Om man är en anrik engelsk klubb som befinner sig i farozonen att råka ut för den globala fotbollens kanske värsta nedflyttning, nämligen ut ur League Two och ut ur Football League, ned i National League, vad gör man då? Naturligtvis anställer man då en manager som helt färskt misslyckats med att hålla en svensk klubb kvar i Allsvenskan!
Grimsby Town har gjort just precis detta. De meddelade för någon vecka sedan att de precis anställt Michael Jolley som ny manager. Jolley är så klart bekanta för oss i Sverige efter att ha varit AFC Eskilstunas tränare sedan i somras, som han inte lyckades hålla kvar i Allsvenskan men väl ändå tog några meriterande segrar längs vägen mot Malmö FF och IFK Göteborg.
Att tänka sig att Grimsby Town skulle ha någon större koll på Allsvenskan känns långsökt. Desto mer troligt är det förmodligen att Grimsbys styrelse har haft koll på att Michael Jolley har jobbat som coach och U23-tränare under Sean Dyche i Burnley. Sean Dyche och Burnley är sådant som Grimsby känner igen och kan relatera till, Allsvenskan och AFC Eskilstuna kanske inte riktigt på samma sätt.
Två saker kan konstateras med Grimsbys anställning av Michael Jolley. Det är en viktig anställning, och det är en modig anställning. Båda dessa saker konstateras av att läsa den både långa och ovanligt utförliga motivering som Grimsby gjorde offentlig i samband med anställningen. Det är så klart alltid kul när klubbar vågar göra tydligt hur de tänker, men det säger oss också några saker.
https://www.grimsby-townfc.co.uk/news/2018/march/statement-gtfc-appoint-michael-jolley—message-from-the-board/
Metabudskapet med uttalandet är att det råder ett rätt omfattande missnöje hos supportrarna i Grimsby. Detaljrikedomen syftar till att visa att styrelsen har gjort ett gediget arbete, antalet argument syftar till att bevisa att man har fattat ett klokt beslut, avslutningen säger till och med rent ut att nu är det dags att sluta sig samman snarare istället för att gnälla.
Det är inte jättemärkligt att det har funnits ett missnöje i Grimsby Town. Den vanligaste förhoppningen inför säsongen var att Grimsby skulle kunna vara med och utmana åtminstone om en av playoff-platserna. Istället har de befunnit sig i något som liknar fritt fall i tabellen under säsongen, och befinner sig för stunden bara sex poäng ovanför nedflyttningsstrecket, med två matcher mer spelade.
Det andra budskapet med uttalandet bemöter grunden till detta missnöje. Det läggs mycket stor vikt vid att beskriva Michael Jolley som en modern, ung, framåtsträvande tränare med ett nytt sätt att tänka. Det är något som upprepas om och om igen på olika sätt. Bakgrunden är att den stora kritiken mot Russell Slade, Grimsbys tidigare tränare, var att han var omodern och utdaterad.
Det tredje budskapet är däremot att Grimsby kanske inte har gjort någon väldigt djupgående analys av Michael Jolleys fotbollsidéer. Argumenten för varför man väljer just Jolley känns i större utsträckning som något Jolley skulle ha sålt in sig själv med snarare än något som Grimsby aktivt letat efter. Hänvisningarna till Allsvenskan, och till universitetsbildningen, känns mest som popreferenser.
Engelska tränare som vågat ta en sväng utomlands, inte minst i Sverige, är i skriket för stunden. Det är i och för sig lite udda hur lite det faktiskt pratats just i Sverige om att Michael Jolley tagit över Grimsby Town, jämfört med hur mycket det surras om Graham Potter. Kanske för att det bara var AFC Eskilstuna, Allsvenskans svarta får. Kanske för att det bara är League Two.
Michael Jolley satt fortfarande på läktaren när Grimsby förlorade mot Carlisle förra omgången. Det är till helgen han gör sin debut som tränare för Grimsby och han gör det med en väldigt viktig match. Hemma på Blundell Park möter Grimsby Port Vale, som ligger en poäng efter dem med två matcher mindre spelade. En vinst där är nästan nödvändig, en förlust ödesdiger.
Det är den första av tre ”cupfinaler” som återstår för Grimsby Town under de tio matcher de har på sig att rädda säsongen och sin existens i Football, samtliga tre på hemmaplan för övrigt. Utöver Port Vale på lördag, så möter de senare under våren även Chesterfield och Barnet på Blundell Park, båda lagen befinner sig för närvarande under nedflyttningsstrecket.
Grimsby Town har med andra ord allt kvar i sina egna händer inför avslutningen på säsongen. Men det förutsätter att Grimsbys vackra ord om Michael Jolley och hans spelidé också omsätts i praktisk verklighet. Och att det inte slutar som det trots allt slutade för AFC Eskilstuna, med nedflyttning men med hänvisningar till några enstaka segrar och ett ökat poängsnitt under några matcher.
Om Michael Jolley däremot lyckas hålla Grimsby Town kvar i League Two, och därefter ta dem framåt nästa säsong, så har han så klart ett betydligt bättre claim to fame än enbart att ha jobbat med Sean Dyche samt att ha kommit på tanken att manmarkera ut Malmö FF ur en match. Grimsby Town har åtminstone vädrat tanken att de inom fem år ska kunna ta sig till EFL Championship.
Ingen press alls på Michael Jolley med andra ord.
:::
På annat håll i League Two under lördagen har vi dessutom den rena seriefinalen mellan Luton Town och Accrington Stanley på Kenilworth Road. Båda lagen en poäng från varandra men med ett hälsosamt försprång ned till tredje- och fjärdeplatsen. Luton trodde de nog de flesta skulle ligga högt upp i League Two under säsongen men Accrington Stanley, med den lägsta budgeten i Football League, som aldrig har varit högre än just League Two, är betydligt mer oväntade.
Who are they?
:::
Old Firm på söndag, men för den som är intresserad av skotsk fotboll lite i allmänhet och skotska derbyn i synnerhet kan det vara värt att redan ikväll ratta in Edinburghderbyt mellan Hibernian och Hearts. Hett derby som blivit desto hetare sedan januari då Hearts slog ut Hibs ur skotska cupen och Craig Levein, Hearts manager, kläckte ur sig att den “naturliga ordningen” därmed var återställd. Rätt lugnt att säga att Hibs inte var best pleased.