Wolves har den märkliga erfarenheten både av att ha varit världens kanske bästa fotbollslag och av att drabbas av två raka nedflyttningar rakt ned i den engelska fjärdedivisionen, inom loppet av bara några få årtionden. Så Wolves supportrar vet kanske bättre än de flesta andra hur kort vägen från den högsta eufori till den djupaste depression faktiskt kan vara.
Det finns dåliga erfarenheter som ligger närmare i tid för Wolves. 2002 blåste Wolves en ledning med elva poäng i EFL Championship och misslyckades med att ta sig upp i Premier League. Likheterna med den här säsongen var många. Det hade investerats stora pengar, många nya spelare, och pressen var massiv både på laget och på spelarna.
Det är med andra ord kanske inte så konstigt om reaktionerna har blivit något hysteriska på Wolves senaste period på tre matcher utan vinst. En period som har resulterat i att en överlägsen ledning i EFL Championship om 13 poäng i början av februari till endast sex poängs ledning i dagsläget. Även om försprånget ned till tredjeplatsen alltjämt är tio poäng.
Vart och ett av de tre resultaten är kanske inte särskilt oroväckande. Oavgjort borta mot Preston, en erkänt tuff bortamatch. Oavgjort hemma mot Norwich, där de hade ledningen fram till matchens sista spark. Sedan mer eller mindre spelade av planen i bortamatchen mot Fulham, som är ett EFL Championships bästa och framför allt mest formstarka lag, och Wolves saknade Ruben Neves.
Men sammantaget är det oroväckande och skapar en naturlig oro att historien ska komma att upprepas. Delvis är det en fråga om perspektiv. Att leda med sex/tio poäng vid den här tiden på säsongen efter att ha haft ett försprång om 13 poäng känns oroligt. Att leda med sex/tio poäng efter att ha spelat till sig detta försprång de senaste omgångarna hade känts fantastiskt.
Det är, som uttrycket går, betydligt mer sannolikt att få ett positivt svar om du frågar en präst ifall det är okej att be medans du röker, än om du frågar samma präst ifall det är okej att röka medans du ber.
Wolves hade en välbehövlig paus mitt i veckan efter förlusten mot Fulham. En möjlighet för Nuno Espirito Santo att samla sina spelare och lugna ned dem, få dem att fokusera på uppgiften och hålla tron på den fotboll som har fungerat så väl för dem hittills. Därefter en hemmamatch mot Reading. Den matchen blev däremot inställd, vilan förlängd, och nästa match nu borta ikväll mot Leeds.
Jag är inte säker på att Wolves och Nuno Espirito Santo är så värst nöjda med det. Ett lag som kämpar för att återfinna form och vinnarspår gör det nog hellre på hemmaplan än på Elland Road. Förlust eller poängtapp för Wolves ikväll och nerverna ökar och försprånget minskar proportionellt. Cardiff kan då vara blott tre poäng efter, Aston Villa och Fulham sju respektive åtta poäng.
När pressen är som störst, och resultaten inte längre går lagets väg, kan det vara lätt att börja se spöken i varje vrå. Här skulle kanske Wolves kunna känna att till och med vädrets makter, the Beast from the East, är emot dem.
Konkurrenterna i EFL Championship gör sitt bästa för att öka pressen på Wolves. Det är ingen slump att de valt just dessa dagar att upprepa sina fruktlösa krav om att utreda Wolves koppling till Jorge Mendes. Som om det vore förbjudet att ha bra agentkontakter. Men det sätter ytterligare fokus på Wolves påstådda fördelar, hur de ”ska” vinna, deras fantastiska spelare och så vidare.
Till denna press kommer att Wolves presenterat ett förlustresultat om £23,2m för sin första säsong med Fosun som ägare. Ett liknande resultat är att förväntas också för den andra säsongen. Pengar som i huvudsak investerats i transfers och löner. Financial Fair Play-reglerna i EFL Championship tillåter en kumulativ förlust över tre år om £39m, så ekonomin är enkel: Wolves måste upp i Premier League!
Det mest troliga är naturligtvis att Wolves svacka är just bara en svacka, och att de snart återfinner formen. De har spelat inte bara EFL Championships bästa fotboll under säsongen, utan den bästa fotboll vi sett på mycket länge i EFL Championship. Sådan kvalitet brukar i slutänden alltid ge sig till känna. Vad vi ser är ett avsteg från det normala för Wolves, inte en återgång till det normala.
Att det ändå känns oroligt för Wolves beror på att de den här säsongen har lyckats ändra våra föreställningar om vad som är normalt i EFL Championship. En vinst mot Leeds på Elland Road ikväll skulle kännas som en återgång till det normala för Wolves, men vore kanske i själva verket snarare en återgång till Wolves otroligt höga standard de satt under säsongen.
Det är ett starkt läge för Wolves att befinna sig i när deras egna formsvacka ungefär motsvarar andra klubbars normalform. Det mer än något annat talar för att Wolves oroar sig i onödan. De kommer gå upp i Premier League, och de kommer återfinna formen, kanske inte redan ikväll borta mot Leeds, men förr snarare än senare.
Det är bara för Nuno Espirito Santo att hålla sina spelare lugna och fokuserade på uppgiften. Och pränta in i dem att de har nått sin position genom att jobba stenhårt, och att fortsätta jobba stenhårt är vad de måste göra för att också behålla denna position. Att konkurrenter, snö och isande väder inte ska vara tillräckligt för att kunna stoppa dem.
”In winter we must protect ourselves. Look after one another. When the snows fall and the white winds blow, the lone wolf dies, but the pack survives.”