Det finns mycket med Tottenham som åtminstone lite äldre Man Utd-supportrar känner igen sig i och inte minst uppskattar, inte minst i dessa något fattigare dagar. Alltså var det så klart med ett visst mått av igenkännande det gick att se på matchen mellan Juventus och Tottenham igår kväll, där Juventus gick upp till en tvåmålsledning under matchens första tio minuter.
Man Utd hade Roy Keane. Tottenham har Harry Kane. Det blev kanske inte 3-2 till Tottenham till sist som det blev för Man Utd för 19 år sedan men det är ändå en prestation av ungefär samma kaliber, inte minst givet att Tottenham inte alls, av främst geopolitiska skäl, har samma europeiska erfarenhet nu som Man Utd trots allt hade då. Juventus å sin sida, har mängder.
Nu nämnde jag så klart Harry Kane mest eftersom det rimmade så väl med just Roy Keane, och så klart för att han trots allt gjorde första målet. Men Tottenham hade ju också, och kanske framför allt, Christian Eriksen och Mousa Dembele, två fenomenala spelare på centralt mittfält. Orosmolnet för Tottenham är däremot ytterbackarna, inte minst då Serge Aurier.
Att få med sig 2-2 hem till Wembley är naturligtvis ett alldeles utmärkt resultat för Tottenham, inte minst givet inledningen. Det ger Tottenham ett starkt läge inför returen. Men det är självklart fortfarande en öppen åttondelsfinal. Juventus är självfallet kapabla att vinna på Wembley, och har som sagt erfarenhet i mängder. Men nu måste Juventus trots allt med största sannolikhet vinna!
Vinna måste inte Man City göra. De har redan vunnit! Som väntat var Basel föga mer än en munsbit för dem, men det ska heller inte glömmas bort att jobbet också måste göras. Kanske var inte Man City direkt bländande egentligen men att vinna med 4-0 på bortaplan utan att riktigt vara bländande är så klart bländande det också på sitt sätt. Kvartsfinalen är hur som helst bokad.
Det är den förvisso ännu inte för Liverpool som kanske något i skymundan av den europeiska fotbollens megamatch i Madrid beger sig till Porto för att spela första matchen i sin åttondelsfinal. Inte någon alldeles lätt uppgift, även Porto har mängder med rutin från europeiskt cupspel, är alltid farliga hemma och är definitivt spelskickliga nog att kunna sätta Liverpools försvar i rejäla bryderier.
Det går inte heller att blunda för att Porto är ett lag som passar detta Liverpool oförskämt bra. Ett lag som gärna är spelförande högt upp i planen, men därmed också är känsliga för motståndarnas bollvinster, samt ett lag med ett allt annat än välorganiserat försvarsspel. Liverpools offensiva spelidé bör kunna ha en field day mot detta Porto, även om Porto spelade relativt ”smart” i gruppspelet.
Liverpools åttondelsfinal mot Porto omgärdas av det vanliga snömoset om hur Liverpool har underpresterat i Champions League, och hur Liverpool nu för första gången på ett årtionde är i slutspelet i Champions League. Något som naturligtvis och med viss rätta inte ses som bra nog för en så pass meriterad klubb men också en så pass stor och rik klubb som Liverpool.
Att inte ta sig till slutspel på ett årtionde låter så klart inte bra alls. Men det blir en annan historia när man tar med i beräkningen att Liverpool bara deltagit i Champions League en enda gång tidigare under just detta årtionde. Det är alltså inte i Champions League som Liverpool har underpresterat utan snarare i Premier League, och där kan graden av underprestation i alla fall diskuteras.
Nu befinner sig Liverpool hur som helst i Champions League igen och hastigt och lustigt befinner de sig också i slutspelet. Inte det minsta oväntat ska sägas även om resan genom gruppspelet möjligen blev lite knöligare än vad den rimligtvis borde ha behövt bli. Men, som har hävdats till trötthet de senaste dygnen, det är nu Champions League börjar på riktigt!
Kan Liverpool vinna Champions League? Att inte ställa den frågan vore närmast oförskämt för en klubb med Liverpools europeiska cuphistorik, men även för ett lag av Liverpools faktiska kvalitet. Det är en fråga som alltså inte bara måste ställas utan också förtjänar att ställas. Svaret känns inte överdrivet långsökt och kan formuleras rätt enkelt: Ja, Liverpool kan vinna Champions League!
Det betyder inte att det inte finns lag kvar i Champions League som rimligtvis utifrån rent objektiva förutsättningar, på pappret som det brukar heta, måste ses som bättre än Liverpool. Eller att inte andra lags chanser att vinna Champions League måste betraktas som större än Liverpools. Men fotboll spelas på gräs, är ända in i själen subjektiv, och där finns ändå sådant som talar för Liverpool.
Liverpool har spelarna. Kanske framför allt offensivt. Mohamed Salah är en helt strålande spelare som kan skapa allting ur ingenting näst intill. Roberto Firmino är en av den europeiska fotbollens mest underskattade anfallare för närvarande. Spelarkvaliteten kanske gradvis sjunker ju längre ned i planen vi kommer, men betydligt sämre lag än detta Liverpool har vunnit Champions League förut.
(Liverpool t ex.)
Liverpool har spelidén. Har vi konstaterat att kvar i Champions League finns några klubbar som måste betraktas som bättre än Liverpool måste vi även konstatera att Liverpools hela spelidé är utformad just för att möta och besegra sådana motståndare. Att pressa, att vinna boll och blixtsnabbt kontraslå är Liverpools hela idé och kan vara ruggigt effektivt i denna form av cupspel.
Liverpool har mentaliteten. Det finns också en energi och en mentalitet i detta Liverpool som passar utmärkt för europeiskt cupspel av det här slaget. Delvis kommer det från Jürgen Klopp, delvis kommer det från läktarna, delvis sker det i en slags växelverkan. Men detta Liverpool fungerar ofta som bäst när de får vara underdogs och ligga och hugga de större hundarna i hälarna.
Liverpools dilemma är däremot detta: Ja, Liverpool kan vinna Champions League! Men Liverpool kan också, inte riktigt men nästan lika gärna, åka ur Champions League redan i åttondelsfinalen mot Porto. Så naiva och ofta oskickliga är Liverpool i sitt försvarsspel att detta, kombinerat med någon dålig dag i anfallsspelet, faktiskt vore fullt möjligt, inte minst om Porto får medvind.
Hur skulle vi i så fall se på Liverpools säsong i Champions League? Om vi skulle följa uppfattningen att Liverpool underpresterat ett årtionde i Champions League så vore då detta ändå att betrakta som en framgång. Men det var väl det vi inte skulle. Framgång kan bara mätas utifrån uppgiftens svårighetsgrad, i relativa termer, inte i absoluta grader såsom slutspel eller åttondelsfinal.
Liverpool skulle ta sig vidare från gruppspelet i Champions League. Allt annat hade varit lite av ett misslyckande. Liverpool ska vinna mot Porto och ta sig vidare till kvartsfinal i Champions League. Allt annat vore lite av ett misslyckande utifrån uppgiften. Om motståndet hade varit Real Madrid hade bedömningen nog varit en annan. Men mot Porto ska vinna Liverpool vinna.
Kanske är det deras största utmaning.