Man City har blivit bättre på många saker den här säsongen. De har ett betydligt högre bollinnehav än de hade förra säsongen. De har en betydligt bättre pass completion än de hade förra säsongen. Båda dessa mått samtidigt som de även skapar betydligt fler och bättre chanser än förra säsongen. Liksom de defensivt vinner betydligt fler dueller den här säsongen.
Det säger sig således självt att Man City vinner betydligt fler matcher, tar betydligt fler poäng och gör betydligt fler mål den här säsongen jämfört med förra säsongen. Allt detta är väldigt imponerande och innebär att Man City är på väg att göra en av de bästa säsongerna någonsin i engelsk fotboll. Men på mig är det framför allt en annan faktor som imponerar.
Man City tog förra säsongen tio poäng av 30 möjliga mot Premier Leagues övriga fem storklubbar. En tredjedel av poängen således och totalt sett bara två vinster. Hittills den här säsongen har Man City i motsvarande möten tagit 18 av 21 möjliga poäng, vunnit sex av sju matcher och förlorat endast en enda. Ett smått enastående facit naturligtvis.
Statistiskt brukar det med all rätt konstateras att det är inte resultaten i dessa stormatcher som vinner ligor utan där är vardagsmatcherna desto viktigare. Symboliskt däremot går det inte att underskatta stormatchernas betydelse och Man Citys resultatrad den här säsongen understryker naturligtvis bara känslan av deras överlägsenhet jämfört med sina närmaste konkurrenter.
Det är tvärtom så att Man Citys generellt sett tuffaste matcher den här säsongen har kommit mot de på pappret kanske svagaste lagen. Vi kommer exempelvis ihåg matcherna mot Wolves, Crystal Palace, Bristol City och Wigan. Kanske för att Man City inte tagit uppgifterna på riktigt samma allvar. Kanske för att dessa motståndare inte ansett sig ha haft så mycket att förlora.
För storklubbarna har olika taktiska direktiv inte spelat någon större roll. Det har prövats att spela offensivt mot Man City, ibland med katastrofala resultat. Det har prövats att spela mer defensivt mot Man City, utan någon framgång. Bara Liverpool har lyckats vinna mot Man City, men på hemmaplan, och mycket tack vare tio minuter då allt gick Liverpools väg.
På Etihad har det varit desto besvärligare för andra storklubbar. Liverpool, Arsenal och Tottenham har alla tre av olika skäl blivit mosade där av Man City. Det kan säkert förklaras med en utvisning för Liverpool, med domslut för Arsenal och med skador och dålig dagsform för Tottenham. Men sådant prat hör till marginalen. Egna brister och motståndets kvalitet är mer centrala faktorer.
Det är svårt att inte känna hur övriga storklubbar går in i matcher mot Man City, inte minst på Etihad, i ett psykologiskt underläge. De har till skillnad från mindre klubbar inte inget att förlora. Naturligtvis är motståndet i sig väldigt tufft, därtill vet man att en förlust kommer leda till ännu ett medialt triumftåg för Guardiola och belysning av alla verkliga eller inbillade brister ställda i bjärt kontrast.
Kanske är läget extra speciellt för Chelsea den här dagen. De kommer till Etihad som regerande ligamästare men som presterat ett otillräckligt titelförsvar. De har haft sina omtalade problem under säsongen och Antonio Conte är fortsatt ett osäkert kort inför framtiden. De återvänder till Manchester efter att ha ätit torsk förra helgen och blivit förpassade ned till femteplatsen i tabellen.
Ännu en torsk för Chelsea, samtidigt som både Tottenham och Liverpool vann under gårdagen, och med Man Utd spelandes mot Crystal Palace på måndagen, och det börjar plötsligt se riktigt besvärligt ut för Chelsea i kampen om nästa säsongs Champions League. Det är knappast ideala omständigheter att gå in med till en bortamatch mot Man City.
Det är samtidigt så att det är två bortamatcher som kan komma att definiera Chelseas säsong de närmaste veckorna. Först alltså mot Man City i ligaspelet och därefter om tio dagar mot Barcelona på Camp Nou i Champions League. Två rejält tuffa uppgifter naturligtvis. Samtidigt är kanske Chelsea också som bäst just när de ställs inför sådana här matcher, där de tillåts bli lite mer reaktiva.
Vinner Chelsea mot Man City på Etihad så vet de naturligtvis med sig att de också har det i sig att vinna mot Barcelona på Camp Nou. Det är inte alldeles självklart vilken av de uppgifterna som ska betraktas som svårast för stunden, men min best bet ligger på Etihad. Kanske är det något vi kommer få en mer konkret jämförelse av senare under säsongen?!
Det är också ett hyfsat påtagligt sätt att mäta Man Citys framsteg det senaste året. Förra säsongen var det aldrig någon fråga om att de skulle kunna vinna vare sig Champions League eller Premier League. Den här säsongen spelar Man City den bästa fotbollen i Europa, och bland den bästa fotbollen vi någonsin har sett i Premier League.
De är inte för den sakens skull oslagbara. Inte ens hemma på Etihad. De går att störa och de har svagheter som kan utnyttjas. Utmaningen består så klart i att det knappast finns något som helst utrymme för egna misstag. Om Chelsea ska kunna vinna mot Man City ikväll krävs förmodligen att de gör en med sina egna mått mätt nästan perfekt match.
Men hur många perfekta matcher har Chelsea egentligen gjort den här säsongen?