Att berömma Tottenham är rätt lätt för närvarande. De har gjort stora framsteg och presterar väldigt högt, inte minst utifrån sina resurser, de har gjort så under ett flertal säsonger, de gör det med riktigt bra fotboll, med många unga spelare i laget och med ett perspektiv på långsiktig utveckling av laget som helhet. Allt vi normalt sett brukar säga att vi vill se i våra klubbar.
Att berömma Tottenham verkar samtidigt rätt kontroversiellt. Det är inte längre möjligt att göra utan att det får supportrar till andra påstått större och förmodat mer framgångsrika klubbar att snörvla fram mer eller mindre absurda argument varför Tottenhams prestationer inte är bättre än något just deras klubbar precis har presterat, och hur det minsann gullas med Tottenham.
Det ger i och för sig upphov till en både intressant och relevant fråga: Är Tottenham den nya popklubben i europeisk fotboll?
Popklubbar har blivit ett vanligt fenomen inom europeisk fotboll. De allra mest uppenbara exemplen är förmodligen Dortmund, Sevilla och Napoli. Klubbar som i någon mening har blivit fotbollens motsvarighet till finkultur. Det följer ett mönster som även kan tillämpas på kollektiv nivå där fotbollen i vissa länder och i vissa ligor ges mer värdefulla kulturella markörer.
Orsakerna bakom detta popklubbsfenomen vore i sig en tämligen intressant sociologisk studie. Min huvudteori är att det följer av framväxten av fotbollens mediaindustriella åsiktskomplex. Fotbollen har blivit business och runt denna business har en yrkesgrupp av experter, analytiker och journalister växt fram som blivit alltmer professionaliserad.
Att hävda sig och bli framgångsrik i denna yrkesgrupp, som i alla yrkesgrupper, är ofta en fråga om att bli legitim. Det vill säga visa att man tycker, tänker och säger rätt saker som bekräftar och reproducerar yrkesgruppens idéer, och på så sätt vinner dess acceptans. Här finns ofta ett element av kejsarens nya kläder, att man måste vara riktigt smart och ha god smak för att kunna se dem.
Hur definieras då dessa popklubbar? Det vanligaste men också mest generella är att de spelar fotboll på ”rätt sätt”. Detta är naturligtvis modestyrt. Där finns också idéer om hur dessa klubbar ägs, styrs och drivs. Ett tungt element är att popklubbstatusen inte beror på framgång. Däremot beskrivs de många gånger som betydligt mer framgångsrika än vad de i själva verket är.
Vad innebär då popklubbstatusen? Det är för det första ett allmänt skydd mot kritik. Ofta leder det till att klubben står ovanför sådan kritik som hade drabbat andra klubbar i samma situation. De gånger kritik ändå uppstår ges klubben alltid särskilda undantag som motiverar varför den inte kan lastas för det. Den ges med andra ord alltid the benefit of the doubt.
Faller Tottenham in i den här definitionen av popklubb? Ett möjligen lite för bekvämt sätt att avfärda den frågan är att konstatera att det förmodligen inte är möjligt för någon enda engelsk klubb att bli en popklubb, mycket på grund av pengarna som ramlat in i den engelska fotbollen. Således kan Tottenham inte heller vara någon popklubb.
Passar däremot kriterierna in på Tottenham som klubb? Det stämmer så klart att Tottenham får mycket beröm för sin fotboll, men de har inte heller gjorts till något särskilt föredöme i det avseendet. Kopplingen till framgång är inte helt självklar. Å ena sidan har Tottenham mätbart faktiskt haft stor framgång utifrån sina förutsättningar. Å andra sidan har de ännu inte vunnit en enda titel.
Men kanske är den centrala poängen att Tottenham faktiskt inte undslipper kritik för att ännu inte ha vunnit en enda titel. Det kanske tvärtom är så att den kritiken faktiskt är överdriven och lätt tendentiös. Jämför detta med exempelvis Sevilla som från vissa håll ansågs dominera i Europa trots att de under den tidsperioden aldrig ens tagit sig till slutspel i Champions League.
Kanske är en slutsats denna. Popklubbar blir popklubbar eftersom de i grund och botten är relativt ofarliga för etablissemanget. Visst, de kan vinna en titel här eller där men på sikt utgör de inget allvarligt hot. Dortmund har ingen möjlighet att på allvar utmana Bayern München. Sevilla kommer aldrig detronisera Real Madrid eller Barcelona. På sikt har inte Napoli något att sätta emot Juventus.
Tottenham har däremot blivit farliga. De senaste säsongerna har visat att de är fullt kapabla att utmana och utmanövrera det engelska och europeiska etablissemanget. Den ekonomiska verkligheten i Premier League är sådan att detta kan förväntas fortsätta om klubben fortsätter drivas på ett kompetent och långsiktigt sätt som varit fallet under 2010-talet.
Ironiskt nog kanske Tottenham löpte större risk att bli eller vara en så kallad popklubb förut, innan 2010-talet. När det var mer av ”Lads, it’s Spurs” och ”typiskt Spurs”. När Tottenham var den charmigt bohemiska klubben som spelade snyggt men aldrig riktigt utmanade på allvar. Just klubben som ofta eulogiserats inte minst av sådana som Erik Niva och Simon Bank.
Tottenham står heller inte ovanför mer allmän kritik. Mauricio Pochettinos uttalanden om FA-cupen har fått hård, och skulle Tottenham förlora matchen mot Rochdale ikväll skulle kritiken inte bli nådig. Detta alldeles oavsett att Pochettino mycket väl kan ha helt rätt i att en FA-cuptitel, om än väldigt trevlig, inte skulle förändra något grundläggande för Tottenham som klubb.
Kanske finns fortfarande ett nyhetens behag över Tottenham. Kanske får Tottenham också mycket beröm för sina framgångar just för att de lyckas göra mycket med relativt begränsade resurser. Förväntas vi å ena sidan ha förståelse för att vissa klubbar inte vinner på grund av begränsade resurser, måste vi å andra sidan berömma klubbar som vinner trots ännu mer begränsade resurser.
Berömmet Tottenham får är alltså enligt mig vare sig omotiverat eller överdrivet, eller för den sakens skull ideologiskt motiverat. Inte heller vinner man några kulturella stilpoäng på att tycka att just Tottenham är kanon. I det avseendet ligger i så fall för närvarande både Liverpool och Man City värre till, och i sina tidigare inkarnationer även Arsenal. Slutsatsen blir rätt enkel.
Tottenham är inte någon ny popklubb. Tottenham är däremot ett mycket starkt fotbollslag och en väldigt väl skött klubb. En klubb som bara av det skälet borde vara en förebild för många andra klubbar, stora såväl som små. Tottenham är något bättre än en ny popklubb. Tottenham är the real deal. För andra att snörvla över den saken tjänar inget till, det är bara ett tecken på osäkerhet.
:::
Lottningen av FA-cupens sjätte omgång:
Swansea/Sheffield Wednesday – Rochdale/Tottenham
Man Utd – Brighton
Leicester – Chelsea
Wigan/Man City – Southampton
:::
Dagen sparkar av med den tidiga matchen i EFL Championship på Carrow Road, East Anglia-derbyt mellan Norwich och Ipswich, båda otroligt nog på 44 poäng på varsin sida tabellens osynliga mittenstreck.