Man City väntar i finalen. Så mycket står klart sedan Man City igår besegrat ett modigt sprattlande Bristol City också i returmötet och tagit sig till sin allra första cupfinal med Pep Guardiola som manager. Vad som alltså återstår den här kvällen är att avgöra vilka Man City ska möta i finalen. Arsenal eller Chelsea, Arsene Wenger eller Antonio Conte?
Det är tredje matchen på kort tid mellan Arsenal och Chelsea. De två första matcherna slutade båda oavgjort. Matchen i ligan på Emirates slutade 2-2 och den första semifinalen slutade därefter 0-0, en rätt trälig historia som kanske mest får kommas ihåg för Andreas Christensens till synes totala oförmåga att träffa målet med någon av sina nickar.
Detta innebär att kvällens match i praktiken får samma dynamik som ett enkelmöte. Båda lagen måste vinna eller försvinna. Det enda som något rubbar den dynamiken är Ligacupens klassiskt märkliga tillämpning av bortamålsregeln, där alla oavgjorda resultat förutom 0-0 efter förlängning skulle innebära att Chelsea tar sig vidare till finalen.
Att säga vilka som är favoriter känns på förhand omöjligt. Magkänslan gör att man nog vill se Arsenal som favoriter, på grund av hemmaplan, på grund av den positiva känslan sedan värvningen av Henrik Mkhitaryan (som däremot inte får spela i Ligacupen eftersom han är cup-tied) och sedan urladdningen mot Crystal Palace. Men Arsenal är som vi också vet notoriskt svårförutsägbara.
Det är också omöjligt att avfärda Chelsea. För alla problem som Chelsea till synes har, och oavsett den utsträckning i vilka de kanske eller kanske inte överdrivs, har Antonio Conte ändå fått ihop ett lag som är väldigt svåra att tas med och som tenderar bita ihop och ta sig samman när motståndet blir som svårast. Och lagets och individuella spelares kvalitet går inte att ifrågasätta.
Det borde också vara två hungriga lag. Båda har säsonger där en cuptitel skulle vara åtminstone ett plåster på såren, och något både för Arsene Wenger och för Antonio Conte att kunna hålla upp och utropa framgång, särskilt som det i så fall skulle innebära att ha besegrat Man City i finalen. Att vinna silver är aldrig fel oavsett vilket silver det än är.
Situationen är dock lite annorlunda för respektive klubb. Ligacupen vore en fin seger men inte tillräckligt för att ensamt göra Arsenals säsong tillfredsställande, inte med laget fortfarande utanför Champions League och fortsatt i ett stadie av osäkerhet om vart laget egentligen är på väg. Arsenal har inte råd att låta sig nöja med Ligacupen den här säsongen.
Även för Chelsea vore Ligacupen en fin titel, en cup klubben faktiskt har en rätt fin modern tradition i. Utan att veta hur Chelsea kommer prestera i övriga cuper kanske inte Ligacupen i sig målar över vissa besvikelser med säsongen, men givet att Chelsea vann ligan förra säsongen kan Chelsea ha råd att betrakta en vinst i Ligacupen som en helt okej form av mellansäsong.
Den här skillnaden kan så klart tyckas vara orättvis men är naturligtvis bara en funktion av var klubbarna rankas in the great scheme of things. Arsene Wenger var bland annat upprörd under gårdagen över hur Arsenal enligt honom sätts under hårdare kritik än andra klubbar, trots att de vunnit tre FA-cuptitlar de senaste åren. Men då har kanske inte syftet med kritiken riktigt landat.
De inhemska cuperna, både FA-cupen och Ligacupen, är bisatser. De är riktigt fina bisatser, riktigt trevliga bisatser, oersättliga bisatser och fantastiskt fina och härliga att vinna-bisatser – men ändå bisatser! Det vill säga för klubbar av Arsenals och Chelseas storlek och förmodade ambition. Huvudsatserna är och förblir Premier League och Champions League.
Att misslyckas med huvudsatserna kan inte över tid kompenseras med vilken som helst framgång gällande bisatserna. Arsenal har som klubb under de senaste tio åren misslyckats med huvudsatserna. Chelsea är å sin sida en klubb som huvudsakligen har lyckats med sina huvudsatser under dessa tio år, och däri ligger hela skillnaden.
Vi kan alltså förvänta oss starka lag den här kvällen. Arsenal vill naturligtvis ta sig till finalen. De behöver prestigevinsten det skulle innebära att besegra Chelsea, de behöver sannerligen inte förlora det momentum som vinsten mot Crystal Palace gav dem, och än en gång omgärdas av det moln av negativism som en förlust och ännu en cup exit skulle innebära för dem.
Chelsea måste närmast per default ställa upp med ett mycket starkt lag, det är så deras trupp är sammansatt och det faktum att de spelar på bortaplan lär definitivt påverka laguttagningen. Även Antonio Conte är ifrågasatt och även Conte och Chelsea behöver framgången. Dessutom vill nog Chelsea göra slut på sin rätt märkliga Arsenal-hoodoo under Antonio Conte.
För Arsenal kan även den här matchen ses som en rätt god testkörning också inför det i det större perspektivet betydligt viktigare Europa League-slutspelet som väntar under våren. Just dessa cupmöten är så speciella, inte minst på hemmaplan, där allt ställs på sin spets under en match, och där lagets disciplin och kollektiv koncentration är så avgörande, och en av Arsenals akilleshälar.
Kan Arsenal avgöra ett cupdubbelmöte hemma på Emirates mot Chelsea kan Arsenal naturligtvis göra detsamma också mot Dortmund, Atlético Madrid, Napoli, Marseille, Milan, RB Leipzig, Lazio med flera storheter som väntar i Europa League. Vem vet, kanske kan Arsenal då till och med göra detsamma också mot Östersund?!
Det är en rätt bra vetskap att ha med sig i ryggsäcken inför våren. Liksom en förlust vore en otrevlig känsla av otrygghet att tvingas packa ned i samma ryggsäck. Kan Arsenal demonstrera att de kan både dominera och kontrollera en sådan här typ av match mot en kaliber av motståndare som Chelsea, då har de demonstrerat sig som favoriter i Europa League.
:::
TRANSFERKOLLEN
Aaron Lennon, från Everton till Burnley. Burnley fortsätter sin taktik att sopa upp smulorna från de större klubbarnas bord. Många gånger har det fungerat med positiv effekt. Med Lennon är jag lite mer tveksam där intrycket har varit ett tag att både Lennons ben och hunger har avtagit med åren. Chans att göra ett sista ryck med Burnley. Godkänd – (++)
Kenedy, från Chelsea till Newcastle (lån). Har haft väldigt svårt att göra något avtryck i engelsk fotboll och har tidigare varit iväg på ett misslyckat lån i Watford. Det är sällan detta sker utan anledning. Rafa Benitez har säkert en idé om hur han vill använda Kenedy men det är svårt att se hur Kenedy ska kunna göra något riktigt avtryck för Newcastle. Godkänd – (++)
Jaroslaw Jach, från Zaglebie Lubin till Crystal Palace. Skador i backlinjen tvingar Roy Hodgson ut på marknaden och här har han värvat en lovande polsk mittback. Har precis slagit sig in i det polska landslaget och bör kunna göra nytta också för Crystal Palace. Även om det kanske är en värvning mer för framtiden än just för den här säsongen. Väl godkänd – (+++)