(1) Huddersfield. David Wagner var smått geniförklarad under förra säsongen när han tog Huddersfield upp till Premier League för första gången på väldigt många år. I bakgrunden låg även den moderna och populära gegenpress-taktiken och skvalpade. Men visst handlade det mest om effektivt försvarsspel, Huddersfield gjorde klart minst mål av alla topplag, bara Derby County gjorde färre än dem på övre halvan, och de gick in i playoff med negativ målskillnad, vilket är smått fantastiskt. Ett playoff de vann via två straffläggningar och ett mål på tre matcher. Wagner har alltid varit defensivt orienterad men i Premier League verkar detta inte räcka till över någon längre tid. Förlusten mot Man Utd tog Huddersfield ned under nedflyttningsstrecket, de har fem raka förluster och åtta matcher utan vinst. Det ser kort sagt trögt ut och Huddersfields styrelse måste nog snart börja ställa frågan om David Wagner är rätt person att hålla laget kvar i Premier League, även om han var rätt person att ta dem upp i Premier League.
(2) Swansea. När det pratas om hur bra lag är så pratas det väldigt mycket om taktik och spelartrupper. Men Swansea är ett utmärkt exempel på hur exakt samma lag och exakt samma spelare kan se helt olika ut beroende på situation och på någon väldigt svårgripbar känsla i laget. Carlos Carvalhal har egentligen inte gjort några väldiga taktiska omflyttningar i Swansea. Men han har lyckats ingjuta mod och en positiv känsla i spelartruppen. Det är svårt att prata om psykologins betydelse för ett fotbollslag utan att få det att låta som att man ramlat raka vägen ned i klischéträsket, men endast det faktum att något är svårt att sätta ord på eller att mäta i meningen att kunna sätta en siffra på saken betyder inte att något är oviktigt eller bara fluff. För några veckor sedan kändes Swansea givna som nedflyttningslag, nu känns det som att de har minst lika god chans som många andra lag att hålla sig kvar i Premier League. Det är en skillnad som är svår att förklara med ord, det är en skillnad som är svår att mäta, det är ändock en högst reell skillnad.
(3) Arsenal. Att vinna är alltid positivt. Att vinna stort är alltid positivt. Och det går knappast att säga något annat än att Arsenal absolut behövde ett riktigt positivt resultat för att få medvind i seglen igen samtidigt som det var bra att få sin feelgood-känsla bekräftad gällande sina båda värvningar. Men det gäller som vanligt att hålla fötterna på jorden, inte sväva iväg, och inte göra mer av ett resultat än vad det är. Vilket har varit ett återkommande besvär för Arsenal, där det ofta finns en benägenhet att vilja upphöja enskilda resultat till generella mönster. Hector Bellerin i media direkt efter matchen pratar om hur förlusten mot Swansea var en väckarklocka för laget. Som om inte den väckarklockan har ringt många gånger förut. Som om motståndet inte var ett mycket svagt Everton på hemmaplan. Det är inte i dessa matcher Arsenal bevisar sin karaktär, det är exempelvis i nästa helgs bortamatch mot Tottenham. Bellerin med övriga spelare måste börja förstå att ett lags karaktär och kvalitet bevisas på planen vecka ut och vecka in, inte utifrån vad man säger om sig själva i media.
OMGÅNGENS VINNARE: Southampton
Southampton tar sin första seger på 13 matcher och gör det på bortaplan mot West Brom, i en sexpoängare i nedflyttningsstriden. En otroligt viktig seger för Southampton naturligtvis och inte minst starkt att lyckas med bedriften givet att de hamnade i ett tidigt underläge. För ett lag som har haft så svårt att göra mål var det självfallet också väldigt betydelsefullt att vinna en match genom att göra tre mål i matchen.
