Livet är fullt av sina små ironier. Vi vet inte om det här faktiskt är Arsene Wengers sista säsong som Arsenals manager, men i och med att det borde vara Wengers sista säsong som Arsenals manager finns det något rätt så typiskt med att för att kunna rädda den säsongen måste Wenger troligtvis lyckas med två saker han aldrig förut lyckats med: Att vinna Ligacupen, samt att vinna en europeisk cuptitel.
Arsenal har under Wenger aldrig vunnit Ligacupen. Det närmaste de har kommit är två finalförluster, mot Chelsea 2007 och fyra år senare mot Birmingham. Alltså är Ligacupen oviktig. Så uppfattar i alla fall jag den medvetna eller omedvetna logiken. Men här befinner sig Arsenal plötsligt i semifinal. Klubbens allmänna situation, lagets besvärliga ligaposition och förlusten mot Nottingham Forest har precis gett Ligacupen en större betydelse.
En annan säsong, i en annan situation, hade kanske den här semifinalen inte haft riktigt samma betydelse för dem. Om Arsenal faktiskt genuint hade konkurrerat om ligatiteln. Om Arsenal bara hade befunnit sig i förarsätet eller åtminstone framsätet vad gäller Champions League-platserna. Om Arsenal endast hade haft ett par Champions League-åttondelsfinaler kvar att se fram emot. Men nu finns inget av detta.
Vare sig att vinna Ligacupen eller FA-cupen är ensamt tillräckligt för att rädda upp en säsong för någon av de engelska storklubbarna. Men att vinna FA-cupen eller Ligacupen kan åtminstone rädda den från fullständigt fiasko, det ger säsongen i alla fall en ljuspunkt eller höjdpunkt, och det gör det möjligt att åtminstone blanda upp och späda ut kritiken en aning. Det har fungerat tidigare säsonger med FA-cupen. Ligacupen fyller lite samma funktion för Arsenal.
Det är emellertid en senare fråga. Här och nu är det däremot viktigt för Arsenal att inte följa upp den nesliga förlusten mot Nottingham Forest med ännu en förlust mot Chelsea. Arsenals säsonger under det senaste årtiondet har alla följt mönstret att en viss tid in på det nya året har dominobrickorna börjat och sedan obönhörligt fortsatt falla. Den till synes enda skillnaden den här säsongen är att det ser ut att kunna hända redan i januari.
Omständigheterna sätter dessutom saken lite på sin spets. Det faktum att det är en semifinal. Men också att det faktiskt är ett dubbelmöte som därtill avslutas på hemmaplan gör att det förmodligen blir mer svårsmält som förlust, krångligare att avfärda som något tillfälligheternas spel. Att semifinalen dessutom spelas mot Chelsea gör att en förlust skulle svida desto mer, bekräfta den besvikelse och frustration som så många redan känner.
Det är knappast vad Arsenal och Arsene Wenger behöver i en för dem redan pressad situation. Att situationen börjar glida Wenger helt ur händerna blir alltmer tydligt. En minst sagt bisarr domarattack följde på julens poängtapp som gick långt utöver det normala. Andra uttalanden avslöjade hur han knappast är bekväm med de interna förändringar som pågår i Arsenal och anställningar som gjorts till klubbledningen. Samtidigt vill hans bästa spelare lämna klubben.
Antonio Contes situation i Chelsea är inte på långa vägar lika besvärlig som Arsene Wengers, men inte heller han befinner sig kanske på sin absoluta höjdpunkt med Chelsea. Ett titelförsvar som tämligen tidigt rann rakt ut ur sanden, ett något ojämnt spel, en fortsatt tendens till spelarkonflikter och som om inte det vore nog dessutom inblandad i ett bittert ordkrig med José Mourinho där ingen av dem direkt kommer ut med någon heder i behåll.
En cuptitel vore för Chelsea ett utmärkt plåster på såren den här säsongen, och Ligacupen är kanske den just nu bästa chansen till det. Men för att lyckas med det måste Chelsea först komma över den märkliga Arsenal-hoodoo som verkar ha infunnit sig med Antonio Conte. Vilket är lite märkligt eftersom om det är någon klubb som har haft det märkligt lätt för Arsenal ända sedan Roman Abramovich kom till England så är det Chelsea.
Arsenals hoodoo för Chelsea har förbytts i Chelseas hoodoo för Arsenal. Desto märkligare givet att Chelsea ändå under dessa 18 månader det handlar om ändå får betraktas som det bättre fotbollslaget. Men mosade på Emirates förra säsongen, sedan vinst på Stamford Bridge, därefter förlust både i FA-cupfinalen och i Community Shield, sedan bara 0-0 på Stamford Bridge och för en vecka sedan 2-2 på Emirates. Knappast något övertygande facit.
Vilket naturligtvis sätter lite särskild press på just kvällens match, för Chelsea ser nog helst att de kan ta med sig en ledning till Emirates att spela på. De har inte riktigt tid eller råd med någon hoodoo den här kvällen. Här behöver de faktiskt försöka lyckas med något de har haft det märkligt svårt för, nämligen att på ett övertygande sätt besegra Arsenal. Vi måste alltså räkna med att Chelsea kommer sätta ut ett starkt lag på planen ikväll.
Detsamma gäller naturligtvis Arsenal. Deras förhoppning för kvällen är så klart att ta med sig ett resultat tillbaka till Emirates som åtminstone håller dem på jämn fot med Chelsea, således på grund av hemmaplan ger dem en liten fördel. Jag är tämligen övertygad om att Arsenal hade ställt ut ett starkt lag även om de vunnit mot Nottingham Forest, men med den förlusten är jag däremot helt säker på att vi kommer få se näst intill starkast möjliga lag.
Det största frågetecknet är kanske om Arsenals starkast möjliga lag fortfarande inkluderar Alexis Sanchez. Naturligtvis gör han det rent kvalitetsmässigt. Men hur omöjlig är han benägen att göra sig för att tvinga fram den flytt i januari som han trodde skulle bli av i augusti? Som jag tidigare konstaterat, Arsenal skjuter sig själva i foten, åtminstone rent sportsligt, om de säljer honom i januari. Han går inte att ersätta för Arsenal på kort sikt. Men allt beror på hans attityd.
Utan Alexis Sanchez i Arsenal tror jag det blir omöjligt för Arsene Wenger att lyckas med den här säsongen vad han aldrig har lyckats med förut: Att vinna Ligacupen, samt att vinna en europeisk cuptitel.
:::
TRANSFERKOLLEN
Georges Kevin Nkoudou, Tottenham till Burnley, lån. Ytter med mycket knappt med speltid i Tottenham sedan han värvades. Burnley kan få större nytta av den här spelaren även om det är svårt att se honom göra ett större avtryck för Burnley än vad deras nuvarande spelare redan har. Breddvärvning som är lite märklig givet att Burnley bara har ligan kvar under våren. Godkänd – (++)
Moritz Bauer, Rubin Kazan till Stoke. Snabb och teknisk högerback som värvas som en direkt förstärkning till en backlinje som hittills den här säsongen helt enkelt inte har hållit måttet. Kanske inte en av de mest profilstarka värvningar vi lär få se i januari men Bauer debuterade för Österrikes landslag under året som gått och bör kunna göra nytta. Väl godkänd – (+++)