Arsenals spelartrupp är tydligen värd 835 gånger så mycket som Östersunds spelartrupp. Mesut Özils årslön kostar Arsenal mer än vad Östersund varje år drar in i total omsättning. Luften är full av olika sådana former av mått på hur storleken mellan Arsenal och Östersund skiljer sig åt inför kvällens första möte lagen emellan på Jämtkraft Arena.
Storleken har ingen betydelse brukar det ju sägas. Men det är så klart en lögn inom fotbollen lika mycket som det är i sängkammaren. Men storleken är i det här fallet vad den är. Det ska ändå bli både intressant och underhållande att se Arsenal i en turnering i vilken det är de själva som är rikast, och inte kan gömma sig bakom kvartssanningen att konkurrenterna har mycket mer pengar.
Det svenska perspektivet på kvällens match är av förståeliga skäl som en av de absolut största matcherna någonsin för ett svenskt klubb. Det är så klart en plats i solen för svensk fotboll. Slutspel i en europeisk cupturnering är ingen liten sak och det hela blir så klart desto större av att motståndet är Arsenal. Sverige har alltid haft en speciell relation till just engelsk fotboll.
Det engelska perspektivet är av likaledes förståeliga skäl annorlunda. Matchen i sig har ingen särskild tyngd. Mest fokus ligger inför matchen på det exotiska med Östersund både som motståndare och som stad. England kan så klart kyla, men kanske inte norrländsk kyla och definitivt inte snön i sådan mängd. Annars pratas så klart väldigt mycket Graham Potter.
Men Europa League är det enskilt överlägset viktigaste som återstår för Arsenal den här säsongen. Förlusten mot Tottenham innebär att det är en ren Hail Mary att ta sig till Champions League via ligan. Arsene Wenger pratar om att Man Utd förra säsongen bara prioriterade Europa League från semifinalen. Men det är fel, prioriteringen gjordes när ligan blev en Hail Mary, varken förr eller senare.
Arsenals situation är exakt densamma som Man Utds förra säsongen och Liverpools innan dess. Europa League är deras bästa och kanske enda realistiska chans att ta sig tillbaka till Champions League. Både Liverpool och Man Utd gjorde den kalkylen och antog utmaningen. Båda två befann sig också i finalen när Europa League skulle avslutas.
Det är ingen tillfällighet att engelska klubbar har börjat gå långt i Europa League sedan det bestämdes att vinnaren skulle få en plats i Champions League. Både Liverpool och Man Utd var förhandsfavoriter i Europa League. Arsenal är så klart favoriter även de. Kanske måste Arsenal till och med ses som huvudfavoriter, det är bara Atlético Madrid och möjligen Napoli som kan ses som jämställda.
Så visst kan Arsenal mycket väl vinna Europa League. Men helvete vad svårt Arsenal ändå har sett till att göra det för sig själva!
Jag har redan tidigare utvecklat min ståndpunkt att Arsenals värvning av Pierre-Emerick Aubameyang möjligen var good politics, men inte good policy. Det finns flera skäl bakom denna ståndpunkt som är direkt kopplade till just Europa League. Det första och allra mest uppenbara är så klart att Aubameyang inte ens är tillgänglig för spel i Europa League, Arsenals viktigaste teater.
Ett andra skäl är att den värvningen, som kommer hack i häl på köpet av Alexandre Lacazette, innebar att Olivier Giroud var helt och hållet tvungen att leta sig till en annan klubb för att få speltid. Det blev Chelsea vilket kanske är dumt av många andra skäl. Men framför allt innebar det här och nu att Arsenal tappade ytterligare ett alternativ i anfallet.
Det tredje skälet är just Alexandre Lacazette. Spelaren som var stjärnanfallaren Arsenal har förväntats köpa i fem år och som de i somras betalade mer än £50m för. Han har näppeligen getts en vettig chans att finna fötterna, och Arsenal får således i bästa fall hänga upp sitt anfall på en anfallare utan vare sig förtroende eller självförtroende, på den position där just detta kanske är viktigast.
