Ingen klubb i EFL Championship har den här säsongen befunnit sig i underläge under totalt sett kortare tid än Bristol City. Bara några få klubbar i EFL Championship har under säsongen befunnit sig i ledningen under totalt sett längre tid än Bristol City. Bristol City, som slutade på 17:e plats förra säsongen och tippades för nedflyttning den här säsongen, ligger trea i EFL Championship efter halva säsongen, med sju poäng ned till playoff-strecket.
När lottningen av Ligacupens kvartsfinaler genomfördes beskrevs det som en drömlottning för Man Utd att ställas mot Bristol City. En grov förenkling då jag tror att Man Utd alla gånger hade föredragit att lottas på hemmaplan både mot Bournemouth och West Ham. Bristol City har redan slagit ut tre Premier League-klubbar på vägen till denna kvartsfinal – Watford, Stoke och Crystal Palace, och inte minst Crystal Palace fick se sig rejält överkörda på Ashton Gate.
Lee Johnson är en manager det har pratats alldeles för lite om. 36 år gammal gör Johnson nu sin andra säsong som Bristol Citys manager och är därmed även den yngste managern i någon av de två högsta divisionerna inom engelsk fotboll. Knappt halvvägs in på förra säsongen blev han framröstad som världens åttonde bästa manager under 40 år. Bristol City hade även då gjort en strålande inledning på säsongen i EFL Championship.
Bara några månader senare var tonerna några helt andra. Från Ashton Gates läktare hördes krav på Lee Johnsons omedelbara sparkning. Det skrevs hårda ord på internet och ringdes in till radiostationer. Bristol Citys säsong hade rasat samman minst sagt spektakulärt och laget föll som en sten nedåt i tabellen. Lee Johnsons framtid diskuterades av Bristol Citys styrelse men som då ändå fattade ett för EFL Championship ovanligt beslut: Att inte byta manager!
Det beslutet belönades Bristol City för både på kort sikt och på lång sikt. Laget tog sig ur sin formsvacka redan förra säsongen och avslutade säsongen på ett bra sätt med 20 poäng från sina sista elva matcher, playoff-form. Och den formen har Bristol City alltså tagit med sig den här säsongen, där Bristol City återigen inlett säsongen väldigt starkt men den här gången ser ut att ha jobbat bort formsvackan mitt under säsongen.
Beslutet var även en tydlig indikation på den kursändring klubben som helhet har gjort med Steve Lansdown som ägare. Finansmiljardären har ägt Bristol City i lite drygt ett årtionde och de första åren såg honom pumpa in pengar i klubben både på gott och på ont. På gott genom en rejäl investering i arenan och i klubbens träningsanläggning. På ont genom att försöka lösa lagets problem med plånboken, med märkliga värvningar och ständiga managerbyten.
Det ledde i längden just ingenstans utom rätt ned i League One 2013, som det tog två säsonger för Bristol City att ta sig tillbaka ifrån. Väl där fattades beslutet att istället för att Bristol City skulle vara beroende av sin ägare så skulle klubben fungera på ett självförsörjande sätt, och alltså istället för att förlita sig på plånboken behöva jobba mer aktivt med scoutning och coachning, kort och gott bygga kompetens snarare än bränna kapital.
https://www.theguardian.com/football/2017/dec/19/aden-flint-bristol-city-manchester-united-zlatan-carabao-cup
Det är ingen tillfällighet hur detta sammanfaller med Football Leagues införande av sina financial fair play-regler, som reglerar i vilken utsträckning sett till sina intäkter som engelska klubbar kan spendera. Den typen av regelverk har en tendens att bli baktalade men har också sina fördelar. Den främsta fördelen är att klubbar som kommer från EFL Championship upp i Premier League nu konkurrerar med kompetens snarare än kapital, alltså är de bättre.
Det innebär för det första att dessa klubbar står bättre rustade att faktiskt klara av klivet upp i Premier League och hävda sig där. Det är exempelvis bara att titta på klubbar som Brighton, Burnley, Bournemouth och Huddersfield. För det andra leder detta till den generella kvalitetshöjning vi har sett i Premier League där det inte längre på samma sätt som tidigare går att klart särskilja mellan så kallade bottenlag och mittenlag.
Bakom de klubbar som redan gått upp i Premier League från EFL Championship följer nu ett koppel av andra klubbar som tvingats till samma utveckling. Följden av det är att det inte längre på samma sätt som tidigare går att klart särskilja mellan botten av Premier League och toppen av EFL Championship. Det finns inte längre någon anledning att betrakta dessa klubbar som strykgäng och slagpåsar, vilket Watford, Stoke och Crystal Palace alltså redan fått erfara.
Bristol City är uppenbarligen en av dessa klubbar. Alltså går det inte att betrakta dem som någon drömlottning för Man Utd. Allra helst inte på bortaplan, allra helst inte när Man Utd själva kommer vilja rotera laget, allra helst inte som matchen för Bristol City är att betrakta som deras största match på väldigt länge, deras cupfinal. Ashton Gate kommer gunga och studsa. Nej, inte bildligt, Ashton Gate kommer faktiskt studsa!
Det kommer inte finnas en enda supporter på Ashton Gate som inte vill se Bristol City vinna mot Man Utd. Det kommer inte finnas en enda spelare i Bristol City som inte vill vinna mot Man Utd. Det kommer inte finnas en enda ledare eller ledande befattningshavare i Bristol City som inte vill vinna mot Man Utd. Det gör Bristol City till en annan, farligare och mer oförutsägbar motståndare än vilket som helst oförklarligt ointresserat mittenlag i Premier League.
Att Bristol City ligger trea i EFL Championship och åtminstone på pappret jagar uppflyttning till Premier League ändrar inte på detta. Det kommer de göra imorgon också, oavsett hur det går ikväll. Ikväll finns bara den här matchen och den här möjligheten att skriva ett stycka engelsk cuphistoria. Uteslut inte att det är en möjlighet Bristol City faktiskt tar. De har tagit alla andra möjligheter hittills den här säsongen.
Drömlottningen kan mycket lätt visa sig bli en mardröm för Man Utd.