De engelska proffsserierna har den här säsongen drabbats av ett och samma fenomen med en etta som drar iväg i en mäktig ledning. Man City naturligtvis i Premier League, Wigan i League One och Luton Town i League Two. Här skulle till och med kunna nämnas Macclesfield i National League. Och så naturligtvis Wolves i EFL Championship.
Med drygt halva serien avklarad har Wolves idag chansen att vid seger hemma på Molineux mot Brentford öppna upp ett tolv poängs försprång ned till tvåan i tabellen, 14 poäng ned till trean. Om Wolves fortsätter i samma takt under resten av säsongen kommer de att samla på sig cirka 106 poäng, något som placerar dem på samma poäng som Readings tolv år gamla rekordbygge.
Men EFL Championship är samtidigt en betydligt tuffare serie nu än vad den var för tolv år sedan. Och vad som framför allt imponerar med Wolves, och gör att de känns ännu starkare än Reading för tolv år sedan, eller Newcastle för åtta år sedan, är deras förmåga att kunna vinna matcher på många olika sätt och utifrån alla möjliga situationer.
De har presterat flera matcher den här säsongen där de fullständigt har spelat ut sina motståndare. Inte minst Leeds fick se sig rejält mosade under höstens match på Molineux. De har vunnit matcher som har varit rejält fysiska matcher, som exempelvis matchen mot Preston. De kan vinna matcher tidigt och de kan vinna matcher även från underläge.
Förra omgången var ett utmärkt exempel på just denna förmåga. Det var tuffast möjliga match, borta mot serietvåan Bristol City, i vad som alltså kunde betraktas som en tidig seriefinal. Wolves hamnar i dubbelt underläge, får en spelare utvisad och Bristol City tar ledningen, men lyckas ändå under andra halvlek först kvittera och sedan vinna matchen på tilläggstid.
Om det var något som kanske fortfarande saknades i Wolves säsong så var det just detta, det där högdramatiska avgörandet i slutminuterna, där vinsten hämtas allra längst inifrån hjärtat, där lagets taktiska och tekniska skicklighet, lugn och samarbete, och kollektiva kampmoral prövas till sitt yttersta. Det var den där vinsten som definierar en hel säsong.
Visst kan det sägas att Wolves vändning kom först sedan Bristol City själva fått en spelare utvisad. Men Wolves spelade större delen av matchen med en man mindre på planen, höll under den tiden Bristol City till största delen borta från farligheter, och lyckades med tio man på planen fortfarande skapa situationer som ledde fram till att Bristol City tvingades till ett rött kort.
Wolves framstår på flera sätt som det kompletta laget. Ett kreativt och tekniskt fotbollslag som fortfarande är taktiskt välskolade och starka defensivt. Deras kombination av trygg defensiv och flödande och effektiv offensiv är mer eller mindre outstanding i EFL Championship. Inget lag matchar dem defensivt, få lag matchar dem offensivt.
Visst har Wolves tillgång både till pengar och till väldigt bra spelare. När en klubb i EFL Championship kan spendera £15m på en spelare som Ruben Neves är det kanske inte konstigt att laget därefter presterar bra fotboll. Men det sker inte av sig självt, och Wolves är knappast den klubb i EFL Championship som har spenderat mest, men kanske bäst, och definitivt fått mest värde för pengarna.
Redan tidigare i veckan pratade vi om värdet av bra coachning och detta med att utveckla och förbättra sina spelare. Ingen i EFL Championship har lyckats göra det riktigt lika bra som Nuno Espirito Santo. Han har sömlöst lyckats få in nya spelare inför den här säsongen, som Ruben Neves Diogo Jota, men även lyft och förbättrat befintliga spelare som Ivan Cavaleiro och Matt Doherty.
Det fanns alltid en farhåga med ett lagbygge som Wolves att det skulle bli svårt att få ihop det. Att ett stort antal nya spelare skulle slita sig med det äldre gardet, och att stora egon skulle leda till klickbildningar i laget. Det var ett problem som Wolves brottades med förra säsongen under Paul Lambert, men som Nuno Espirito Santo har fått full ordning på.
Kanske blev det en lättare uppgift för Santo både språkligt och kulturellt än för Lambert, men förmodligen hänger det också ihop med att Wolves inte på något sätt har blivit en ren främlingslegion den här säsongen. Där finns fortfarande en ryggrad av brittiska spelare i laget som också växt under säsongen, såsom Conor Coady, Matt Doherty, John Ruddy, Ryan Bennett och Barry Douglas.
Det kan bara utgå från en respekt bland spelarna både för Nuno Espirito Santo som personlighet och för vad han håller på att åstadkomma. Han beskrivs som en bra man-manager, otroligt bra på träningsplanen och taktiskt skicklig. Inte minst är han passionerad och engagerad som få. Bilderna på honom, uppvisad på läktaren, när Wolves avgör mot Bristol City under helgen är smått otroliga.
Vad Pep Guardiola har gjort för Man City i Premier League har Nuno Espirito Santo i sin tur gjort för Wolves i EFL Championship. Att Wolves från det här läget ska misslyckas med att vinna EFL Championship eller flyttas upp i Premier League är precis lika osannolikt som att Man City härifrån skulle misslyckas med att vinna Premier League. Det kommer helt enkelt inte hända.
Huruvida Man City är det bästa laget vi någonsin sett i Premier League är ännu en öppen fråga, och kommer nog så också förbli efter säsongen. Att Wolves emellertid är det bästa EFL Championship-laget vi någonsin har sett börjar däremot bli alltmer uppenbart.