OMGÅNGENS CLIFF BARNES: Everton
Det är väl tveksamt om det verkligen är så klokt att pröva ett helt nytt sätt att försvara sig för första gången på bortaplan mot Arsenal eller egentligen vilket som helst engelskt topplag. Allra helst som Everton knappast har känts så värst defensivt trygga tidigare heller. Efter matchen sade sig Sam Allardyce redan ha börjat planera för nästa säsong. Detta trots att matchen var ännu ett skäl varför detta inte borde vara hans jobb.
OMGÅNGENS SPELARE: Mohamed Salah, Liverpool
Två mål för Liverpool i en riktig stormatch, det vill säga som bäst när det gäller som mest, och snabbast för Liverpool fram till sitt 20:e mål i ligan. Rapp löpning och kall avslutning på det första målet, och ett riktigt fint trixande fram till det alla trodde var det matchavgörande målet, om än behjälpt av ett klent agerande av Hugo Lloris och av att Tottenhamspelarna var livrädda för att Jon Moss skulle döma en kompensationsstraff.
OMGÅNGENS MÅL: Victor Wanyama, 1-1 Liverpool (b)
Man kunde tro att Wanyamas kanonskott skulle vara utan konkurrens som omgångens snyggaste skott men Mario Lemina i Southampton dundersköt nästan lika snyggt in 1-1 mot West Brom. Men bara nästan. Det går knappast att få ett skott lika perfekt som Wanyama fick till sitt skott, stenhårt, perfekt bollbana, helt otagbart. Och naturligtvis väldigt viktigt.
OMGÅNGENS ?
Stor domarkontrovers på Anfield. Det var framför allt linjemannen som hamnade i blåsväder, men det är samtidigt svårt att säga att han faktiskt gjorde något alldeles fel. Han uppmärksammar domaren på den möjliga offsiden vid den första straffen, och vid den andra straffen dömer han utifrån vad han ser. Den enda hållbara tillflykt kritikerna har om den straffen verkar vara att det kan ha varit någon centimeters offside, och då vet man att då finns det liksom inte mycket innehåll i kritiken att jobba med. Men resonemanget att domarna kostade Liverpool två poäng är naturligtvis väldigt bekvämt.
OMGÅNGENS !
Det var en rejäl omgång för sydkustlagen, där alla tre plockade hem otroligt viktiga segrar i botten av tabellen och mot direkta konkurrenter i nedflyttningsstriden. Southampton som redan har nämnts vann alltså mot West Brom. Brighton besegrade West Ham efter en fin insats av Pascal Gross. Och Bournemouth följde upp vinsten mot Chelsea med att vända ett underläge mot Stoke och vinna med 2-1.
OMGÅNGENS WTF!
Pep Guardiola placerar sex avbytare på bänken till matchen mot Burnley. Man försöker föreställa sig hur det hade låtit om någon annan av de stora klubbarnas managers hade gjort på det sättet. Det hade varit kostligt. Det hela drar så klart bara ännu ett löjets skimmer över det där knappt veckogamla och redan skimrande påståendet om hur Man City skulle ”konkurrera med akademin”.
OMGÅNGENS LOL!
Liverpoolsupportern som försöker twittersprida en konspirationsteori om hur Jon Moss favoriserade Tottenham på grund av sin judiska bakgrund. Redan där är det så klart svårt att hålla sig för skratt. Det blir inte lättare av att han hämtade sin information från wikipediasidan tillhörande inte domaren Jon Moss, utan trummaren i – jodå! – Culture Club.
OMGÅNGENS BTW…
Jürgen Klopp är på god väg att etablera sig som en proper wanker.
Ni vet den där sviten av ruggigt svåra matcher som skulle sätta Tottenham i besvär? De har precis vunnit den första och inte förlorat bortamatchen. Det visade sig att det inte bara var besvärliga motståndare för Tottenham, tydligen var Tottenham besvärliga för motståndarna också.
Bra kroppsspråk, bra attityd och bra beteende av Paul Pogba efter att ha blivit placerad på bänken mot Huddersfield.