Det är en fråga som kanske först nu, i och med att vi börjar komma in i säsongens avgörande skede, men framför allt eftersom Champions Leagues slutspel drar igång ikväll, börjar bli direkt relevant. Kan Man City vinna ett fyrtal i titlar den här säsongen, den så kallade quadrupeln, och bli engelsk fotbolls mest framgångsrika lag någonsin, eller är det ett steg för tidigt och för långt?
Pep Guardiolas svar på den frågan är såväl enkelt som uppenbart. Nej, det är omöjligt, säger han. Men det förtjänar så klart att påpekas att det hela tiden har varit Guardiolas metod att baissa det egna lagets chanser till mer eller mindre varenda bedrift som har kommit på tal. Som ett sätt att hantera förväntningar kan tänkas. Eller som ett sätt att blåsa upp sitt eget bidrag kan också tänkas.
Allt vanligare har blivit att påpeka hur Man City börjar se alltmer tröttkört ut och således allt mindre övermänskliga. Vilket förvisso måste sägas stämma. Ett resonemang som alltså går ut på att Man City har börjat tappa fart och energi precis vid den tidpunkt på säsongen när den ger sig in i ett skarpt läge gällande vinnandet av titlar, i synnerhet då de tre cuptitlarna.
Enligt detta synsätt har Man Citys tempo under säsongens drygt första halva satt dem i denna situation. Man City genomförde hösten och vintern i ett rasande tempo och Pep Guardiola har roterat endast sparsamt. Viktiga spelare har spelat mer eller mindre oupphörligen. Man City har onekligen varit fantastiska under hösten och stundtals även vintern, men det har kommit med en kostnad.
Mitt synsätt är ett delvis annat. Visst hade Pep Guardiola kunnat rotera Man City bättre under säsongens första halva, något konkurrerande med akademin har det ju sannerligen inte varit fråga om. Men samtidigt har Man Citys tempo under hösten också satt dem i en för dem väldigt stark och unik position att verkligen på allvar utmana om det där fyrtalet i titlar, trots den tilltagande tröttheten.
Ligatiteln är i praktiken redan bärgad. Man City är själva för bra och konkurrenterna är för ojämna för att deras försprång skulle kunna ätas upp på den korta tid som trots allt återstår av säsongen. Det försprång de har gett sig själva genom sitt hösttempo har gett dem ett läge där de i princip kan strunta i ligaspelet under hela våren och bara fokusera på cupspelet.
Man City kommer alltså inte på samma sätt som flera klubbar före dem behöva kombinera Champions League-spel med en intensiv titelstrid i ligan. Det är alltså en svårighet de inte kommer behöva brottas med. På så vis har Man City den här säsongen exakt samma fördel som Liverpool hade 2005 och Chelsea hade 2012, om än av ett helt annat skäl än någon av dessa båda klubbar.
Det är en fördel som kommer vara en funktion av i vilken utsträckning som Pep Guardiola vågar släppa på tyglarna i ligaspelet och rotera mer substantiellt där. Det är inget som kommer kosta dem ligatiteln, men det är något som kan kosta dem i termer av poäng- och målrekord och i själva kvantifieringen av Man Citys överlägsenhet när säsongen ska summeras. But that’s the ego talking.
En cupfinal är dessutom redan bärgad. Ligacupen innebär härifrån inte någon större insats oavsett om den förloras eller vinns, det är en enda match kvar att spela. Där är Arsenal måhända inte någon lätt uppgift men det är ändå en match i vilken Man City är hyfsat klara favoriter. Därtill behjälpta av att runtom finalen inte ha ett tuffare motstånd i Champions League än Basel att brottas med.
Om ligatiteln således är i praktiken bärgad och Ligacupfinalen går som den skall så har Man City i så fall bara två titlar kvar att koncentrera sig på när februari går över i mars – FA-cupen och Champions League. De är naturligtvis minst lika stora favoriter som någon annan kvarvarande klubb att vinna FA-cupen, allt det går ut på är att undvika snedsteg. Cupspel är ofta en fråga om koncentration.
Champions League är det stora frågetecknet. Att Man City är bra nog att kunna vinna Champions League råder det ingen tvekan om. Men det är små och hårfina marginaler i Champions League, där en dålig kväll kan sabotera en hel säsong. Värdet av rutin ska inte underskattas. Frågan är därför om det möjligen är en säsong för tidigt för Man City att redan vinna Champions League?
Det finns så klart exempel genom Champions League-historien på klubbar som har vunnit turneringen utan någon större erfarenhet i bagaget. Liverpool har redan nämnts. Men desto vanligare är ändå att ett lag som vinner Champions League har haft någon eller kanske några säsonger precis innan där de försökt, kommit nära men inte riktigt lyckats.
Det är ett mönster vi har sett med Real Madrid, med Bayern München, med Barcelona, med Chelsea, med Man Utd med flera. Inter är en gråzon och Liverpool alltså undantaget. En första fråga är således i vilken utsträckning Man City i det här läget kan sägas ha den erfarenheten i bagaget, hur mycket är förra säsongens åttondelsförlust värd, eller semifinalen innan dess värd?
Men det ska heller inte stickas under stol med att konkurrensläget i Champions League är mer gynnsamt för Man City den här säsongen än vad det kanske har varit på flera år. Barcelona och Real Madrid känns båda svagare än vad de har varit. PSG är en av de stora favoriterna men lider av samma grönhet som Man City. Kanske är Bayern München i år det farligaste hotet av dem alla.
Där finns andra hot också så klart, inte minst övriga engelska klubbar. Basel är hur som helst en åttondelsfinal som Man City kommer kunna promenera hem utan att behöva besvära sig nämnvärt. Ytterligare en faktor som är Man City behjälpligt för deras fyrtal i titlar, de befinner sig i praktiken mer eller mindre redan i kvartsfinalen.
Precis som förra säsongen kommer Man Citys möjligheter att gå långt i och vinna Champions League hänga på kvaliteten i deras försvarsspel. Svaret på den frågan kan däremot den här säsongen bli ett annat. Laget hänger ihop mer den här säsongen, bollinnehavet har blivit ännu bättre, pressen mer effektiv, försvaret är bättre organiserat och mindre misstagsbenäget.
Förra säsongen var Man Citys försvar så svagt att de inte kunde vinna Champions League. Den här säsongen är Man Citys försvar tillräckligt starkt att kunna vinna Champions League. Men paradoxalt nog är det kanske styrkan i Man Citys anfallsspel som satt försvarsspelet på störst prov. Så hopplöst har det varit att försvara mot dem att allt fler har börjat se anfall som bästa försvar.
Och när Man City den här säsongen har stött på motståndare som sett anfall som bästa försvar har också deras försvar hamnat under större press, och då har det inte sett alls lika tryggt ut som tidigare. Det är inte något ramstarkt försvar på så sätt och det väcker så klart frågan om det klarar av att stå emot de största europeiska klubbarnas stjärnspäckade anfall över ett helt slutspel.
Skillnaden den här säsongen jämfört med förra säsongen, som sagt, är att Man Citys försvar nu i alla fall skulle kunna klara av det. Alltså kan Man City vinna Champions League. Alltså kan Man City faktiskt avsluta säsongen med ett fyrtal i titlar.