Det har alltid roat mig i viss utsträckning hur journalisterna som hela tiden ältar den här frågan inte ser sin egen roll i problemet. För kanske är det inte så konstigt att FA-cupen framstår som mindre attraktivt när den hela tiden omges av ett soundtrack av hur mycket sämre den blivit, hur den var så mycket bättre förr och hur den har förlorat nästan allt värde.
Problemen journalisterna beskriver är alltså ett problem de själva till stor del är med om att skapa. Dessa journalister drar då standardförsvaret att det enda de gör är att rapportera vad de ser. Vilket är rent skitsnack. Journalister uppvisar en anmärkningsvärt selektiv blindhet för att och hur de inte bara speglar opinion utan i själva verket aktivt bildar opinion. I synnerhet i dessa twitterdagar.
FA-cupen har inte samma status som den hade en gång i tiden. Detta är ett enkelt, kanske beklagansvärt, faktum. Framför allt tillväxten och betydelsen av Champions League har placerat FA-cupen på en helt annan och mer avlägsen plats på fotbollskartan. Detta alltså från när FA-cupen på sin höjdpunkt var nästan lika betydelsefull och prestigerik som själva ligatiteln.
Så är inte längre fallet, långt därifrån. Vilket så klart inte betyder att FA-cupen är oviktig eller prestigelös, bara att annat är betydligt viktigare. Det är inte alldeles självklart riktigt när brytpunkten uppstod, men vi kan konstatera att det är en utveckling som tog fart framför allt under 2000-talet och som blivit allt tydligare sedan dess. Trist tycker vissa. So what tänker andra.
Ingen vill ta ansvar för utvecklingen. Det är alltid andras fel. Journalisterna vill som sagt inte se sin roll. Detsamma gäller klubbar och fans. När Man City tankar en bortamatch på Stamford Bridge är det FA:s fel. När Sam Allardyce rent demonstrativt ställer ut ett rent reservlag är det spelschemats fel. När Jürgen Klopp ständigt åker ut i januari är det omspelens fel. Och så vidare.
Ingen är ensamt ansvarig men ingen är heller utan ansvar. Definitivt inte Man Utd. Det där är ju däremot tomma ord och klyschor. En ursäkt är inte mycket värd om den inte är precis. Det är ett ämne som förtjänar tydlighet. FA-cupen förtjänar tydlighet. Av den anledningen, här är alltså fem sätt på vilka Man Utd fuckade upp FA-cupen:
Man Utd drar sig ur FA-cupen för VM för klubblag 2000!
Det mest uppenbara exempel som dras fram när det ska hävdas hur stora klubbar i allmänhet struntar i FA-cupen, och Man Utd i synnerhet. Säsongen 1999-00 drar sig Man Utd, som regerande mästare, ur FA-cupen för att istället spela i den första upplagan av FIFA:s VM för klubblag. Detta skadade FA-cupen.
Situationen var kanske inte alldeles enkel. England hade sökt VM 2006 och det sågs av FA som en stor nackdel för England om Man Utd tackade nej till att delta i FIFA:s turnering, som var betydligt större än nu och ägde rum i januari. Men FA ville självfallet inte heller att Man Utd skulle dra sig ur FA-cupen.
Problemet var spelschemat och att de båda cuperna krockade i tid. FA och Man Utd befann sig i ett dödläge. Man Utd begärde att få gå in i FA-cupen först i den femte omgången. FA vägrade å sin sida att låta Man Utd slippa ens den tredje omgången. Starka viljor var på kollisionskurs.
Visst kan FA:s förhållningssätt kritiseras, de var omedgörliga även de. Samtidigt hade de säkert fått utstå våldsamma protester från andra klubbar om de sett ut att ge Man Utd en sådan fördel. Man Utd å sin sida var omedgörliga även de. De hade kunnat låta sig nöja med att bara begära att få slippa tredje omgången.
Man Utd driver på framväxten av Champions League!
Hela idén bakom Champions League var att öka sannolikheten för de allra största klubbarna i Europa att möta varandra på regelbunden basis. Samma idé ledde snabbt till att Champions League skulle komma att utökas till att inkludera först två, sedan tre, sedan fyra av de största klubbarna från de största ligorna.
Champions League kom alltså snabbt att växa som en blodfylld fästing och kannibaliserade i allt större utsträckning ut inte bara övriga europeiska cuper utan också inhemska cuper generellt. Något som tydligt symboliserades av UEFA:s beslut bara efter några år att lägga ned Cupvinnarcupen.
