Julfotbollen i England är snart till ända. Det har varit några hektiska veckor med hög intensitet och matcher som kommer från alla håll. Men med kvällens match mellan Tottenham och West Ham, mittveckans andra Londonderby, är det dags att dra ett streck över den stolta engelska fotbollstradition som fortfarande får så många att ruska på huvudet.
Det är för mig en utsliten diskussion. För mig är det en av den engelska fotbollens unika utmaningar och en stor del av dess charm detta med fotboll under julen och det hektiska spelschemat. Något som gör den speciell. Det finns i över 30 andra omgångar tid för sprudlande fotboll, den här perioden ska handla mer om kamp och vilja, blod och tårar.
Visst, fotbollen är annorlunda nu än vad den var för 10-20 år sedan, ännu mer längre bakåt i tiden, spelet går snabbare, det är mer fysiskt och intensivt och slitaget på spelarna är större. Men det är samtidigt också något som i stort sett alla klubbar och tränare kan bli bättre på att hantera med sina stora trupper och sina utmärkta akademier. Istället verkar de ha blivit sämre på det.
Mauricio Pochettino har emellertid visat sig vara ganska duktig på det. Som av en ren händelse har vi också hört relativt lite från honom angående det negativa med julfotbollen. Han roterade laget friskt mot Swansea för två dagar sedan och fick ändå med sig en seger och tre viktiga poäng under svåra förhållanden i Wales. De bör komma relativt fräscha till kvällens match mot West Ham.
Kvällens match är också den match som orsakat mest diskussion gällande frågan om rättvisa villkor för alla klubbar. Av säkerhetsskäl flyttades den här matchen från nyårsafton till ikväll, vilket gav West Ham närmare en veckas vila inför matchen mot West Brom i förrgår. En match som West Ham händelsevis vann med ett sent mål i slutminuterna.
Det är en viktig match för Tottenham. Viktigt att sätta punkt för julfotbollen på ett positivt sätt och ladda om batterierna med FA-cupen till helgen. Viktigt att ta tillvara Arsenals tappade poäng igår kväll och öppna upp ett försprång om fyra poäng ned till dem. Viktigt att hänga på Liverpool, Chelsea och Man Utd i tabellen och inte ge dem något större försprång att leka med under våren.
Det är samtidigt en svår match för Tottenham. Åtminstone svårare än vad West Hams kvalitet och tabellplacering borde betyda. West Ham har i själva verket gjort sport av att jäklas med Tottenham det senaste året, det är definitivt ett hett derby på så vis. Det var West Ham som avrättade Tottenhams titeldrömmar förra säsongen. Det var West Ham som slog ut Tottenham ur Ligacupen i höstas.
Det där var två vinster som faktiskt hade rätt stor betydelse för West Hams omedelbara framtid. Båda vinsterna kan förmodligen anses ha bidragit till att vid sina respektive tidpunkter ha förlängt Slaven Bilics tid som manager i klubben. Att det alltså är en symboliskt och psykologiskt viktig match för West Ham, och således även för David Moyes, känns därför givet.
Matchens betydelse för West Ham ska så klart heller inte underskattas, men det här är nog ändå en match där David Moyes trots allt inte räknar med något annat än en förlust. Samtidigt har West Ham faktiskt ett betydligt bättre facit med Moyes som manager och har bara en förlust på sina sex senaste matcher, men tre vinster och två oavgjorda med mersmak.
Mycket av West Hams uppsving under David Moyes har faktiskt kommit genom Londonderbyn. Det var 1-0-vinsten mot Chelsea som verkligen gav luft under West Hams vingar. Den vinsten följdes upp av en 0-0-match mot Arsenal, där Javier Hernandez var ett skott i ribbans undersida från att ge West Ham segern i den matchen. Båda matcherna på hemmaplan förvisso.
Den sena segern mot West Brom för två dagar sedan gav helt säkert också West Ham extra råg i ryggen. Den innebär samtidigt att West Ham kan gå in till den här matchen med betydligt mindre press än vad de kanske annars gjort. Om de istället förlorat mot West Brom hade kanske behovet av i alla fall någon poäng i den här matchen också varit större.
Tottenham har med andra ord goda skäl att vara på sin vakt. De har redan den här säsongen lyckats med att slänga bort en match mot West Ham hemma på Wembley, en match där de ledde med 2-0 i halvtid men på något sätt ändå såg till att förlora matchen med 2-3. Det var inte vilken match som helst, det var en förlust som eliminerade ännu en möjlig titel för Tottenham och Pochettino.
Nu är dock andra omständigheter. Tottenham befinner sig på vågen av en god formkurva. Harry Kane inte minst befinner sig på en ruskig formtopp, och har redan tidigare under säsongen visat att han vet precis hur han ska göra mål på West Ham. Utöver bortaförlusten mot Man City har Tottenham fem raka segrar i ligaspelet. Mot West Ham hoppas de ta sin sjätte seger.
Tottenham börjar ta sig in på upploppet av en vintersäsong under vilken de måste räkna med att plocka så många poäng som möjligt under ett tämligen bekvämt spelschema. De har tagit maximala poäng hittills och måste sikta på att göra detsamma mot i tur och ordning West Ham och Everton på hemmaplan och sedan Southampton på bortaplan.
Lyckas Tottenham med det kan de därefter gå in i en dramatisk period av säsongen där de i tre raka matcher ställs mot Manchester United hemma, Liverpool borta och sedan Arsenal på hemmaplan, innan de sedan tar sig an Juventus på bortaplan i den första åttondelsfinalen i Champions League. En period som kan komma att avgöra Tottenhams hela säsong.
En vinst mot West Ham kan i det sammanhanget betraktas som något av en bisats. Men det är en viktig bisats, och den engelska fotbollssäsongen avgörs så ofta just av sådana bisatser.