Ett fjärde skäl är att detta alltså bara var i bästa fall. Nyss meddelades det att Lacazette är skadad, har opererats och kommer vara borta i minst fem-sex veckor. Vilket innebär att Arsenal måste ta sig genom sextondel, åttondel och förmodligen även kvartsfinal med endast Danny Welbeck som kvarvarande ordinarie anfallare. Ordinarie ett ord som här används väldigt generöst.
Det femte skälet är att köpet av Pierre-Emerick Aubameyang inte var billigt, och alltså till en position där Arsenal inte rimligtvis var i något behov av att faktiskt förstärka. Mittförsvaret, och defensivt mittfält, var däremot lagdelar i behov av förstärkning men det blev nästan parodiskt när Arsene Wenger efter köpet av Aubameyang konstaterade att Arsenal inte haft ”råd” att köpa en mittback.
Även om Arsenal är favoriter i Europa League saknas inte utmanare. Men det är svårt att undvika känslan att kanske är de själva sina värsta motståndare.
Arsenal tar sig alltså an Europa League med en dokumenterat iffy backlinje och ett skakigt centralt mittfält. Dessutom nu alltså med en papperstunn anfallslinje, trots att de spenderat över £100m på anfallare det senaste halvåret. Att påpeka detta tenderar ofrånkomligen leda till den retoriska motfrågan: ”Men vad tycker du Arsenal skulle ha gjort istället då?!”
Svaret: Arsenal skulle inte ha köpt Pierre-Emerick Aubameyang, med allt vad detta köp sedan ledde till! De skulle ha sparat de pengarna, de skulle ha behållit och uppgraderat Olivier Giroud, de skulle istället investerat pengarna i en mittback och kanske ännu en ytterforward av klass. Även med Lacazettes skada hade Arsenal då sett betydligt starkare ut i Europa League.
Det hade kanske inte varit lika good politics, men det hade varit good policy. En gång i tiden var detta viktigare för Arsenal. Det finns flera möjliga anledningar varför så inte för närvarande är fallet, men det är en annan diskussion för en annan gång.
https://www.thenational.ae/sport/football/in-absence-of-lacazette-and-aubameyang-arsenal-forced-to-depend-on-collective-1.704584
Men alldeles oavsett detta så ska Arsenal naturligtvis vinna mot Östersund och ta sig vidare till åttondelsfinal. Arsenal måste betraktas som enorma favoriter. Östersund har så klart slagit ut flera större lag på vägen till slutspelet, men de har ännu inte stött på ett lag ens i närheten av Arsenals kvalitet och kaliber. Allt talar för ett säkert avancemang för Arsenal.
Vädret kanske hjälper Östersund en aning men inte mycket. Mer i sådana fall vädrets effekt på planen. Östersunds skicklighet ska så klart som vi sett heller inte underskattas, det är ett lag som kan spela boll. Och jag utesluter faktiskt inte att de faktiskt skulle kunna klara oavgjort ikväll, men i Arsenals bakhuvuden finns naturligtvis alltid returmötet hemma på Emirates om en vecka.
Det kan bara hoppas att sextondelen lever fram till dess. Men för Arsenal finns så klart den ovissheten att de redan i åttondelsfinalen kan komma att lottas mot någon av Europa Leagues kvarvarande giganter. Lättnaden över vad som nu är att betrakta som en lätt lottning, som Arsenal ska klara av även med sina besvär och bekymmer, kan snabbt förbytas i en mardröm.
Men för Östersund, klubben såväl som staden, är det så klart en dröm som blir till verklighet ikväll. Och drömmen jag närde redan i somras, om att få se Mesut Özil springa och huttra mitt ute i den norrländska urskogsvintern, kan även den ikväll bli till verklighet. Vi får se om Arsenal lyckas tina upp honom lagom till kvällen. Ett gott skratt brukar ju sprida värme sägs det, så here goes:
Hur får man lättast en norrlänning att dammsuga under sängen? Man ber honom titta under sängen och så frågar man honom om han tycker det är dammigt under sängen. Klart!