Om bara en knapp månad var det precis ett år sedan som Paul Clement tog över Swansea och i slutänden räddade dem kvar i Premier League. Swansea befann sig då under nedflyttningsstrecket efter en kaotisk höst under vilken de lyckats hinna med att sparka inte bara en manager, utan två managers. Med 26 poäng på de återstående 18 matcherna var Clement ett av vårens utropstecken.
Föga förvånande behöll Paul Clement jobbet i Swansea. Givet Clements höga poängsnitt med Swansea under våren var det många som såg med optimism på lagets möjligheter den här säsongen. Men det är alltid stor skillnad på att ta över ett lag mitt under brinnande säsong, och sedan överföra detta över längre tid, över en hel säsong, när känslorna hinner lägga sig och vardagen träder in.
Våren under Paul Clement var den bästa halvsäsong Swansea gjort sedan de gick upp i Premier League. Hösten under Paul Clement har på motsvarande sätt varit deras sämsta. Med förlusten i förra omgången brakade Swansea för första gången den här säsongen ned på sista plats i tabellen, och de har inte vunnit en ligamatch på snart två månader.
Dyket i tabellen och lagets sviktande form och resultat har av naturliga skäl lett till att Paul Clement börjat få supportrarnas kritik. Mycket av kritiken går ut på att Clement är alldeles för defensivt lagd. Det kan hävdas att Swansea måste vara i första hand defensivt lagda, samtidigt är det just ingenting som hjälper dem att inte förlora fotbollsmatcher för närvarande.
Swanseas större problem är emellertid anfallsspelet. Med åtta gjorda mål i ligan har inget lag gjort färre mål än dem. De skapar väldigt få chanser, de presterar i genomsnitt mindre än två skott på mål per match, och de har gjort sig väldigt beroende av Tammy Abraham i anfallet, som naturligtvis är väldigt lovande men lite för ung och grön att axla hela det ansvaret på egen hand.
Det kommer knappast som någon förvåning att Swansea skulle få lida för att de under sommaren blev av med Gylfi Sigurdsson och Fernando Llorente, det offensiva radarpar som i hög utsträckning höll Swansea kvar i Premier League förra säsongen. Lägg till det att Swansea samtidigt sålde sin centrala mittfältare Jack Cork till Burnley. Det var ett tungt fönster på så vis.
Tammy Abraham har varit bra i Swansea. Men det större problemet är att Swansea helt enkelt inte skapar tillräckligt med chanser. Lånet av Renato Sanches hade något av en wow-faktor över sig, men spelaren har varit mer eller mindre likblek under hösten, en skugga av sin potential. Rekordvärvningen Roque Mesa från Las Palmas likaså.
Det här sätter vissa frågetecken runt antagandet att Paul Clement kommer kunna få sådan effekt med januarifönstret. Vad säger att Clement kommer lyckas bättre med dessa nya spelare än vad han har gjort med de spelare han alltså redan har värvat? Snarare talar kanske hans oförmåga att få dessa båda spelare att acklimatisera sig till hans nackdel.
Förra året spenderade Swansea drygt £16m under januarifönstret i ett försök att hålla sig kvar i Premier League. Mycket talar för att de kommer behöva spendera något liknande den här säsongen, förmodligen mer än så. Men finns i det avseendet förtroendet för Paul Clement att låta honom göra dessa investeringar givet dennes facit med de investeringar som redan gjorts?
Ett oroande tecken för Swansea är att krismedvetandet har infunnit sig i laget sedan ett tag tillbaka, men utan egentlig effekt. Mer eller mindre varje match den senaste månaden har på förhand beskrivits som en måste vinna-match, samtidigt som Swansea inte vunnit en enda av dem, och istället förlorat sex av sina sju senaste ligamatcher. Clements metoder bär inte frukt.
Det har skapat en förståelig frustration i spelartruppen och det var knappast att förvånas över rapporter om hårda ord på gränsen till handgemäng i Swanseas omklädningsrum efter förlusten senast mot Stoke. Spelarna är inte nöjda med varandras insatser, eller lagets inställning när de väl släpper in mål, och vissa spelare anses inte dra sin del av lasset.
Även detta är i första hand en managerfråga som Paul Clement på något sätt måste hantera. Men Swanseas problem återfinner vi även i klubbledningen där framför allt agerandet på transfermarknaden måste ifrågasättas. Graverande är så klart att Swansea spenderade £40m på fem nya spelare i somras, men bara en enda av dem har haft en positiv inverkan på lagets prestationer.
Istället går det att ifrågasätta prioriteringarna på transfermarknaden. Swansea har mängder med centrala mittfältare men ingen som egentligen har visat någon större förmåga att skapa chanser. Swanseas backlinje är samtidigt så tunn både i kvalitet och kvantitet att Paul Clement vid flera tillfällen varit tvungen att spela någon av sina mittfältare där istället.
Detta är inte något upprop att värva mer eller dyrare, men däremot att värva bättre. Det är knappast omöjligt, något exempelvis Brighton har visat med sin £3m-värvning av Pascal Gross, en av Bundesligas främste chansskapare under de senaste säsongerna. Kan Brighton värva en sådan spelare, som Clement dessutom borde haft koll på, är det naturligtvis inte omöjligt heller för Swansea.
Helgens hemmamatch mot West Brom är ännu en sådan här måste vinna-match i den långa rad av måste vinna-matcher Swansea har spelat men inte vunnit den senaste månaden. Om Paul Clement tänker sig att rädda Swansea även den här säsongen måste han snart vinna en av dessa matcher. Annars kanske Swansea tittar på just West Brom, en av de klubbar som redan valt att göra sin förändring.
Det torde dessutom vara något av risken med att som Paul Clement komma in mitt under en säsong och rädda sitt lag kvar i Premier League. Man upplyser och utbildar klubbledningen om att detta är ett effektivt sätt att lösa sina problem på, så varför då inte bara upprepa tricket men den här gången med ditt eget huvud på huggkubben?! Framgången sår fröet till ens egen undergång.
Den här säsongen är det däremot svårt att se någon räddning för Swansea i slutänden. Något av den engelska fotbollens naturlag är att befinner du dig i en nedflyttningsstrid om och om igen så åker du ofrånkomligen till sist ur. Det hände Wigan, det hände Aston Villa, det hände Sunderland, det kommer med högsta sannolikhet hända även Swansea.
Swansea ligger redan sist i tabellen, och saknar i grund och botten också den potential till förbättring som finns hos de allra flesta lag närmast ovanför dem i tabellen. Den logiska konsekvensen av denna ekvation är att Swansea spelar i Football League nästa säsong. Vad som kan rädda Swansea kvar i Premier League är att fotbollen inte alltid är logisk.
Om den alltid vore det, så hade naturligtvis Man Utds match i FA-cupen hemma mot Derby County sänts på TV så som Man Utds alla FA-cupmatcher har gjort de senaste tolv åren. Men ibland vill fotbollen som tur är vara emotionell och romantisk också.
:::
Kostligt pressmeddelande från Rangers angående deras pågående letande efter ny manager. Bad on so many levels.
https://rangers.co.uk/news/headlines/club-statement-83/