Nära nog precis ett år sedan på dagen så återvänder Liverpool till brottsplatsen, eller till scenen för en av förra säsongens mest otroliga matcher, lite beroende på vilket perspektiv på saken man väljer. Det var borta mot Bournemouth som Liverpools styrkor och svagheter båda visades upp såsom utmejslade ur granit för hela världen att se.
Det var ett Liverpool som kontrollerade matchen och såg ut att ha avgjort den två gånger om efter att ha haft ledningen med både 2-0 och 3-1, en bra bit in på andra halvlek. Men tre insläppta mål under matchens sista kvart gjorde att Bournemouth tog deras kanske mest meriterande och definitivt mest dramatiska seger under sina år i Premier League.
Det var inte en förlust som kan sägas ha satt stopp för Liverpools säsong den gången. De skulle vinna fyra av sina fem kommande ligamatcher. Men det var ändå en påminnelse mitt under en säsong då Liverpool började se sig själva som favoriter i en kommande titelstrid att kanske var de ändå inte riktigt redo. Helt klart var det en förlust som satte Loris Karius att blanda saft.
Ett år senare och inte mycket verkar egentligen ha förändrats för Liverpool. Dels ser titelstriden redan ut att ha sprungit ifrån dem. Dels är Liverpool fortfarande benägna till den typ av defensiva kollapser som den här matchen förra säsongen var ett exempel på. Däremot är Liverpool ytterligare några nivåer bättre offensivt den här säsongen än förra.
Det borde räcka till vinst mot Bournemouth den här dagen. Liverpool borde så klart ha räckt till vinst redan förra säsongen, men det är risken med ett försvar som svajar på det sätt Liverpool alltför ofta gör att borde inte alltid översätts i verklighet. Men där Liverpool förra säsongen misslyckades med att döda matchen har de den här säsongen varit bättre på just detta.
Det börjar bli dags för Liverpool att rycka upp sig igen. De befinner sig i en svacka för närvarande, där de har misslyckats att vinna två raka hemmamatcher mot Everton och West Brom. Det har inte spelat någon större roll när lagen runt omkring dem har tappat poäng även de, men igår vann både Arsenal och Chelsea. Dumt att tappa på dem, allra helst med Arsenal i nästa match.
Om förra säsongens match var en tragedi för Liverpool så var det å andra sidan en triumf för Bournemouth. Precis som var fallet för Liverpool kan man säga att det var en match som tydligt demonstrerade Bournemouths både styrkor och svagheter. Ett många gånger mycket svajigt försvar men ett titt som tätt frejdigt anfallsspel. Öppna matcher att förvänta således.
Märkligt nog är det kanske Bournemouth som har förändrats mest jämfört med förra säsongen och förra matchen lagen emellan. De har i själva verket inte alls varit lika öppna den här säsongen som de var förra. Tajtare i försvarsspelet släpper de till färre chanser än förut, men samtidigt skapar de också färre chanser än de gjort under tidigare säsonger. Eddie Howe har tänkt om.
Märkligt eftersom Eddie Howe ju ofta har framställts som en av dessa ideologer som enligt egen utsago hellre skulle förlora än spela en fotboll de av någon anledning inte tror på. Frågan är hur mycket av detta han har tillskrivits. Hur som helst är det sällan sådana modiga utfästelser överlever när de ställs inför bister verklighet och kalla fakta.
Den verkligheten är att Premier League är tuffare än vad serien någonsin tidigare har varit för klubbar på tabellens nedre halva, och där minst hela nedre halvan, förmodligen fler lag än så, riskerar inte bara dras in i nedflyttningsstriden utan faktiskt åka ur Premier League om det vill sig illa. Att anpassa sig efter den verkligheten är inte ett tecken på ideologisk svaghet, bara på sunt förnuft.
Den anpassningen är att Bournemouth behövde bli bättre defensivt. Allt annat utsatte dem för alltför hög risk. Det här har gjort dem mer kompakta. En tendens tidigare år för Bournemouth har varit att sällan lyckas med shut-outs utan behöva shoot-outs för att vinna fotbollsmatcher, något som gjorde att resultaten pendlade mellan alla möjliga ytterligheter, himmel och helvete.
Den här säsongen har bara två av Bournemouths matcher så här långt slutat med en marginal större än två mål, hemmavinsten mot Huddersfield med 4-0 samt bortaförlusten mot Arsenal med 0-3. Fjorton av Bournemouths hittills 17 ligamatcher har slutat med uddamålet åt ena eller andra hållet eller oavgjort. Inte längre lika öppet. Men inte heller lika mycket en crap shoot.
Vi ska kanske därför inte vänta oss en repris på förra säsongens galenskaper den här gången. Det betyder inte att det behöver bli en sämre fotbollsmatch för den sakens skull. Tvärtom talar kanske rätt mycket för att det kommer bli en bättre, men mindre galen, fotbollsmatch. Alternativt är det kanske så att dessa båda lag lockar fram det bästa och det värsta ur varandra.
Vore Eddie Howe en manager som skulle vara intressant för Liverpool den dagen Jürgen Klopp får nog av engelska cuper, vinterfotboll, uppkäftiga journalister och låga betongförsvar?