En säsong innehåller normalt sett alltid några rejäla swerves som varje klubb har att parera. Det hör helt enkelt till. Alltså kanske inte Leicester kan vara alltför upprörda över att ha fått sin säsong åtminstone tillfälligt punkterad. Däremot går ändå deras irritation att förstå över att under januarifönstrets sista dagar lite i onödan ha fått ett internt problem med en av sina stjärnspelare på halsen.
Leicester såg så klart ut att ha fått rätt bra ordning på sin säsong. Den hade inletts lite knackigt men sedan Claude Puel anställts har Leicester ändå klättrat uppåt i tabellen och etablerat sig på övre halvan, i praktiken som den främsta kandidaten till best of the rest. Man Citys löskokta försök att värva Riyad Mahrez och hela dess efterspel har resulterat i tre raka matcher utan vinst.
Man City försökte värva Riyad Mahrez i transferfönstrets slutminuter, ett beslut delvis som en följd av missen med Alexis Sanchez och delvs som en följd av skadan på Leroy Sané. Det var för kort tid för Leicester att värva en ersättare och således en lurig situation för dem. Mahrez ser så klart till sig själv, vill flytta till Man City, vet att möjligheten nog inte kommer igen, och går på strejk.
Riyad Mahrez beslut att gå på strejk är så klart dyrbart för Leicester. Både direkt då Leicester saknar en av sina bästa spelare i tre raka matcher, och indirekt då det måste antas påverka harmonin i laget. Att som vissa hävda att detta är Man Citys fel är simplistiskt och missriktat, de får så klart försöka värva vilka de vill, och det är lika klart Mahrez själv som väljer att agera som han gör.
Men Man City är så klart ändå en utlösande faktor för dessa problem, så det är inte speciellt konstigt att Leicester har uttryckt sin irritation över den ljusblåa superklubbens agerande. Det var helt helt enkelt klumpigt och onödigt. Men den mer aktuella frågeställningen är kanske följande: Gjorde Leicester rätt som satte stopp för Riyad Mahrez övergång till Man City?
Det går att se på saken rent praktiskt. Situationen som Leicester nu befinner sig i är knappast ideal. De ska nu slutföra säsongen med en besviken och frustrerad stjärnspelare vars insatser härifrån får betraktas som osäkra, de har tackat nej till cirka £60m för besväret, och det är oklart i vilken utsträckning de kommer få ordning på situationen under säsongen. Det låter oklokt.
Men där finns också vissa principer värda att ta hänsyn till. Att sälja spelare är något de allra flesta klubbar måste förhålla sig till. Viktigt är att i någon mening göra det på sina villkor. Att sälja en spelare på kort varsel, utan möjlighet att hitta en ersättare, vore raka motsatsen. På sikt är det också viktigt för en klubb som Leicester att de inte längre bara kan finansiellt köras över av större klubbar.
Andra praktiska aspekter talar också för att Leicester gjorde rätt. Trots allt har Leicester kvar Riyad Mahrez, som mycket väl kan slå sig till ro, det han han gjort förut. Leicester riskerar knappast i det här läget åka ur Premier League och det kostar dem inget i det avseendet. Leicester har nu tid på sig att planera för en högst trolig försäljning av Riyad Mahrez i sommar på sina egna villkor.
Men det är framför allt symboliskt som det känns som att Leicester i själva verket agerade på det enda för dem vettiga sättet. I det läge de befann sig, under januarifönstrets allra sista dygn, utan någon vettig ersättare, skulle en försäljning av Riyad Mahrez alldeles oavsett transfersumma varit detsamma som att överge all slags ambition som finns kvar med den här säsongen.
Utifrån ett rent ligaperspektiv kunde det så klart tänkas kvitta. De kommer inte åka ur Premier League. De kommer naturligtvis heller inte vinna Premier League eller slå sig in bland de fyra främsta. Det enda kvarvarande att spela för vore att ta sig upp på sjundeplatsen med den garanterade plats det skulle innebära i nästa säsongs Europa League. I och för sig inte så illa.
Men Leicester har inte bara ligan kvar att tänka på. De är även kvar i FA-cupen där de just ikväll för övrigt i den femte omgången tar emot Sheffield United hemma på King Power. En inte precis osannolik vinst där och Leicester befinner sig i sjätte omgången, kvartsfinal, ett steg från Wembley. Leicester är knappast huvudfavorit att vinna FA-cupen. Men Leicester kan definitivt vinna FA-cupen!
Om Leicester däremot i det läge de faktiskt befann sig i hade sålt Riyad Mahrez är det däremot väldigt svårt att se dem vinna FA-cupen. Inte bara hade de då blivit av med en av sina bästa och viktigaste spelare för en sådan uppgift. Det hade varit en från klubben klar och tydlig signal att det över huvud taget inte var viktigt för dem att vinna FA-cupen. I alla fall inte viktigare än £60m.
Här finns trots allt något vackert med Leicesters agerande och något som förtjänar att hyllas. En sorts vinst både för fotbollen och för FA-cupen. För det är väl just detta vi vill se. Klubbar som faktiskt spelar för titlar de har chans att vinna hellre än kalla cash. Inte minst Leicester. Att upprepa ligatiteln vore så klart rasande svårt. Men cuptitlar och europeiskt cupspel, helt rätt för deras profil.
Det är en annan bild av Leicesters syn på FA-cupen än den som mer hysteriska betraktare hade när deras roterade startelva presenterades inför matchen i den fjärde omgången mot Peterborough. Ett bevis för hur mycket Leicester struntade i FA-cupen enligt dem, händelsevis också en match som Leicester skulle komma att vinna med 5-1 på bortaplan. Tänk om Leicester skulle börja bry sig!
Gjorde Leicester rätt som inte sålde Riyad Mahrez? Ja, det tycker jag. Det håller dem kvar i kampen om titlar. Det håller dem kvar i kampen om europeiskt cupspel. Det håller dem kvar i FA-cupen!