Engelsk fotboll är ett myller av stormatcher, derbyn, rivaliteter och relationer som är näst intill omöjligt att hålla reda på i sin helhet även för den mest inbitne fanatiker. Vissa matcher av det slaget kan självfallet ligga vilande under åratal för att inte säga årtionden när en eller båda två av de inblandade klubbarna stiger eller sjunker genom det engelska seriesystemet.
Att Brighton och Crystal Palace har en hätsk rivalitet är förvisso något jag varit passivt medveten om under en längre tid, men det var ändå något jag behövde påminnas om inför kvällens match. Dominic Fifield på Guardian gör ett utmärkt jobb med att beskriva stämningsläget inför kvällens match på Amex, och det högst påtagliga hatet mellan de båda klubbarna.
https://www.theguardian.com/football/2017/nov/27/brighton-crystal-palace-match-preview
”We’re coming for you!” var en sång som rullade runt läktarna på Amex Stadium mot slutet av förra säsongen när det stod klart att Brighton var på väg att göra sin länge efterlängtade återkomst till Premier League. För en utomstående var det kanske inte alldeles självklart vad detta syftade på, men det var alltså Crystal Palace som var i Brightonsupportrarnas tankar i den stunden.
Vissa rivaliteter och stormatcher känns rätt uppenbara. Där finns de kulturella hatmatcherna, stadsderbyn och andra matcher av liknande karaktär. Sedan finns de strukturella rivalmatcherna där klubbar möts som är direkta konkurrenter med varandra i ligan. Dessutom hittar vi regionala prestigematcher lite här och där, där någon mindre klubb möter en av giganterna från regionen.
En fjärde typ av engelska stormatcher är de klubbspecifika grudgematcherna, matcher där det sällan finns någon som helst uppenbar koppling mellan de båda klubbarna, vare sig kulturellt, historiskt eller tabellmässigt. Det är helt enkelt bara två klubbar som av väldigt diffusa skäl helt enkelt inte gillar varandra, och som av minst lika diffusa skäl någon gång i tiden började att inte gilla varandra.
Brighton mot Crystal Palace faller klart och tydligt in i denna fjärde typ. Det verkar som om det hela började under 1970-talets andra halva när båda klubbarna var på marsch uppåt i det engelska seriesystemet, närmast i tandem med varandra, under Alan Mullery i Brighton och Terry Venables i Crystal Palace, och de båda drabbade samman mer än en gång längs vägen.
I synnerhet ett möte i FA-cupens första omgång 1976 lade grunden för mycket bitterhet. Matchen tarvade fyra omspel, sedan två tidigare omspel ställts in på grund av dåligt väder. Brighton vinner till sist den femte matchen med 1-0, men där det kanske fortfarande pyser av ilska i Brighton över domarinsatsen, där en kvittering dömdes bort och en straff tvingades slås om för att därefter missas.
1985 avslutas Brightons yttermittfältare Gerry Ryans karriär i förtid av en helt hemsk tackling av Crystal Palaces Henry Hughton. Ryans ben bröts på tre olika ställen och han tvingades gå med gips i ett och ett halvt år efteråt. Manager för Brighton lite drygt 30 år senare är alltså Chris Hughton, bror till den olycksalige Henry. Världen är liten och fungerar på mysteriösa sätt.
Något mer underhållande är annars playoff-drabbningen i semifinalen av EFL Championship 2012-13. När Crystal Palace kommer till Brighton och Amex Stadium inför returmötet möts de av ett omklädningsrum i vilket någon anställd i Brighton har smetat avföring över hela golvet i en av toaletterna. Gus Poyet, manager i Brighton, fejkade upprördhet men hittade aldrig den skyldige.
Historien erbjuder fler sådana exempel på incidenter mellan dessa båda klubbar, annars är kanske något som hållit lågan vid liv under dessa år att Brighton och Crystal Palace faktiskt mötts förhållandevis få gånger under dessa år. På 28 år har klubbarna faktiskt bara mötts tio gånger. Tio matcher under vilka Crystal Palace betydligt oftare än inte har dragit det längsta strået.
Något som onekligen borde elda på Brightonsupportrarna, för att inte tala om spelarna den här kvällen. För första gången på många kan Brighton även känna att de faktiskt har något slags övertag på Crystal Palace. De är nykomlingar i Premier League men har imponerat stort och håller till i mitten. Crystal Palace å sin sida ligger sist efter den sämsta Premier League-inledningen någonsin.
En något speciell match måste det så klart även vara för Glenn Murray, Brightons anfallaress. Murray spelade tre säsonger för Brighton mellan 2008 och 2011 innan han gjorde den förbjudna flytten till Crystal Palace där han tillbringade säsongerna mellan 2011 och 2015. Tillbaka i Brighton, först på lån och den här säsongen permanent, är han fortfarande inte helt förlåten av Brightons fans.
Förlåtelse kan komma i många former brukar det sägas. Men det stämmer nog inte den här kvällen. Förlåtelse för avfällingen Glenn Murray kan mycket väl komma men har i så fall bara en endaste form – ett vinstmål mot Crystal Palace.