När det roligaste som händer i en match är att målvakten lånar en keps från någon i publiken för att hantera solljuset är det ett rätt tydligt tecken på att det är en allt annat än bra match. Det var exakt vad Joe Hart gjorde när West Ham besökte dennes moderklubb Shrewsbury i FA-cupen förra helgen, en match helt i avsaknad av vettiga målchanser.
Det var knappast en match som hjälpte David Moyes rykte om sig att prestera en tråkig fotboll. Inte heller hade man så klart känslan vare sig under eller direkt efter matchen mellan Shrewsbury och West Ham att man med någon större glädje eller entusiasm såg fram emot ett omspel av den matchen. Ett sådant omspel har vi nu ändå att se fram emot.
Trots sitt rykte verkar David Moyes ändå vara på väg att få åtminstone någon form av upprättelse med West Ham. Hans tid i klubben började kanske inte på ett direkt strålande sätt men de senaste månaderna har sett West Ham vinna fyra av åtta ligamatcher, förlora en enda, och klättra från en plats nedanför strecket till mitten av tabellen.
Det är inga stora hemligheter som döljer West Hams uppsving i resultat och prestationer. David Moyes har gjort rätt precis vad innehållsförteckningen utlovade, nämligen organisera laget och få ordning på försvarsspelet, kort sagt göra West Ham betydligt svårare att besegra och göra mål på än vad de någonsin var under Slaven Bilic.
Men det är samtidigt lätt att bara vilja se en sida av verkligheten. Sant är att West Ham har blivit bättre defensivt med David Moyes. Sant är emellertid också att West Ham på elva ligamatcher med Slaven Bilic också gjorde elva mål, men på tolv ligamatcher med Moyes har gjort 19 mål. Det är en rätt rejäl förbättring även i termer av målproduktion per match.
Nu måste inte det vara resultatet av hejdlös eller smart offensiv. Ett lag som mår bättre och spelar bättre kommer troligtvis också göra fler mål eftersom det jobbar lite hårdare, vinner boll lite oftare, tar lite fler löpningar, skapar fler chanser och så vidare. Det är samtidigt svårt att klandra David Moyes för att han har fått laget att må bättre och spela bättre.
Vad David Moyes framför allt har lyckats med är att få Marko Arnautovic på bästa möjliga spelhumör. Arnautovic värvades i somras till West Ham men hade en otroligt knackig säsongsinledning med fler röda kort än mål, och då fick han trots allt bara ett rött kort. Men under David Moyes har Arnautovic redan hunnit med att göra sex mål och skapa betydligt fler.
Omvänd resa har emellertid Javier Hernandez gjort, som även han värvades inför säsongen. Han hade kanske inte någon fantastisk säsongsinledning men var ändå en hyfsat effektiv målproducent under Slaven Bilic. Sedan David Moyes kom till West Ham har Hernandez bara startat en enda match, inte gjort ett enda mål, och omgärdas naturligtvis av rykten om att vara på väg bort.
Det stod kanske skrivet i stjärnorna att så skulle bli fallet. Javier Hernandez karriär i Man Utd stannade av tämligen blixtsnabbt när Moyes tog över dem efter Alex Ferguson. Rätt eller fel så är Hernandez helt enkelt inte den typ av anfallare som Moyes föredrar. Här verkar i så fall Andy Carroll stämma in på den beskrivningen betydligt bättre, men även han sägs vara på väg bort?!
Här anar vi kanske helt andra skäl, såsom Andy Carrolls så kallade brist på fokus som eufemismen lyder. En spelare som helt enkelt utifrån sina prestationer och sina förberedelser är svår att lita på och därmed svår att bygga ett lag runt. Andra skäl kanske men med samma effekt, nämligen att Moyes har öppnat West Hams tidsprövade klagosång – sina anfallare!
Det verkar inte råda någon större tvekan att David Moyes har hittat ett par forwards i Marko Arnautovic och Manuel Lanzini, dessutom med Andre Ayew med i leken. Men den där centertanken saknas kanske fortfarande, givet att nu Andy Carroll är på väg att lämna klubben, och det kanske därför inte förvånar att West Ham är en av klubbarna på jakt efter Fiorentinas Khouma Babacar.
Jag kan inte påstå att jag är helt och hållet påläst på Babacars förmågor men varenda gång jag hört hans namn från Serie A det senaste året eller två har det varit i positiva toner. En storväxt och kraftfull anfallare som alltså passar mallen hyfsat perfekt för West Ham och David Moyes. Uppfattningen bekräftas av att även Crystal Palace sägs vara ute efter anfallaren.
Nu har West Ham så klart en lång och besvärlig historia av att ha en massa olika tankar och idéer när det gäller att värva anfallare men väldigt sällan komma till något faktiskt skott som det brukar heta. Åtminstone inte när det gäller de mer ambitiösa alternativen. Istället har de valt att om och om igen bara doppa tårna i poolen och värva fler spelare billigare. Vilket blivit både dyrt och ineffektivt.
Där finns en risk för upprepning. Allt beror så klart på hur West Ham faktiskt ser på David Moyes framtid med klubben, om de håller för troligt att Moyes blir kvar i West Ham även inför nästa säsong. Om inte är det kanske inte alltför troligt att de är intresserade av att investera tungt i en anfallare som om kanske bara ett halvår visar sig inte ingå i en ny managers spelidé.
Men ikväll är det alltså dags för omspelet i The Joe Hart Derby, som matchen mellan West Ham och Shrewsbury lite skämtsamt har kallats. Förmodligen står väl Joe Hart där i målet ikväll igen. Förhoppningsvis blir det en bättre och mer händelserik match än förra matchen då båda lagen sammanlagt samlade ihop till ett halvt ”förväntat” mål på 90 minuter.
Personligen hade jag sett fram emot en match mellan Wigan och West Ham i den fjärde omgången. Det hade varit en riktigt intressant match på flera sätt än ett. Alltså håller jag lite tummarna för West Ham ikväll och för Wigan imorgon mot Bournemouth.
:::
TRANSFERKOLLEN
Alex Pritchard, från Norwich till Huddersfield. En av Tottenhams större talanger under 2010-talet men där är det ju som vi vet svårt för talanger att få chansen. Kidding… Pritchard har gjort ett bra jobb under sitt ett dryga år med Norwich i EFL Championship, inte så det knastrar om det, men ändå så att man känner att han kan göra ett bra jobb för Huddersfield. Väl godkänd – (+++)
Fousseni Diabaté, från Ajaccio till Leicester. Leicester har hittat guldklimpar i den franska fotbollen förut så främmande vore det väl för mig att ifrågasatta den typen av värvningar. Den unge Diabaté har å andra sidan knappast någon extremt imponerande meritlista från den franska andradivisionen och hoppet till Leicester och Premier League känns stort. Godkänd – (++)