Socialismen är död! Åtminstone inom den engelska fotbollen som det klart och tydligt verkar. Det var i alla fall den enda möjliga slutsatsen att dra sedan Sam Allardyce med bestämdhet meddelat att Evertonspelarnas julfest minsann var inställd till dess att lagets resultat och tabellplacering väsentligen förbättrats och att all socialisering således fick vänta.
Julfesten! En institution, kanske till och med en ritual, som verkar vara en kvarleva från en svunnen tid inom engelsk fotboll. En något motsägelsefull ritual i och med att England alltid envisas med att spela fotboll utan avbrott under julhelgerna men ändå ska alltså en julfest arrangeras. En relik från en tid när fotboll och alkohol hade en något mindre komplicerad relation.
Ett sätt att bygga lagsammanhållning på skulle vissa säga. En ursäkt för många unga, rika män i grupp att bete sig som idioter skulle andra säga. Exemplen på det senare har varit många. Historierna har varit många, trots att media brukar utöva någon slags diskretion. Oftast handlar det om fylleslag, andra gånger får det hela mer allvarliga konsekvenser.
Oftast handlar det om extravagant beteende. Hotell och nattklubbar som mer eller mindre tas över. Kvinnor naturligtvis. Andra exempel är mer bisarra, såsom Leicester som plötsligt befinner sig mitt i Köpenhamn eller i Stockholm firandes en julfest. Mitt under säsongen. Men man undrar lite vad Arsenal hittar på nu för tiden när de vill gå riktigt crazy, extra wasabi till familjesushin?!
Nu för tiden har det här julfestandet däremot börjat bli mer och mer överflödigt, kanske inte minst eftersom spelarna i övrigt ändå har en så pass glamourös livsstil, inte minst mellan säsongerna. Annars är intrycket inom engelsk fotboll att ett av julfestens främsta syften är just att en manager ska kunna ställa in den och visa sig stark och ”fokusera” laget när det befinner sig i problem.
Detta är alltså vad Sam Allardyce precis har gjort. Han vill ha fullt fokus på matchen hemma mot Swansea ikväll, en match han naturligtvis vill vinna, sätta ännu längre avstånd mellan sig själva och nedflyttningsstrecket och istället svinga sig upp på 25 poäng och nionde platsen, hack i häl på Leicester och med i det där tåget som kämpar om bäst av resten-titeln.
Minst sagt en imponerande utveckling för Everton sedan Sam Allardyce tog över som manager efter Ronald Koeman och David Unsworth. Everton är obesegrade på dessa fyra matcher hittills och har vunnit tre av dem. En vinst mot Swansea gör det till fyra vinster på fem matcher och således en fördubblad poängskörd på dessa matcher än totalt på mer än tre gånger så många matcher tidigare.
En svit som helt säkert beror på att Everton faktiskt har börjat spela bättre under dessa matcher, med en större glädje och självförtroende. Men rimligtvis också en effekt av att spelschemat har varit något bekvämare än det faktiskt var under säsongsinledningen, som var notoriskt tuff. Och en skillnad som gör att vi nog kan förvänta oss att Everton fortsätter klättra i tabellen.
Positivt för Everton och för Sam Allardyce är även att långtidsskadade spelare är på väg tillbaka. Ett av Evertons stora problem under hösten har varit att laget har saknat fart. Nu är både Seamus Coleman och Yannick Bolasie tillbaka i träning och med dem tillbaka har Everton också fått farten tillbaka. Plötsligt ser Evertons förutsättningar betydligt ljusare ut.
Vilket ofrånkomligen väcker frågan vid vilken tidpunkt Sam Allardyce möjligen känner att Evertons spelare kanske ändå har gjort sig förtjänta av den där julfesten?! Det var ju så han formulerade sig att så länge tabelläget såg svagt ut för Everton så var det inte aktuellt med någon julfest. Men börjar inte tabelläget nu plötsligt se bra ut igen, i synnerhet vid vinst mot Swansea ikväll?
En anledning varför dessa julfester har blivit alltmer heta potatisar är så klart skandalrisken. Extra känsligt i dessa tider med extremt PR-känsliga klubbar och ligor, och där sociala medier skapar ett helt annat klimat och brist på skyddsnät jämfört med vad som fanns förr i tiden. Ingen klubb vill ha skandaler, allra helst inte mitt under säsongen. Atlético Madrid hälsar och nickar medhåll.
Vilket visar att detta med julfester inte bara är ett potentiellt problem inom engelsk fotboll. Men å andra sidan är det bara i engelsk fotboll som spelschemat ser ut som det gör under julhelgerna, med matcher hela vägen varannan och var tredje dag. Vilket gör att hela saken egentligen landar i den rent praktiska frågeställningen: När tusan har man egentligen tid med en julfest?!
Om detta är ”socialismens” död är måhända inte helt klart. Men professionalismen har alltmer tagit överhanden. I just det här avseendet är det svårt att säga att det är en negativ utveckling.