Att läsa engelska tidningar för närvarande är som att befinna sig i en värld i vilken Antonio Conte redan har fått sparken från Chelsea. Dödsrunorna har i hög utsträckning redan skrivits. Krönikorna om vad som gick fel och varför, hur ett Chelsea efter Conte kommer se ut, och om vem eller vilka som är aktuella att ta över efter Conte. Ändå har Antonio Conte ännu inte fått sparken.
Det är självklart inte det minsta ovanligt att det spekuleras i om en manager är på väg att få sparken. Tvärtom. Men det här är texter som har lämnat det stadiet rätt långt bakom sig. Det är en typ av texter som normalt sett brukar skrivas först när en manager faktiskt har fått sparken, eller åtminstone när något mycket konkret har hänt som tyder på att sparken är mycket nära förestående.
Finns det en risk att saker tas för givet bara för att det är Chelsea? Det vill säga att alla tar för givet att Antonio Conte kommer få sparken bara på grund av Chelseas historik under de senaste tio åren med att sparka sina managers väldigt snabbt och med det möjligen lite lömska antagandet att en klubb som har gjort saker på ett sätt förut ofrånkomligen kommer göra så igen.
På ytan finns mycket som talar för att Conte är på väg att få sparken. Försvaret av ligatiteln har varit allt annat än imponerande. Två raka storförluster och en cupexit mot Arsenal har sänkt humöret. Ett spel som hackar, skador som hopar sig, och en allt större varningsflagg för att även Champions League-platsen är under ett allt större hot. Ännu en udda säsong således.
Ännu värre är kanske Contes eget beteende. Han sänder inte själv längre ut signaler om att tro på sitt lag eller ens vara särskilt engagerad i sitt jobb. Han distanserar sig medvetet både från laget och från klubben och ägnar en stor del av sin tid åt att påtala hur han inte har haft ansvar för den ena bristen efter den andra. Politiskt ger han intryck av att förbereda sitt eget avsked.
Den rent praktiska frågeställningen är då i vilken utsträckning Contes eget beteende riskerar bli självuppfyllande för Chelseas omedelbara sparkning. Helt givet är det nämligen inte att Chelsea skulle anse det värt att redan i det här läget sparka Conte. Att Chelsea är kvar i Champions League samt riskerar missa Champions League-platserna är lika mycket ett argument att inte byta manager.
Det finns så klart alltid en risk med att byta manager med så här kort tid kvar av säsongen. Det finns ingen tid för någon övergångsperiod och nya idéer kan ta tid att få genomslag hos gamla spelare. Så länge inte laget befinner sig mer eller mindre i ett krisläge eller är på väg att verkligen tappa mark torde det vara en risk som varje klubb helst skulle vilja undvika.
Men om Antonio Contes eget beteende och attityd innebär att han inte längre klarar av att motivera och engagera sina spelare, om relationen till spelarna har rubbats på grund av missnöje med metoder eller offentliga uttalanden, om dennes eget engagemang och drivkraft inte längre räcker lika långt, kan det i själva verket göra risken större för Chelsea att inte byta manager.
Det är den kalkylen Chelsea nu alltså har att göra. Alla beslut måste i någon mening handla om framtiden. För Chelseas del handlar det om den närmaste framtiden, det vill säga vilket alternativ mellan att behålla eller ersätta Antonio Conte ger Chelsea störst och bäst chans att i första hand ta sig till Champions League nästa säsong, och i andra hand gå långt i Champions League i år?
Det är en kalkyl som består av två komponenter. Dels interna motiv, det vill säga en bedömning egentligen bara Chelsea själva kan göra av Antonio Contes relation till spelartruppen och dess förväntade funktionalitet. Dels externa alternativ, det vill säga vilka andra kvalificerade managers som faktiskt finns tillgängliga för Chelsea vid den här tidpunkten.
Alternativen inkluderar lite olika namn. De två mest seriösa känns som Luis Enrique och Carlo Ancelotti. Båda har fördelen att vara utan jobb för närvarande. Enrique känns som alternativet mer med åtminstone ena ögat riktat lite längre framåt i tiden. Ancelotti är å andra sidan bekant med Chelsea och har visat sig bra på att snabbt motivera en stjärnspäckad spelartrupp.
Betyder å andra sidan det faktum att det har gått två dygn redan sedan förlusten mot Watford utan några indikationer från Chelsea att de skulle vara på väg att sparka Antonio Conte att de har beslutat sig för att inte sparka honom? Nja, inte nödvändigtvis. Chelsea är en av de bättre klubbarna på att agera i det tysta och inte framför öppen ridå. Vi har blivit överraskade förut.
Men det kan mycket väl betyda det. Liksom det kan betyda att Chelsea bara behöver lite tid på sig att få alla ankor i en rad. Alltmer börjar hur som helst för mig tala för att Chelsea åtminstone kommer invänta den första matchen mot Barcelona i Champions Leagues åttondelsfinal och se hur den slutar, och om den slutar på ett acceptabelt sätt därefter invänta returmötet för att sedan utvärdera.
Chelseas spelare fick alla tre dagar ledigt efter matchen mot Watford. Det var tydligen bara planerat för en dags ledighet men enligt uppgifter ska Gary Cahill ha övertygat Conte om en längre ledighet. Jag anar att det i precis lika hög utsträckning skulle kunna ses som en tidsfrist för Chelsea att ha en dialog med Antonio Conte en gemensam syn på den närmaste framtiden.
Vilket i praktiken betyder följande. Att om Antonio Conte fortfarande är Chelseas manager efter denna ledighet så tror jag det också betyder att Conte för säsongen fortsatt är Chelseas manager tills vidare. Vilket i sin tur borde betyda att om Chelsea tvärtom bestämmer sig för att sparka Antonio Conte så kommer det ske under dagen, det vill säga torsdagen.
Innan dess känns dödsrunorna för och eulogierna över Antonio Conte en smula förhastade.