Newcastle slits mellan hopp, förtvivlan och the fog of war

Det har varit en höst av hopp och förtvivlan för Newcastle. Äntligen såg det ut som om Mike Ashley var på väg att lämna Newcastle och sälja sin andel i klubben. Amanda Staveley såg ut att ligga bakom ett seriöst bud på att köpa Newcastle. Men ärendet har dragits i långbänk och efter nyåret har det varit lätt att få intrycket att affären och uppköpet har gått i stöpet.

Fog on the Tyne är däremot ett relevant begrepp här. Det är inte alldeles lätt att veta om Mike Ashleys och Amanda Staveleys sparring via media och uttalanden av olika slag ska tas på face value, eller om de ska betraktas som en form av öppen förhandling. Även om det sällan är något bra tecken när två parter börjar prata med varandra via media, men lite känns det också typiskt Mike Ashley.

Det är helt enkelt höljt av dimma. Fog on the Tyne således. Vilket dessutom osökt får mig att tänka på den utmärkta dokumentärfilmen The Fog of War, om elva viktiga lärdomar från Robert McNamara, USA:s försvarsminister under Kubakriser och Vietnamkrig, och om hur beslutsfattande försvåras och bäst hanteras under svåra och oklara förhållanden. Några går att tillämpa här:

Empatisera med fienden!

Om man vill försöka förstå varför ens fiende agerar på ett visst sätt och bättre förutse dennes handlingar är det viktigt att försöka se på världen ur dennes ögon. När folk svär över att Mike Ashley envisas med att inte bara sälja iväg Newcastle gäller det alltså för det första att förstå att han en gång i tiden betalade £263m för klubben och helst inte gör förlust, samt att Newcastle är en utmärkt (och gratis) reklampelare för hans riktiga business, Sports Direct. Alltså accepteras inte vilket pris som helst.

Vad man tror och ser är ofta fel!

Beslut fattas ofta med begränsad, otillräcklig och många gånger helt felaktig information. Våra föreställningar påverkar hur vi ser på och förstår saker. Hela storyn i Newcastle handlar för närvarande om skönheten (Staveley) som ska ta kål på odjuret (Ashley), vilket formar vår hela förståelse av vad som händer med Newcastle. Men kanske är det naivt att tänka att Amanda Staveley är Vår Fru sänd att rädda Newcastle. Hon har naturligtvis sina intressen att bevaka och det är svårt att säga exakt hur seriös hon är i sin ambition att köpa Newcastle.

Det går inte att förändra mänsklig natur!

Människor kommer agera utifrån sina egna intressen och det är orimligt att förvänta sig något annat. Ofta i sådana här sammanhang inom fotbollen pratas det ofta om stora ideal där det förväntas att inblandade personer ska göra avkall på sina intressen för dessa ideal. Mike Ashley ”borde” bara göra sig av med Newcastle eftersom klubben egentligen är större än honom och egentligen inte tillhör honom utan istället supportrarna eller det omgivande samhället. Men det är inte rimligt att förvänta sig att så ska göras.

Vad dessa punkter i själva verket illustrerar, som jag har tolkat läget, är hur otroligt viktigt det faktiskt är för Newcastle att hålla sig kvar i Premier League. Min uppfattning är att det är ytterst osannolikt att Mike Ashley säljer Newcastle för mindre än £300m, att jämföra med det bud om £250m som Amanda Staveley sägs ha lagt. Varför skulle han nöja sig med mindre?

£300m skulle ge honom pengarna tillbaka på grundinvesteringen, samt en viss vinst som också skulle kunna ses som ersättning för att inte längre ha klubben som marknadsföringsresurs åt sitt företag. En summa som kan buffas upp om Mike Ashley och Sport Direct under viss tid fortsätter tillåtas annonsera på St James’ Park mot ringa eller reducerad betalning.

Det enda som skulle tala för att Mike Ashley skulle acceptera ett lägre bud vore att han blöder pengar på Newcastle som tillgång, vilket han inte gör, eller helt enkelt vore dödstrött på projektet och villig att äta en förlust för att bli av med det. Uppenbarligen är han inte så otålig utan är villig att vänta. Men varför skulle då Amanda Staveley vara villig att höja budet till £300m?

Att det över huvud taget skulle vara aktuellt måste bygga på utgångspunkten att Newcastle håller sig kvar i Premier League, där intäktsströmmarna är så höga och så stabila att de kan motivera ett höjt bud om £50m. Om Newcastle åker ur Premier League minskar klubbens förväntade framtida intäkter och då är det inte längre alls lika troligt att Amanda Staveleys bud höjs till £300m.

Mike Ashley spelar alltså på att Rafa Benitez kommer att lyckas hålla Newcastle kvar i Premier League. Ett antagande som bygger dels på ett förtroende för Benitez kompetens så klart, dels på Benitez insikt om att han behöver hålla Newcastle kvar i Premier League för att uppköpet av klubben ska bli av och dennes intresse för att detta faktiskt ska bli av.

Min bedömning av Newcastles situation, och det är så klart en bedömning som kan visa sig vara alldeles uppåt väggarna, är alltså att uppköpet fortfarande lever men kommer vara lagt på is under våren tills efter säsongen och att hela förutsättningen för att det då ska bli av är att Newcastle fortfarande befinner sig i Premier League. Ligan är alltså hela bollspelet.

Rätt in i denna ekvation kommer då FA-cupen. Hur stor betydelse kommer då denna tillmätas i sammanhanget av Rafa Benitez, givet dennes ofta framförda syn på spelartruppens bredd? Newcastle beger sig idag till Stamford Bridge för match mot Chelsea i FA-cupen. Något säger mig att vi kommer få en rätt bra bild över exakt vilken betydelse Rafa Benitez tillmäter FA-cupen i år.

Något säger mig också att våren kommer ge oss en rätt bra bild över exakt hur betydelsefulla dessa kommande dagar faktiskt kommer vara för Newcastles säsong och framtid.

:::

Kvällens match är Cardiff som möter Man City. En match som så klart väcker minnen från motsvarande match 1994 när Cardiff svarade för en av de mer omtalade FA-cupskrällarna. Den som vill återuppleva den matchen och olika människors minnen från den dagen kan jag rekommendera att läsa denna artikel.

https://www.walesonline.co.uk/sport/football/football-news/story-day-cardiff-city-stunned-14200615