Det är ett vanligt förekommande tema inom den klassiska mytologin, hur det kanske främsta straffet för alla synder är att tvingas återuppleva sin värsta rädsla eller mardröm om och om igen. Om det förekommer i Dantes resa ned i sitt helvete vet jag inte riktigt, men det är ett ofta förekommande inslag i flera av litteraturens skildringar av det kristna helvetet.
Liverpools supportrar återupplever till synes sin värsta mardröm. På annat sätt är svårt att förstå deras reaktion till att Philippe Coutinho nu lämnar klubben för att flytta till Barcelona. Det framstår som en våldsam överreaktion, som måste vara betingad av deras upplevelser av tidigare existentiella trauman, som att 2009 förlora Xabi Alonso och 2014 tvingas sälja Luis Suarez.
Vid båda dessa tillfällen stod Liverpool till synes och knackade på dörren till den där efterlängtade ligatiteln, bara för att sedan dessa spelare såldes falla ifrån igen. Det ligger kanske nära till hands för Liverpools supportrar att nu se exakt samma mönster upprepa sig än en gång. Precis när Liverpool är på väg att ta klivet upp till toppen igen så tvingas de sälja Philippe Coutinho.
Xabi Alonso var så klart motorn som 2008-09 som fick maskineriet att snurra i Liverpool, även om nästan alla bara pratade om Fernando Torres och Steven Gerrard. Luis Suarez var under säsongen 2013-14 så bra att han nästan på egen hand sköt ligatiteln till Liverpool, och så bra att han av bara farten lyckades övertyga Liverpools supportrar att Daniel Sturridge var en världsanfallare.
När dessa båda spelare lämnade Liverpool var det varje gång som att skära ut lagets pumpande hjärta ur kroppen på dem. Första gången var det ren dumhet, andra gången gick det inte att undvika. Att det var traumatiska upplevelser är inte svårt att förstå. Men den nyktra slutsatsen måste vara att förlusten av Philippe Coutinho inte är i närheten av att ha samma betydelse för Liverpool.
Dels eftersom Philippe Coutinho helt enkelt inte är en spelare på riktigt samma nivå som Xabi Alonso och Luis Suarez, som på sina respektive positioner var spelare av absolut högsta världsklass. Missförstå mig inte, Coutinho är en riktigt bra spelare, en av de bästa i Premier League, men inte den bästa och inte särskilt högt ovanför massan, och därför heller inte fullt lika oersättlig.
Dels eftersom Liverpool är betydligt mycket mer sammanhängande som lag nu än vad de var både 2009 och, i synnerhet, 2014. Philippe Coutinho är absolut en av Liverpools bästa spelare men ändå bara en av fyra spelare i Liverpools kedja, och Liverpools framgångar är i det här läget mer baserat på lagets taktik och kollektiv snarare än på individuella stjärnor.
Jürgen Klopp har själv poängterat hur lagbygget är viktigare än stjärnor, vilket Liverpools supportrar så klart slickade upp när det sades. Även om det sades av rent populistiska skäl i samband med andra klubbars stjärnvärvningar, och den underförstådda motsättningen är struntprat, så är synen på betydelsen av laget rätt mitt i prick. Kanske finns skäl att lita på Klopps eget sätt att se på saken?!
Det kunde då tyckas som om Liverpool vore stora vinnare efter Barcelonas köp av Philippe Coutinho. Spelaren de har blivit av med är inte av direkt avgörande betydelse för dem samtidigt som de har räknat hem en bra bit över £100m för spelaren. Och visst, givet att Philippe Coutinho var helt bestämd på att han ville flytta till Barcelona hade Liverpool knappast kunnat komma bättre ur affären.
Men det är självklart aldrig någon vinst att tvingas sälja en av sina bästa spelare, särskilt inte mitt under säsongen. Liverpool behövde inte sälja Coutinho för att finansiera investeringar i spelartruppen, utan för att Coutinho så uppenbart föredrog att spela för Barcelona framför Liverpool. En påminnelse om att för vissa spelare, särskild sydamerikanska, kommer det alltid finnas större klubbar.
Ändå hänger frågan ”Varför?” tung över den här övergången. Varför just nu redan i januari? Det finns till synes inga som helst rationella skäl för den saken, oavsett vilket perspektiv man än väljer – Barcelonas, Liverpools eller Philippe Coutinhos eget.
Barcelona får så klart klart med en väldigt bra spelare, en spelare som både kan förstärka dem i anfallstrion och som på sikt kan fungera som en naturlig ersättare till Andres Iniesta. Men de kommer inte kunna använda Philippe Coutinho i Champions League, ligan har de i praktiken redan vunnit, och de betalade ett så högt pris att det inte var någon fråga om att spara pengar.
Liverpools intresse att sälja Philippe Coutinho i just det här läget är ännu mer tveksamt, och det märks även rätt tydligt på Liverpools och på Jürgen Klopps uttalanden att det här är något de i praktiken tvingats till. Hur bra betalt de än har fått för Coutinho är det alltid vanskligt att snabbt och smärtfritt kunna ersätta en spelare mitt under brinnande säsong.
Philippe Coutinhos beslut är även det märkligt. Att han kommer flytta till Barcelona är givet, frågan var bara om det skulle ske redan nu eller först till sommaren. Med sitt beslut gör han sig obekväm i Liverpool, drar sig därmed ur spel i Champions League under våren, och får bara spela cup och i en redan vunnen liga för Barcelona. Vad var det som inte kunde vänta ett halvår?
Det kan så klart finnas personliga skäl bakom flytten. Det har pratats om en fru som inte trivs i Liverpool utan mycket hellre bor i Barcelona. Vad gäller vad som har hänt bakom kulisserna i Liverpool sedan i somras med Philippe Coutinho vet Simon Hughes att rapportera, och han diskuterar också vad affären betyder för både Liverpool och för Jürgen Klopp.
Det är en artikel med en intressant slutkläm. Nämligen att om Liverpool vill uppnå beständig framgång måste de uppnå en position där de själva formar marknaden snarare än reagera på den. Det kan sägas stämma i huvudsak, även om det något underskattar Liverpools position och överskattar alla klubbars möjlighet till kontroll, men det finns bara ett sätt att nå en sådan position.
Att vinna titlar.
Detta är vad Jürgen Klopp måste uppnå med Liverpool, det är hans uppdrag. Blev det uppdraget precis lite svårare i och med försäljningen av Philippe Coutinho? Ja, åtminstone på kort sikt den här säsongen. Blev uppdraget på något sätt mer omöjligt i och med försäljningen av Philippe Coutinho? Nej, inte det minsta. Alltså är inte detta en av Liverpools återkommande mardrömmar.
Och om någon behövde ett klart, konkret och tydligt mått på vilka framsteg Liverpool faktiskt har gjort med Jürgen Klopp som manager så finns kanske inte något bättre mått än just detta. Liverpool har aldrig varit en klubb utan stjärnor, men Liverpool är inte längre ett lagbygge beroende av enskilda stjärnor för framgång på fotbollsplanen.
Det finns alltså ingen anledning att känna eller tänka att historien har upprepat sig för Liverpool med Philippe Coutinho.