Jag har normalt sett inga problem med att flyga. Piloterna lär vara ungefär lika ointresserade av att kraschlanda som jag. Men ett ögonblick som alltid väcker obehag är stunden strax efter att planet lyft och nått sin tänkta flyghöjd och slutar stiga. I den stunden existerar en känsla av tyngdlöshet då planet skulle kunna välja antingen att fortsätta framåt eller falla mot marken igen.
Det är en känsla med vilken både West Ham och Arsenal nu borde vara rätt så bekanta. Två lag som båda befinner sig någonstans i mittpunkten av medgång och motgång, av att fortsätta flyga eller falla tillbaka mot marken igen. Två lag som alltså möts ikväll på London Stadium, i ännu ett stadsderby i London, om än inte något av de riktigt stora.
West Ham kommer precis från ett annat Londonderby, nämligen prestigemötet med Chelsea, även det på London Stadium. Det var en match som West Ham till de flestas förvåning vann. Det var en välbehövlig seger både för West Ham och för David Moyes. Frågan nu är så klart om det är en seger de kan följa upp med en andra prestigevinst mot en av Premier Leagues storklubbar i Arsenal.
Arsenal har i sin tur fått se en förhållandevis bra period i ligan få ett abrupt slut under de två senaste omgångarna. Förlusten på hemmaplan mot Man Utd följdes upp av ett oavgjort resultat borta mot Southampton i helgen, och frågan som inte går att undvika är om Arsenals negativa resultatsvit får en fortsättning på London Stadium ikväll.
Ett lag således på något som skulle kunna ses som uppgång, ett positivt resultat i ryggen och en känsla av att stiga uppåt i tabellen. En känsla som kan få ett plötsligt slut med en omedelbar kraschlandning. Ett annat lag som har seglat i medvind ett tag, men som med två negativa resultat har tappat momentum och anar känslan av att vara på väg att falla igen, att vinden inte längre bär.
Två lag med mycket att spela för på London Stadium således. Och visst är det en lite speciell matchkänsla givet att det är vardagskväll snarare än helg, och det alltså är en match under flodljusen. West Hams nya arena har fått mycket skit men sanningen är också att när väl stämningen kommer igång på arenan är det faktiskt riktigt bra stämning. Kan det hjälpa West Ham?
Eller var det bara en ren tillfällighet för West Ham att de besegrade Chelsea förra omgången? Det är inte första gången den här säsongen eller under de senaste säsongerna som West Ham något oväntat lyckas höja sig när de möter en av sina närmaste rivaler. Även det kan tala för en stark insats mot Arsenal, även om de inte är riktigt lika heta motståndare som Chelsea eller Tottenham.
Vad gäller Arsenal är det lätt att få känslan av att luften något gick ur laget efter förlusten mot Man Utd. Det fanns en positiv känsla runt laget inför den matchen, tre raka segrar i ligan innan dess, fem vinster på sina sex senaste matcher. På dessa vinster bland annat en derbyseger mot Tottenham och en svit av matcher som även såg Arsenal passera Tottenham i tabellen.
Det kom knappast som någon större förvåning att Arsenal direkt efter den matchen höll på att förlora också mot Southampton. Återigen var det försvarsspelet som klickade för Arsenal, men hela laget såg ut att vara fattigt på energi. ”Giroud räddade Arsenal”, lät rubrikerna efter matchen men i själva verket var det väl egentligen ingenting alls som räddades, utom en poäng.
Vore det således förvånande om Arsenal skulle komma att förlora eller tappa poäng även mot West Ham? Nej, egentligen inte, även om det verkligen beror på vilket West Ham som hittar ut på planen ikväll. Om det är det snurriga West Ham så vinner förmodligen Arsenal. Om det är ett taggat och positivt West Ham blir det en rejält tuff match för Arsenal.
Det beror också på vilket Arsenal som hittar ut på planen. Det var ingen tillfällighet att försiktiga röster manade till lugn efter derbysegern mot Tottenham, att vissa matcher gör det automatiskt lättare att upprätthålla motivation och koncentration på max, att Arsenals problem aldrig varit att de inte kan göra det, utan att de aldrig lyckas göra det hela tiden.
Arsenal brukar emellertid vara bra på att ganska snabbt återhämta sig från dessa återkommande fallgropar. Det är med andra ord kanske dags för Arsenal att börja bygga ännu en positiv resultatsvit som får lite för många som vid det här laget borde veta bättre att önsketänka sig fram till att Arsenals problem nu plötsligt skulle ha löst sig av sig själva.
Både för West Ham och för Arsenal gäller så klart att känslan av tyngdlöshet bara är en känsla, att möjligheten att falla tillbaka mot marken egentligen bara är ren illusion, att planet ofrånkomligen kommer fortsätta framåt. Säsongen kommer fortsätta röra sig framåt både för West Ham och Arsenal, frågan för dem båda är bara var den kommer att landa.
:::
Mycket intressant återkomst till St Marys för Claude Puel när han gästar sin gamla hemmaarena med Leicester för att ta emot Southampton, vars supportrar säkert börjar undra vad de egentligen vann på att byta ut honom.
:::
Newcastle mot Everton i ett högintressant möte på St James Park, inte bara för vad det kan betyda för båda klubbarna i tabellen, men också för pågående rykten om att ett köp av Newcastle ska vara i praktiken genomfört.
:::
Jürgen Klopp har att fortsätta sin kamp mot elaka motståndare i form av West Brom samt sin egen match i matchen mot journalisternas minst lika elaka ledande frågor.
Får vi se lite flair och disco från West Brom på Anfield ikväll?