Det är ett derby Arsenal mer eller mindre måste vinna. De ligger redan fem poäng bakom Champions League-platserna i tabellen med bara tolv omgångar kvar av säsongen, och en förlust skulle innebära att avståndet ökar till som allra minst sex poäng. Att med ett sådant poängavstånd och med så kort tid kvar av säsongen passera minst två konkurrenter vore rent önsketänkande.
Det är på samma gång ett derby som Arsenal aldrig under Premier League-eran har känts mindre sannolika att kunna vinna. Bara det faktum att Arsenal hittills under säsongen endast har lyckats vinna två bortamatcher, mot ett för stunden i det närmaste odugligt Everton samt med en väldigt tveksam straff på tilläggstid mot Burnley, och Tottenham är självklart ett betydligt tuffare motstånd än så.
Det har gjorts stor sak av Arsenals påstådda nystart. Försäljningen av Alexis Sanchez har gjorts till något positivt, Mesut Özils kontraktsförlängning gladde många, köpen av Henrik Mkhitaryan och Pierre-Emerick Aubameyang har gjort alla på bättre humör. Bokningen av finalplatsen i Ligacupen tillsammans med storsegern mot Everton på Emirates bekräftade en positiv världsbild.
Arsenals spelare pratar efter vinsten mot Everton om hur förlusten mot Swansea var en väckarklocka för dem. Som om inte den väckarklockan har ringt många gånger förut. Vi har hört sådana här uttalanden så många gånger förut om och av Arsenal. Men att vinna hemma mot Everton är så klart en sak. Att vinna borta mot Tottenham är en helt annan sak.
Det finns bara ett sätt för Arsenal att verkligen markera att laget har fått en nystart på riktigt. Det är att vinna derbyt mot Tottenham. Varje annat resultat kommer bara bekräfta bilden att det är i allt väsentligt samma, gamla Arsenal, möjligen i en annan klänning och lite nya örhängen, ett Arsenal som inte den här säsongen har vad som krävs för att konkurrera med övriga storklubbar.
Fokus kommer som alltid vara på anfallsspelet. Hur kommer Pierre-Emerick Aubameyang, Henrik Mkhitaryan och Mesut Özil kunna hota Tottenhams försvar och skapa chanser och göra mål framåt? Men som vanligt med Arsenal riskerar dessa funderingar bli lite av en red herring. Viktigast för Arsenal, inte minst i stormatcher, är hur deras försvar lyckas hålla tätt.
Detta är en välbekant litania under många år för Arsenal. Men inte minst den här säsongen har det varit en av lagets akilleshälar. Arsenal har haft en benägenhet inte minst i stormatcherna att släppa in ett tidigt mål. Det har hänt i fyra matcher mot övriga storklubbar hittills den här säsongen. Mot Liverpool, mot Man City, mot Chelsea i Ligacupen och två mål mot Man Utd på Emirates.
Det var mål som i samtliga fall utom möjligen mot just Arsenal, där Arsenal fick en snabb kvittering, som i grunden kom att påverka matchbilden. Arsenal har haft för vana att släppa in tidiga mål relativt ofta i alla matcher, men det har varit dubbelt så vanligt just i dessa stormatcher. Och många gånger har det känts som en svaghet som motståndarna även har vetat om att utnyttja.
Oroväckande för Arsenal kan tänkas givet att det bara tog Tottenham elva sekunder att öppna målskyttet mot Man Utd i deras senaste ligamatch hemma på Wembley. Tillfälligheternas spel i någon mening så klart, men Tottenham är ett av lagen som har satt en intensiv press i system som Arsenal genomgående har haft stora problem att hantera i sådana här matcher.
Arsenals benägenhet att släppa in tidiga mål i sådana här matcher är desto mer besvärande för dem då det samtidigt har blivit en markant skillnad vad gäller det första målets betydelse i Premier League. Betydligt mer sällan än förut lyckas lag i Premier League den här säsongen både ta poäng i och än hellre vinna matcher i vilka de släppt in det första målet. Alltmer första målet vinner således.
![NLD]()
Tabellen visar en avgörande skillnad i hur Arsenal och Tottenham har hanterat stormatcher under säsongen. Arsenal är i dessa matcher betydligt mer benägna än normalt att släppa in ett tidigt mål samtidigt som deras förmåga att göra ett tidigt mål sjunker i än högre utsträckning. Tottenham släpper förvisso även de in fler tidiga mål, men gör samtidigt också fler tidiga mål än normalt.
Att Tottenham släpper in fler tidiga mål i stormatcherna är även en effekt av att de har spelat relativt sett fler sådana matcher på bortaplan. En tankegång som ändå väcks med tabellen är att Arsenal har haft en benägenhet att krympa i den här säsongens stormatcher, samtidigt som Tottenham tvärtom har haft en viss tendens att faktiskt växa i dessa stormatcher.
Arsenal har med andra ord haft förtvivlat svårt att vinna matcher på bortaplan den här säsongen, Arsenal har också haft en trist tendens att släppa in tidiga mål som negativt påverkat deras förmåga att vinna matcher och i synnerhet stora matcher, samtidigt som Arsenal har tenderat att krympa just i stormatcher. Det är ett rejält steg Arsenal behöver ta idag för att visa att de fått en ”nystart”.
Det är samtidigt lite upp till bevis för Tottenham. De har genomgående varit ett bättre lag än Arsenal de tre senaste säsongerna. Fortfarande kanske psykologin ändå talar emot dem i just den här matchen mot just det här motståndet. Idag har de möjlighet att avsluta en tuff sekvens matcher på bästa möjliga sätt och samtidigt i praktiken spela bort Arsenal från Champions League-platserna.
Kommer Tottenham ta den chansen och ytterligare befästa det där maktskiftet som Arsenal var så säkra på att de motbevisat efter vinsten tidigare under säsongen på Emirates? Eller kommer Arsenal visa att allt prat om en nystart inte bara var nonsens och ta sin första bortaseger i en stormatch på tre år, eller deras första bortaseger mot Tottenham på fyra år?
Det är matchen som Tottenham borde vinna. Det är samtidigt matchen som Arsenal mer eller mindre måste vinna.