Fredagar, dessa härliga fredagar. Veckans sista dag när mer eller mindre all meningsfull verksamhet går på sparlåga från och med lunch. När man bara är några få timmar ifrån att få klocka ut och inleda fredagsmyset med tacos, chips och whatever. Och naturligtvis med den nervöst laddade vetskapen att man har en hel lång fotbollshelg framför sig.
Det gäller att hitta något lättsmält att fördriva tiden med. Det är sällan så mycket som händer inom fotbollen på just fredagar, då koncentrationen istället flyttats över till nästa match. Kommande fredagar när inget annat kommer ivägen tänkte jag därför ägna åt det förhoppningsvis upplysande projektet att diskutera de större engelska klubbarnas tio bästa spelare någonsin.
Hur ska sådana listor egentligen konstrueras på ett trovärdigt sätt? Det första steget är så klart att acceptera att alla listor är subjektiva. Men hur ska man egentligen kunna rättvist jämföra en spelare man följt regelbundet under flera år med spelare man kanske bara hört talas om eller kanske som mest sett några gryniga filmklipp av, spelare man inte har någon riktig relation till?
Det andra steget är kanske att acceptera att man aldrig riktigt kommer lyckas fullt ut. Men det finns sätt ändå sätt att bedöma historiens spelare. Att titta på rent objektiva meriter är ett sätt. Att lyssna på vittnesmål från de som har följt spelarna är ett annat. Det här är också metoder som är rätt effektiva för att förankra bilden av mer nutida spelare.
Förra fredagen inleddes med Arsenals tio bästa spelare. Den här veckan är det dags för Tottenhams tio bästa spelare, en i stort sett lika tuff uppgift. Genom årtionden har Tottenham haft inte bara några riktigt stora fotbollslag utan desto fler riktigt stora fotbollsspelare. Det enda svårare än att välja ut tio spelare till denna lista är att därefter rangordna dessa tio spelare.
Paul Gascoigne, Jürgen Klinsmann, Ricky Villa, David Ginola, Luka Modric, Gary Lineker med flera. Tottenham har genom åren haft flera enastående spelare i sina led som trollbundit med sina fantastiska egenskaper, men vars tid med klubben av olika skäl varit för kort för att komma med på denna lista. Dessa tio spelare har samtliga passerat den ribban.
(10) Osvaldo Ardiles
Det var en kupp för sin tid. För en billig peng värvade Tottenham en nybliven världsmästare och Ardiles blev en föregångare som den kanske förste utländske stjärnan att värvas till engelsk fotboll. Under cirka tio år efter 1978 var Ardiles en rasande skicklig mittfältare för Tottenham, en nyckelspelare i Tottenhams marsch mot två FA-cuptitlar och UEFA-cuptitel under 1980-talet.
(9) Ledley King
Under en tid när så mycket i Premier League handlade om de så kallade fyra stora klubbarna, var Ledley King en mittback som i status och skicklighet inte stod mittbackarna i dessa klubbar efter. En otroligt betydelsefull symbol som spelare, en ledare som trots väldiga skadebekymmer var med och lyfte Tottenham från mediokritet till Ligacuptitel och till Champions League.
(8) Steve Perryman
Med över 850 matcher för Tottenham är han den spelare som gjort flest matcher för klubben. En oerhört mångsidig spelare som kunde spela mittfältare, mittback och högerback. Ledde som lagkapten Tottenham under några svåra år under 1970-talet tillbaka till toppen av engelsk och europeisk fotboll under 1980-talet, och vars lojalitet till klubben bekräftades av att ha tackat nej till Liverpool.
(7) Pat Jennings
Kanske säger det något om Pat Jennings storhet i Tottenham att inte ens det faktum att han såldes till Arsenal när Tottenham åkte ur gaml Division One kunde sänka honom i supportrarnas ögon, det var som de visste inte hans beslut. Jennings gjorde 13 magiska säsonger i Tottenham under en mycket framgångsrik period och svarade för mängder av magiska insatser.
(6) Cliff Jones
När Gareth Bale klev fram i rampljuset i Tottenham under 2010-talet var han inte den förste trollkarlen från Wales i klubben. Under 1960-talet var Cliff Jones yttermittfältaren som satte skräck i motståndarförsvaren och producerade mål i mängder, en av de främsta spelarna i Tottenhams klassiska 1960-61-lag som vann The Double, Cupvinnarcupen och förgyllde engelsk fotboll.
(5) Gary Mabbutt
Genom 1980-talet och 1990-talet var Gary Mabbutt en formidabel närvaro i Tottenhams backlinje eller på deras centrala mittfält, där han en gång inledde sin karriär i klubben. Med honom som lagkapten och ledare byggde Tottenham flera riktigt bra fotbollslag, och det var med honom som kapten Tottenham 1991 vann sin senaste FA-cup, sju år efter att först ha vunnit UEFA-cupen.
(4) Dave Mackay
Ofta underskattad som föga mer än hard man på Tottenhams mittfält under 1960-talet men var i själva verket mycket mer än så. Muskler, fysik och hårt arbete givetvis, men samtidigt en spelare som förkroppsligade laganda och lagets moral. En bollvinnare på Tottenhams mittfält som på samma gång utgjorde ett stort hot med sina offensiva löpningar in i straffområdet.
(3) Jimmy Greaves
Det har gjorts stor sak av Harry Kanes målrekord som Tottenhams meste målskytt under Premier League. Kane har fortfarande 122 mål att hämta upp på Jimmy Greaves i ligan eller 139 mål totalt, ej inräknat Greaves 124 mål för Chelsea. Gjorde inte bara många mål utan viktiga mål på vägen mot Tottenhams alla titlar under 1960-talet. Kanske Englands bäste anfallare någonsin.
(2) Glenn Hoddle
Anklagelser om att ha varit en lyxlirare riktades ibland mot Glenn Hoddle, men han lyste som mittfältsdirigent både i England och i Europa under en fysiskt betydligt tuffare tid än idag. En passningsspelare och spelfördelare som lyfte hela sitt lag och måste räknas bland Englands mest talangfulla mittfältare någonsin. 110 mål från mittfältet går inte heller att fnysa åt. One of their own.
(1) Danny Blanchflower
Nästan alla klubbar har sin ikon, sin mytomspunne spelare runt vilken sagor vet att berättas. Danny Blanchflower är denne spelare i Tottenham. Blanchflowers ledarskap och spelintelligens var motorn som drev det fantastiska lag som under 1960-talet vann liga- och cuptitlar både i England och i Europa. Så betydelsefull för Tottenhams spel att många såg honom som Bill Nicholsons högra hand.