”Do you believe in miracles?!” Jodå, det gör jag i och för sig, åtminstone inom fotbollen. Jag tror exempelvis att det är fullt möjligt för Leicester att under vissa speciella omständigheter vinna Premier League. Jag tror på samma sätt att Grekland kan vinna ett stort mästerskap. Jag tror att Wigan faktiskt kan vinna FA-cupen. Allt detta är fullt möjligt. Men jag tror inte Östersund under några omständigheter kan vända 0-3 och vinna mot Arsenal på Emirates.
Det blir inget ”Mirakel på Emirates”.
Det gick lite att ta på besvikelsen över Östersunds insats i den första matchen mot Arsenal. Det var som om de flesta vad gällde Östersunds chanser på förhand ansträngde sig för att säga alla de rätta orden men innerst inne ändå tänkte att Östersund mycket väl skulle kunna vinna. Det var helt tydligt inte realistiskt. Framför allt verkade många besvikna både på individuella misstag och på Östersunds till synes defensiva taktik.
När Östersund mötte exempelvis Hertha Berlin och Athletic Bilbao på Jämtkraft Arena var det populärt att hävda att det inte gick att se vilket lag som spelade i Allsvenskan och vilket lag som spelade i Bundesliga eller La Liga. Mot Arsenal var det alldeles uppenbart vilket lag som spelade i Allsvenskan och vilket lag som spelade i Premier League. Det finns förklaringar, såsom att Östersund befinner sig mitt mellan säsonger, och att Arsenal är minst ännu ett steg uppåt.
Det var en reality check för Östersund och det var en reality check för svensk fotboll. Men därför ska inte Östersunds insats i Europa League som helhet på något sätt förringas. De har gjort en helt enorm insats, inte minst sett till att det är deras första utflykt i Europa. Men triumferande utbristanden som att kunna vinna Europa League, eller på rätt dag kunna matcha Real Madrid, var aldrig särskilt förankrade i verkligheten.
Graham Potter har naturligtvis fått stor uppmärksamhet i media både i Sverige och i England. För engelska journalister är det av naturliga skäl framför allt en exotisk berättelse. Vad driver egentligen en engelsk tränare att söka sig till en kall håla mitt ute i den arktiska skogen och en klubb i vad som var den svenska fjärdedivisionen?! Det är onekligen att betrakta som en minst sagt udda fågel i den engelska tränardjungeln.
Men just detta gör det så fascinerande att Graham Potter nu under två matcher står längs samma sidlinje som Arsene Wenger. Den franske legendtränaren är så klart så långlivad på sin post nu att han mest liknar en anläggningstillgång, så det glöms lätt bort att en gång i tiden kom Wenger in i engelsk fotboll som en minst lika udda fågel som Potter är nu. En utflykt till japansk fotboll var knappast något som ansågs gångbart inom engelsk fotboll vid den tiden.
Men någonstans och någon gång var det någon, närmare bestämt David Dein, som vågade tänka nytt och se sig om utanför sina vanliga boxar. Effekten detta fick både för Arsenal specifikt och engelsk fotboll som helhet går knappast att förneka. Det vore i dessa mer moderna tider bara löjligt att antyda att Graham Potter skulle kunna ha en motsvarande effekt, men för en specifik klubb vore det inte mindre otänkbart än vad han har gjort för Östersund under 2010-talet.
Det verkar finnas en slags hatkärlek i Sverige gällande tanken att Graham Potter skulle ta över en engelsk klubb. Visst vill man ha honom kvar i Östersund där han har gjort ett så strålande jobb. Men där finns också den här lite lätt typiskt svenska stoltheten över att något svenskproducerat trots allt duger till också i de större sammanhangen. En slags bekräftelse helt enkelt. Om Potter tar över en engelsk klubb kommer detta åtminstone vara intressant också i Sverige.
Detta har vi sett flera exempel på redan under den här säsongen. Nästan varje gång en manager i Premier League har fått sparken har det spekulerats tämligen öppet om att Graham Potter skulle vara en av de aktuella att plockas in som ersättare. Detta trots att han helt säkert aldrig var ens på allvar påtänkt, i alla fall inte för att gå in och rädda en klubb kvar i Premier League. Det är så klart en form av önsketänkande, ett sätt att hitta en svensk koppling.
Men kanske mer intressant är att Graham Potter faktiskt nämndes även i engelsk media i dessa sammanhang. Vilket inte gör det hela mer realistiskt, men ändå visar på att Potter faktiskt har lyckats göra sig lite av ett namn i England, där finns name recognition, där finns respekt för att vara den ende engelske tränaren kvar i europeiskt cupspel efter nyår. Det visar att Graham Potter kan ha haft helt rätt när han sade sig ha visat engelska tränare på en ”annan väg”.
Att gå direkt in i Premier League vore kanske orealistiskt för Graham Potter. Men Football League är desto troligare. Men kunde Arsenal hämta in Arsene Wenger så borde väl Graham Potter kunna hitta rätt i Premier League?! Men världen har förändrats sedan dess, konkurrensen mellan tränarna är högre, arbetsmarknaden för tränare så mycket mer globaliserad. Kraven mycket högre. Den tidens Arsenal får nog sägas vara dessa dagars EFL Championship.
Det förutsätter att någonstans och någon gång är det någon i en av klubbarna i EFL Championship eller League One som vågar tänka nytt och se sig om utanför sina vanliga boxar. Benägenheten att göra detta har stadigt minskat sedan mitten av 1990-talet när David Dein fick sin snilleblixt. Men som Arsenal och Arsene Wenger så tydligt har demonstrerat sedan dess kan avkastningen för den klubb som faktiskt vågar bli väldigt hög.
Något ”Mirakel på Emirates” blir det inte ikväll. Det blir istället en alldeles finfin avslutning på det stora europeiska äventyret för Östersund och alla deras supportrar, där mer än 5,000 gör resan till London och under kvällen kommer infinna sig på Emirates läktare. En siffra som naturligtvis är desto mer imponerande när vi tar med i beräkningen att detta motsvarar cirka 10% av hela Östersunds befolkning. Vilken resa de har gjort.
Det är det verkliga miraklet på Emirates ikväll. Inte att vända och vinna från ett 0-3-underläge. Men Graham Potter, Östersunds FK och 5,000 surjämtar och att de över huvud taget befinner sig där.