Premier League och det kan räcka med en illasinnad förlust mot Liverpool på lördag för att det ska börja spridas oro igen. Antonio Contes prioritering måste därför vara att ge sig själv och sitt lag bästa möjliga förutsättningar att inte förlora den matchen, och hoppas att truppen gör jobbet mot Qarabag ikväll.
Om inte väntar en match med kniven mot strupen i sista omgången på Stamford Bridge mot Atlético Madrid. Förvisso ett frestande prospekt men knappast något Antonio Conte bör önska sig som redan tvingats konstatera att ett pressande spelschema har orsakat och fortsätter orsaka Chelsea stora besvär. Här är däremot Antonio Conte och Chelsea helt och hållet sin egen lyckas smed.
Med en övertygande vinst mot West Brom i ryggen gäller det alltså för Chelsea att smida medans järnet är varmt. Momentum betyder mycket för en säsong och hur ett hektiskt spelschema klarar av. Något både Chelsea och Liverpool kan bli varse till helgen.