Hedras den som hedras bör. I dessa dagar när karusellen av samma gamla managers i en handfull av klubbar med viss rätta har väckt en hel del löje, är det ändå på sin plats att även påpeka när en annan av dessa gamla managers gör ett bra jobb, även om det bara rör sig om EFL Championship. Anställningen av Steve Bruce sågs också som lite tråkig, men har visat sig vara lyckad.
Aston Villa har sakta men säkert krupit sig upp till fjärdeplatsen i tabellen, med sex poäng ned till playoff-strecket. Det var svårt att se det under inledningen av säsongen när Aston Villa bara vann en enda av sina sju första matcher. Men nio segrar och blott två förluster på de tolv därefter följande ligamatcherna har svingat Aston Villa uppåt i tabellen.
Desto mer imponerande kan tyckas givet att Aston Villa och Steve Bruce har tvingats att brottas med en omfattande skadesituation. Jack Grealish, Scott Hogan, Jonathan Kodjia, Mile Jedinak, John Terry, Andre Green och unge Josh Lyden, samtliga har hamnat i sjukstugan. Inte minst offensivt har Steve Bruce ofta tvingats att trolla med knäna.
En som däremot inte har varit skadad men som däremot har fått en alltmer självskriven plats på Aston Villas mittfält under säsongen är Conor Hourihane, som värvades för ganska snart ett år sedan från Barnsley. En av seriens bästa spelfördelare och passningsspelare där och den rollen verkar han nu ha hittat eller tillåtits att få även i Aston Villa.
Aston Villa hoppas helt säkert att Hourihane fortsätter hålla sig frisk, särskilt nu när säsongen är på väg in i ett extremt hektiskt vinterschema, med sju matcher bara i december. En period under vilken Aston Villa packar in matcher mot Leeds, Derby County, Sheffield United, Middlesbrough och Bristol City, fem av sju matcher således mot storlag och topplag.
Det är en period som onekligen kommer ta temperaturen på Aston Villas lagbygge och hur seriösa de verkligen är som uppflyttningskandidater. Deras facit mot just storlag och topplag är sisådär. Där finns vinster mot Norwich och Fulham, en oavgjord mot Middlesbrough, men Aston Villas fyra förluster under säsongen har kommit mot Cardiff, Reading, Wolves och Sheffield Wednesday.
Kan Aston Villa under december månad visa att de även förmår besegra de större lagen i serien, då har de onekligen lagt grunden för en framgångsrik säsong och goda chanser till uppflyttning. Den första av dessa matcher går redan ikväll, när Aston Villa beger sig till Elland Road för att möta en annan klassisk engelsk klubb i Leeds, sex poäng nedanför dem i tabellen.
Wolves ser ut att ha lagt beslag på en av uppflyttningsplatserna, och befinner sig nog en nivå ovanför övriga klubbar i serien. Vad som ändå har öppnat dörren för Aston Villa är hur flertalet andra förutsedda toppklubbar har visat sig vara betydligt mer ojämna och sårbara – Fulham, Derby County, Middlesbrough, Sheffield Wednesday, Leeds, Norwich med flera.
Detta har lämnat en automatisk uppflyttningsplats öppen, och det måste rimligtvis vara den som Aston Villa nu siktar in sig på. Ovanför dem i tabellen för närvarande hittar vi Cardiff och Sheffield United, två klubbar som Aston Villa borde anse sig ha alla möjligheter att lägga bakom sig under säsongens andra halva. Playoff är en backup, men alltid otroligt oförutsägbart.
Wolves framgångar i toppen av tabellen har helt säkert bidragit till att sätta eld i baken på Aston Villa. Birmingham, Englands näst största stad, och området där omkring har ju genomgått något av en omvänd utveckling än den allmänna, med klubbar på förfall i den stora tätorten men däremot klubbar på uppgång i de mindre samhällena och satellitstäderna.
Aston Villa betraktar sig själva med rätta som den största klubben i det där området och ser det så klart som viktigt att undvika att inte bara en utan båda två av de mindre klubbarna spelar i Premier League men inte dem. De har redan tvingats uthärda reklamaffischer från West Brom i Birmingham att om man vill se Premier League-fotboll behöver man bara bege sig till The Hawthorns.
Annars är naturligtvis kvällens motståndare Leeds en färsk påminnelse om hur det också kan gå för en från Premier League fallen storklubb, och vad som inte vore någon önskvärd utveckling för Aston Villa. Vi börjar närma oss 15 år sedan Leeds sist spelade i Premier League. En tidsrymd Aston Villa helt säkert inte ens vill försöka föreställa sig i dagsläget.
15 månader är i runda slängar så länge Aston Villa nu har befunnit sig i EFL Championship. Det tycker helt säkert Aston Villa är länge nog. December kommer visa oss om det finns någon realism bakom Aston Villas hopp om uppflyttning den här säsongen. Bara att de befinner sig i början av december med den möjligheten är däremot en positiv överraskning.
Vilket så klart är en något överraskande sväng för de som i början av säsongen betraktade Steve Bruce som något av en tomte. Jag var knappast odelat positiv själv heller. Nu visar det sig att Bruce kanske inte bara var vilken vanlig tomte som helst, utan den goda, glada och alldeles lagom rundhyllta jultomten som kommer med röd mule och härliga presenter.
Kvar är bara för Aston Villa att hoppas att de har varit snälla barn. Samt kanske att Dasher, Dancer, Prancer, Comet, Cupid, Vixen, Dunder och Blitzen och allt vad de nu heter hittar ut ur sjukstugan.
:::
Kvällsbloggar senare angående VM-lottningen utifrån Englands perspektiv. Själva sändningen börjar vid 16:00, så det är väl bara att hoppas att ryssarna och FIFA grejar det där lite smidigare och snabbare än när Football League lottar Ligacupen.
Strålande underhållning från 1994-lottningen i Las Vegas när Robin Williams begår lustmord på Sepp Blatter.
Det är så mycket roligt med detta.
Att det är omöjligt att läsa om Sepp Blatter ens förstår hälften av alla sätt som Robin Williams gör sig rolig på hans bekostnad. Att den bästa, och mest elaka, replik Blatter kommer på är att kalla Williams för “Mrs Doubtfire”, från en av Williams filmer. Att klä ut sig till kvinna är tydligen värt att skoja med, tycker Blatter, vars kvinnosyn så klart blir än mer tydlig så fort han pratar om eller med någon av kvinnorna på scenen.
Att Sepp Blatters balans mellan maximalt ego och minimal självinsikt tydligen övertygade honom om att han hade kompetensen att stå i centrum för ett sådant här evenemang, taffligheten är ju monumental. Det är väl förmodligen därför Williams skojar så med honom. Att det var precis sista gången som FIFA släppte upp kändisar, komiker eller lät sig bli skojade med på det här viset igen.