Bakom denna utveckling stod de största klubbarna i Europa som sökte öka sina egna intäkter och sitt eget marknadsvärde. En av dessa klubbar var redan från början Man Utd som alltså måste ses som helt medskyldiga till en utveckling som har fått FA-cupen att minska i värde i relativa termer.
Man Utd blir det första cuplaget att göra svepskäl av FA-cupen!
Man Utd hade haft sin storhetstid under Matt Busby, blivit det första engelska laget att vinna Europacupen, och var i kraft av det Englands största och mest omtalade klubb. England var vana vid Man Utd som vinnare men efter Busbys avgång gick Man Utd in i en lång dvala.
Andra klubbar slogs under den här perioden om ligatiteln men Man Utd hade regelbundet under både 1970-talet och 1980-talet framgångar i FA-cupen istället. Man Utd tog sig till final 1976, 1977 och 1979, med en seger, och vann därefter både 1983 och 1985.
Dessa framgångar fick två konsekvenser. Dels började det talas om Man Utd som ett cuplag, vilket var något tämligen nytt för tiden. Det gjorde en åtskillnad mellan vissa lag som var bra i ligaspel och vissa som var bra i cupspel. Därmed formulerades idén om cupen som något ”annorlunda”.
Dels gjorde vinsterna i FA-cupen det möjligt för ett Man Utd på dekis att ändå inbilla sig att de fortfarande hade kvar sin gamla it factor. FA-cupen blev ett svepskäl att inte låtsas om sitt eget förfall. Konkurrenter med flera påpekade däremot gärna skillnaden. Därmed formulerades iden om cupen som ”sämre”.
Man Utd först med att rotera startelvan i FA-cupen!
Det har funnits en djupt rotad idé inom engelsk fotboll att varje klubb alltid i varje match ska ställa ut sitt allra bästa lag. Så djupt rotad är denna idé att den faktiskt fortfarande finns kvar i ligans regelverk. Naturligtvis näst intill omöjlig att definiera och inte mindre att försöka upprätthålla.
Inte minst har den här idén gällt FA-cupen där turneringens själva karaktär av vinna eller försvinna innebar ett slags underförstått krav på att ställa ut sitt allra bästa lag. Därtill kom att FA-cupens omgångar på sätt och vis sågs som högtid och helgdag, motsvarande att dra på sig söndagskostymen inför kyrkobesöket.
Man Utd kom att gradvis ändra på detta under 1990-talet. Med inspiration från bland andra Milan, och rimligtvis som en följd av ett expanderande Champions League, började Man Utd rotera i de båda cuperna. Inte minst i de tidigaste omgångarna kunde detta innebära mycket ungdomliga lag.
Det tog hus i helvete. Man Utds skamliga agerande, där de anklagades för att inte respektera FA-cupen och för att grundlura både publik och TV-tittare, blev föremål för debatt i parlamentet. Vad man än anser om Man Utds agerande som sedan dess blivit norm såddes här idén om FA-cupen som mindre viktig.
Man Utd sparkar Louis van Gaal direkt efter FA-cupsegern!
Det måste så klart konstateras att när Man Utd beslutade sig för att sparka Louis van Gaal så var det bokstavligt talat inte en sekund för tidigt. Rent formellt kom beskedet några dagar senare men nästan omedelbart efter att domaren blåst visslan på Wembley för FA-cupfinalen 2016 var beskedet inofficiellt läckt.
Det är svårt att sia om graden av kontroll och medvetenhet, men snyggt var det hur som helst inte. Louis van Gaal kanske behövde få sparken men han hade gott kunnat få glädja sig oblandat den kvällen, med en vunnen FA-cuptitel och få hantera den diskussionen dagarna därefter istället.
Men kanske var det FA-cupen som fick ta den värsta smällen. Man Utd vinner alltså FA-cupen. Samma kväll sparkar de alltså sin manager, till stor del på grund av misslyckandet att ta sig till Champions League. Ett i handling tydligare uttalande om FA-cupens brist på betydelse är svårt att ens föreställa sig.
Det var kanske inte avsikten men det var icke desto mindre ett långfinger rätt i ansiktet på FA-cupen. Det var ett agerande som gav ammunition till varenda journalist som därefter har velat göra stor sak av hur storklubbarna inte bryr sig om FA-cupen. Det var helt i onödan en dunk bensin på en falnande glöd.
Kanske vore det därför inte mer än vad Man Utd förtjänar om FA-cupen därför beslutar sig att istället ge dem ett långfinger rätt i ansiktet ikväll borta mot Huddersfield.