Uppgivenhet, ilska, apati, frustration, vrede med mera. Känsloläget i Arsenal efter Ligacupfinalen var förutsägbart och fullt förståeligt. Att förlora en cupfinal kan hända vilket lag som helst, i synnerhet mot ett tufft motstånd, men det går att förlora cupfinaler på olika sätt. Sättet som Arsenal förlorade på var så onödigt och så typiskt för dem och deras senaste tio år.
Nu ville slumpen att Arsenal och Man City skulle mötas igen bara några dagar senare, i kvällens hängmatch i ligan på Emirates. Reaktionen efter cupfinalen var den lätt insedda att något större engagemang för den här matchen inte längre fanns. Poänglöst och meningslöst var en vanlig uppfattning. Förståeligt men kanske felaktigt?! Kanske är den i själva verket i högsta grad meningsfull.
Arsenals tabellplacering och ligaposition bidrar naturligtvis till känslan av meningslöshet. Arsenal går in till matchen 27 poäng efter Man City i toppen av tabellen. De ligger dessutom tio poäng efter Tottenham på fjärde plats. Att åstadkomma något i ligan den här säsongen, bara att ta sig till Champions League, känns med tio omgångar kvar extremt osannolikt, en ren Hail Mary.
Men matchen mot Man City är i högsta grad meningsfull. Arsenal blev förnedrade i söndags, till stor del av egen förskyllan. Man City var inte på något sätt enastående den matchen. Vad Arsenal borde vilja mer än något annat när något sådant precis har hänt är att omedelbart göra sig själva rättvisa igen och piska till Man City framför de egna fansen. Slumpen har gett dem chansen.
Det är meningslöst endast om vad som hände i söndags betraktas som normalt eller något som ligger utanför Arsenals kontroll att undvika eller faktiskt göra något åt. Det är däremot i högsta grad meningsfullt om kraven och den interna kritiken i Arsenal är av det slaget att de faktiskt själva känner sig förolämpade av svagheten i sin egen insats, och det finns ett genuint ansvarstagande därför.
Men hur har det låtit från Arsenalhåll efter söndagen? Det var viktigare att påpeka vad man såg som domarmisstag än sina egna tillkortakommanden och brister. Istället för att äga cupfinalen som den oacceptabla insats det faktiskt var har det försökt sättas en positiv spin på det hela att de åtminstone hade tagit sig till finalen. Mönstret är välbekant, det har låtit så här i över tio år.
Det finns inte längre någon som helst anledning att förvänta sig eller ens hoppas på att detta ska kunna förändras med Arsene Wenger som manager. Det är ett problem som är helt och hållet självförvållat och som bevaras av en manager som, med eller utan avsikt, sedan länge har börjat sätta sina egna önskemål ovanför klubbens faktiska behov. Förändring kräver förändring.
Varje gång detta självklara förhållande konstateras dyker samma argument upp, om och om och om igen. Det är inte Arsene Wengers fel att spelarna gör individuella misstag på planen! Det är inte rättvist att döma Arsene Wenger endast utifrån utfallet i en enda match eller en enda säsong! Som sagt, vi har hört det allt förut många gånger.
Hur många misstag ska det egentligen krävas för vissa att förstå att det inte längre handlar om individuella misstag utan om ett kollektivt mönster för vilket Arsene Wenger är direkt ansvarig? Hur många matcher likt den vi såg i söndags ska det egentligen krävas för vissa att förstå att kritiken inte gäller en enda match, eller ens en enda säsong, utan ett årtionde av förfall och mediokritet?
Arsene Wenger säger sig nu under veckan vara ”amazed” över att han fortsätter få svara på frågor om sin position som Arsenals manager och bemöta kritik om lagets prestationer och sina egna insatser. Det är svårt att föreställa sig en mer självberättigad attityd till sitt uppdrag som manager. Det känns minst sagt också rejält verklighetsfrånvänt att se dessa frågor som omotiverade.
Frågor om Arsene Wengers framtid måste däremot anstå för Arsenal som först och främst måste se till att i görligaste mån rädda den här säsongen. Vilket efter helgen enbart handlar om att vinna Europa League, hämta hem i alla fall en titel och på så vis ta sig tillbaka till Champions League. En uppgift som kommer visa sig nog så besvärlig att döma av motståndet.
Men det är även därför kvällens match mot Man City är så meningsfull för Arsenal. Nej, det kommer med all sannolikhet inte betyda något alls för själva ligaspelet, men att reparera stoltheten en aning, och framför allt visa för sig själva att de kan besegra en motståndare som Man City, måste vara viktigt både för Arsenals förmåga och tro på sin förmåga att kunna vinna i Europa League.
Min utgångspunkt både inför och under säsongen är att Arsenal är en av några få favoriter att vinna Europa League. Vilket de är och vilket de borde vara om de presterar på en nivå de faktiskt är kapabla. Men det Arsenal vi såg i söndags kommer inte vinna Europa League. Det Arsenal vi såg i söndags riskerar åka ur Europa League när som helst, inte minst i åttondelsfinalen mot Milan.
Arsenals möjlighet, vissa skulle säga Arsenals förbannade skyldighet, den här kvällen är att visa upp ett Arsenal som inte bara kan besegra Man City utan det Arsenal som faktiskt inte bara kan vinna Europa League utan är favoriter att vinna Europa League. Vi vet att detta Arsenal finns där någonstans, under ett lager av bekvämlighet, av förnöjsamhet och en känsla av otillräcklighet.
Om Arsenal skulle lyckas visa detta mot Man City ikväll så vore inte det ens det minsta meningslöst. Det vore i så fall, åtminstone i mina ögon och åtminstone hittills, det mest meningsfulla Arsenal har åstadkommit den här säsongen. På så vis är inte Arsenals match mot Man City på något sätt utan mening. Tvärtom, Arsenals match mot Man City har bara och inget annat än mening.
Matchen handlar om vad Arsenal egentligen är för fotbollsklubb, vad Arsenal vill vara för fotbollsklubb, och vad Arsenal egentligen hoppas uppnå med den här säsongen. För närvarande är det bästa svaret vi har på dessa frågor vad Arsenal visade upp i söndags. Arsenal måste börja ge oss andra svar. På kort sikt den här säsongen i Europa League. På längre sikt efter säsongen på managerposten.
Med början ikväll mot Man City. Det är Arsene Wengers förbannade skyldighet. Det är spelarnas förbannade skyldighet. Men det är också hemmasupportrarnas förbannade skyldighet. Om det nu alls blir någon match ikväll. I skrivande stund var det osäkert på grund av snöovädret i England.