Vad i hela friden är det egentligen som händer i Chelsea? Den frågan var det nog många som ställde sig under veckan när det först började dyka upp rykten om att Chelsea skulle vara på väg att försöka värva Andy Carroll. Som om inte den idén lockade nog till skratt kom därefter ett annat rykte att Chelsea hörde sig för om Peter Crouch.
Här någonstans blev galghumor den enda rimliga responsen. Det undrades om Chelsea eventuellt hade någon form av fetisch för gamla Liverpoolanfallare. När nyheten samtidigt kablades ut att Chelsea riskerar transferförbud på grund av otillåtet agerande i samband med spelartransfers var det lätt att tänka sig att de främsta påhejarna för ett sådant förbud var Chelseafansen själva.
Uppenbart verkar i alla fall vara att Chelsea och Antonio Conte söker efter en så kallad point of reference för sitt anfallsspel, som Conte uttryckte saken. De försökte inför säsongen värva Fernando Llorente utan att lyckas. Uppenbart är att Conte åtminstone delvis delar en uppfattning jag förmedlade förra veckan – att Chelseas anfallsspel saknar en tydlig plan och riktning.
Även för Antonio Conte är således Chelseas anfallsbekymmer en taktisk fråga snarare än enbart Alvaro Moratas problem. Uppenbart är också att Conte inte betraktar Michy Batshuayi som något ens i närheten av en möjlig lösning på dessa bekymmer. Vilket kan tyckas lite märkligt då han har tenderat att vara mycket nyttig de gånger han trots allt får spela.
Vilket så klart leder till frågan vad Chelsea egentligen hade för idé när de inför förra säsongen värvade Michy Batshuayi från Marseille, detta alltså inför samma säsong som de anställde Antonio Conte. Men kanske signalerar det vad som kommit att bli en ständig refräng under Contes tid i klubben, att denne inte har någon särskilt stor input i Chelseas värvningar.
Det där är helt tydligt något som också gnager Antonio Conte som inte på något sätt är sparsam med markeringar att det inte är han som bestämmer över vilka som värvas och inte. Det måste sägas vara ovanligt att höra en tränare göra en så tydlig åtskillnad på sig själv och laget jämfört med ”klubben”, och så klart är det detta som göder allt prat om en spricka och att Conte är på väg bort.
Det får emellertid ses som en senare fråga, en fråga för sommaren, åtminstone i den utsträckning det inte högst konkret påverkar lagets prestationer här och nu under säsongen. Vilket känns lite långsökt att påstå i det här läget, även om spelet haltar. För Chelsea och för Antonio Conte måste det handla om att så snabbt som möjligt få säsongen upp på rätt spår igen.
Det kunde tyckas som en något otacksam uppgift att behöva göra det i samband med en tuff bortamatch mot ett defensivt skickligt Brighton, kanske då särskilt när Chelsea befinner sig i en svit av fem raka oavgjorda matcher, varav tre har slutat 0-0. Knappast den lättaste matchen att bryta en sådan svit i, allra helst inte med viktiga spelare skadade och avstängda.
Michy Batshuayi kanske får sin chans att bevisa sitt värde för Chelsea den här dagen med Alvaro Morata avstängd efter sin utvisning mot Norwich. Han är redan, med sitt vinstmål mot Atlético, en stor anledning till att Chelsea tog sig vidare till slutspel i Champions League, ett slutspel som nu av många ses som Contes bästa chans att behålla jobbet i Chelsea.
Nu fattar så klart inte Conte sina beslut baserat på så lösa grunder och oavsett vad man anser om saken har han väl sina skäl. Michy Batshuayi ”gör det inte” för honom. Om Andy Carroll eller Peter Crouch ”gör det” är tveksamt. Fernando Llorente känns mer given, men varför skulle Tottenham i det här läget välja både att försvaga sig själva och förstärka en av sina direkta konkurrenter i ligan?
En idé för Chelsea vore kanske att rikta blickarna mot Arsenal. Där hittar vi nämligen Olivier Giroud, en bättre anfallare än både Carroll och Crouch, och till synes perfekt för Antonio Contes ändamål. Arsenal befinner sig dessutom mitt i en utrensning av spelare de inte längre anser sig behöva, och drar sig inte längre för att sälja till lag i den egna ligan, och Giroud är en av dessa spelare.
Med Man City i överlägsen serieledning, med Man Utd inte på väg mot sin egen nära förestående undergång riktigt lika snabbt som gnällbältet antar och kanske hoppas, och med Tottenham och Liverpool som båda två ser ut att ha fått upp ångan riktigt ordentligt, är det absolut nödvändigt för Chelsea att återfinna sin mojo den här säsongen. Januari har varit förskräckligt för Chelsea.
Vårsäsongen måste bli bättre. Vilket betyder att Chelsea måste hitta en väg ut ur det tillstånd av apati som nu omgärdar klubben. En seger idag mot Brighton, under svåra förhållanden, kan vara ett första steg i den riktningen. Ett tillfälle när laget sluter sig samman och tar sig samman. Att knyta nävarna och bita ihop även när det går tungt.
Det har å andra sidan inte riktigt varit detta Chelseas melodi, de har tvärtom varit något av ett varannan säsong-lag. Går det trögt har där funnits en tendens att vika ned sig. Någon ”Mourinho-säsong”, i all sin eländighet, är inte Chelsea riktigt på väg mot, men inte heller rör det sig om vad Jamie Carragher kallade för ett ”tillfredsställande titelförsvar”, en smått obegriplig åsikt.
Kanske är detta kostnaden med Chelseas snurrdörrar på managerposten. Att deras managerbyten har gett titlar har många gånger konstaterats, de låter inte röta få fäste, vilket är klokt. Men det ger också spelartruppen budskapet att går det trögt är det bara att invänta nästa manager och börja om från noll igen. Om den tanken styr dem under våren har Chelsea ett stort problem.
Ett betydligt större problem än att behöva välja mellan Andy Carroll och Peter Crouch.
:::
TRANSFERKOLLEN
Kostas Stafylidis, från Augsburg till Stoke (lån). Stoke fortsätter värva och fortsätter förstärka sin backlinje, och då i synnerhet ytterbacksplatserna. Från Augsburg lånas alltså in en vänsterback, den grekiske landslagsspelaren Stafylidis. Inte första gången i England för honom, han har varit i Fulham förut, men ett oskrivet kort på den här nivån. Godkänd – (++)
Jürgen Locadia, från PSV till Brighton. Pålitlig spelare som alltid producerat sina mål och assists under sina sju år med PSV. Brighton slår än en gång sitt transferrekord för den här spelaren, och visar både på att de vill ha mer eldkraft framåt men också ett komplement och ett substitut till Glenn Murray. Har varit skadad hittills under säsongen. Väl godkänd – (+++)