Det är matchen Arsene Wenger inte kan sätta sig ner i soffan ikväll och titta på utan att snörpa på munnen och känna ett styng av orättvisa. Liverpool och Tottenham menar han är två klubbar som slipper undan kritik alldeles för billigt i jämförelse med Arsenal. Två klubbar som inte vunnit några titlar alls samtidigt som Arsenal trots allt vunnit tre FA-cuptitlar på fyra år.
Det finns ingen anledning att ödsla någon energi på Wengers uppfattning om i vilken utsträckning han själv förtjänar kritik eller ej. Konstateras måste däremot att under kvällen möts två lag som båda har att brottas med verkligheten att de utmanar i toppen av engelsk fotboll samtidigt inget av dem, liksom deras båda tränare, ännu har plockat hem en enda titel.
Kanske är det snarare Mauricio Pochettino som borde känna stynget av orättvisa gentemot Jürgen Klopp. För det har gjorts tämligen stor sak av Tottenhams och hans egen avsaknad av titlar under hans år med klubben, och vad det kan tänkas betyda för Tottenham. Samtidigt har Liverpool och Jürgen Klopp i mångt och mycket sluppit ifrån exakt samma kritik under dessa tre säsonger.
Ändå vore kanske en sådan kritik minst lika motiverad för Liverpool och Klopp som den är för Tottenham och Pochettino. Båda har under den här tidsperioden två förlorade Ligacupfinaler. Liverpool har dessutom en Europa League-final samtidigt som Tottenham har två titelstrider samt en FA-cupsemifinal. Inget av de båda lagen kan sägas ha ”kommit närmare” än det andra.
Både Liverpool och Tottenham har börjat bygga sina respektive lag från i alla fall jämförbara positioner i tabellen och i termer av spelartrupper och finansiella förutsättningar. Om något har Liverpool haft ett försprång i detta avseende så inte heller detta kan sägas riktigt förklara varför Tottenham får denna kritik men inte i samma utsträckning Liverpool.
Båda klubbarna befinner sig i en liknande situation den här säsongen. Båda slåss om att ta sig tillbaka till Champions League igen där de är de två klubbar som ligger på varsin sida om just det strecket, med endast några få poäng som håller dem isär. Kanske är det just denna närhet i tabellen som gör kvällens match så speciell och dessutom jämförelserna mellan dem så aktuella.
Mindre aktuella blir de heller inte av Liverpools FA-cupfacit under Jürgen Klopps tre säsonger. Med förlusten mot West Brom åkte Liverpool ut för tredje säsongen i rad i den fjärde omgången, trots att de fått hemmalottning. En gång är ingen gång, men detta har blivit en dålig vana, och det är naturligtvis goda titelchanser som försvinner en efter en.
Om Liverpools cupfacit i ren handling inte övertygat så har Mauricio Pochettinos cupprat inte alltid övertygat det heller. Alla vet så klart att både Ligacupen och FA-cupen är de två mindre viktiga titlarna för engelska storklubbar, att det finns större byten att fälla, men att prata om dem som i stort sett oviktiga sänder inte heller ut rätt signaler. Inte minst för ett lag som inte vunnit någon titel.
Likheterna mellan Liverpool och Tottenham gäller inte bara deras förhållande till detta med att vinna titlar. Båda lagen har också stundtals haft oproportionella problem under denna säsong liksom tidigare säsonger att bryta ned låga och disciplinerade försvar, något som kostat dyrbara poäng under säsongen. Båda lagen har väldigt bra anfallsspel, som löper risk att köra fast.
Båda klubbarna har också sina hoodoos som spökar för dem. För Liverpool handlar det kanske främst om en förlamande ojämnhet. Att ena helgen vinna mot Man City bara för att nästa helg förlora mot Swansea till exempel. En tendens att få fram sitt allra bästa i stormatchen men inte i vardagsmatchen, och kanske att vara lite beroende av att motståndet taktiskt spelar dem i händerna.
För Tottenham har det istället varit bortamatcherna mot övriga topplag som hemsökt dem. Något som också Mauricio Pochettino har fått hård kritik för under säsongen. Lite för många av dessa matcher har förlorats, lite för få av dem har vunnits, även om det också är så att det är en statistik som låter värre än vad den faktiskt är om man sätter den i relation till konkurrensen.
Om vi nu skulle göra ett venndiagram av dessa hoodoos, vad säger oss i så fall detta om kvällens match? Stormatch, två lag där båda har hyfsat tydliga taktiska idéer och som inte tenderar bli överdrivet funktionalistiska, match på Anfield och således bortamatch för Tottenham. Det här luktar så klart Liverpoolvinst lång väg! Nåja, riktigt så enkelt är det väl kanske ändå inte.
Kanske är den vitala skillnaden mellan Liverpool och Tottenham denna, som förklarar varför Tottenham får kritik för detta med att inte vinna titlar samtidigt som Liverpool relativt sett klarar sig undan, att Liverpool har sin historia av att vara en av Englands allra mest framgångsrika klubbar vilken, rätt eller fel, friskriver dem från sådana frågetecken.
Något som för Tottenhams del kan kännas både orättvist och ovidkommande så klart. Liverpools många titlar långt tillbaka i historien har rimligtvis mycket lite, för att inte säga ingenting, att göra med Liverpools situation idag och deras lag här och nu. Det är ändå ett bra exempel på hur Liverpools historia inte alls bara är en belastning för Liverpool, som Jürgen Klopp hävdat, utan även en hjälp.
Uttryckt i ekonomiska termer skulle man kunna säga att Liverpool har arbetat upp en goodwilltillgång och ett brand equity som Tottenham ännu inte riktigt har. Notoriskt svårvärderade saker för övrigt vilket gör att de sällan syns på någon balansräkning. Det tjänar hur som helst inget till att gnälla om saken, det enda Tottenham kan göra är att bygga egen goodwill – genom att vinna titlar!
Enda sättet att lyckas med det är att inse att vad kvällens match mellan Liverpool och Tottenham, liksom konkurrensen mellan dem i större mening, inte alls handlar om historien utan om framtiden. Mest konkret så klart den närmaste framtiden, det vill säga att ta sig till Champions League. Men i det större perspektivet vilken av de båda klubbarna som ska anses ha störst titelchanser.
Detta är något som Arsene Wenger missar från sin TV-soffa. Han tror att kritiken mot Arsenal, Liverpool och Tottenham handlar om historien när den istället handlar om framtiden. Om klubbarnas chanser att vinna de stora titlarna, om klubbarnas positiva eller negativa utveckling. Båda lagen på Anfield ikväll är på så vis vinnare. Båda lagen på Anfield, till skillnad från Arsenal, går framåt.
Därför får Liverpool och Tottenham också mindre kritik. Därför förtjänar både Liverpool och Tottenham mer beröm än kritik. Därför är det enda sättet som Liverpool och Tottenham kommer få Arsene Wengers bistra min att förvandlas till ett leende ikväll att de spelar oavgjort.