Att göra battle om andraplatsen är kanske inte något som ligger i vare sig Man Utds eller Liverpools natur eller självbild, Englands två största och mest meriterade klubbar, vana som de är vid att vinna titlar. Men Man City har sett till att det är vad de trots allt tvingas göra i dagens match på Old Trafford, med Tottenham som det uppenbara tredje hjulet i den kampen.
Det kan så klart med all rätt hävdas att det är egentligen inte andraplatsen i sig som är så värst intressant den här matchen. För det första handlar det så klart om Champions League-platserna, men där finns marginal att arbeta med. För det andra handlar det så klart bara om att sluta före varandra i tabellen. Men för det tredje, kanske viktigast, handlar det om framtiden och om att äga storyn.
Man Utd har, med undantag för säsongens första matcher och en väldigt kort blipp runt nyåret, befunnit sig på andraplatsen mest hela säsongen. De har med andra ord vunnit de flesta av sina matcher, förlorat få av dem, men ändå fått utstå hård kritik för sitt sätt att spela fotboll, för sina uppenbara taktiska brister och för att sätta organisation före underhållning.
Liverpool har å andra sidan aldrig, med undantag för en av de tidiga omgångarna, befunnit sig högre än på tredjeplatsen i ligan under säsongen, men har samtidigt hyllats mer eller mindre konstant för sitt sätt att spela fotboll, för sin fartfyllda offensiv och för sina ofta väldigt underhållande matcher, ett narrativ som tilltagit under en vårsäsong där resultaten också blivit jämnare.
Storyn handlar självklart om vilken klubb som är bäst. Så som storyn alltid har varit mellan Man Utd och Liverpool. Man Utds claim har helt enkelt varit den självklara att tabellen inte ljuger och sedan kan losers prata om sin fotboll bäst de vill. Liverpools claim har varit att de spelar den bättre och mer underhållande fotbollen och därför är att betrakta som bäst egentligen.
Därav matchens betydelse. Men det är så klart något av en lose-lose för Man Utd. Om Man Utd vinner kan de stoltsera med att ha gått plus mot Liverpool, behålla sin claim att tabellen inte ljuger, men det kommer inte ta död på snacket om att Liverpool är bättre egentligen. Om däremot Liverpool vinner bekräftas deras story, de ligger både tvåa och spelar den subjektivt sett bästa fotbollen.
Det är en story som framför allt har fått fotfäste i samband med stormatcher där Man Utds taktiska approach ofta kritiserats, samtidigt som Liverpools approach har hyllats. Med tio poäng vardera från dessa matcher hittills under säsongen är det svårt att påstå att den ena är objektivt sett bättre än den andra. Men det får accepteras att Liverpools har varit mer underhållande, och närmare sin kapacitet.
Inte minst har storyn så klart fått fotfäste just när Man Utd och Liverpool har mötts. Framför allt gäller kanske detta matcherna på Anfield där Man Utd har varit defensiva och disciplinerade och spelat på resultat, och där Liverpool i båda fallen har misslyckats med att skapa både mål eller ens farliga chanser i vettig utsträckning, vilket naturligtvis då har varit motståndets fel.
Förra säsongens möte på Old Trafford var så klart en något annan historia. Där var det Liverpool som spelade defensivt, kontrade och spelade på resultatet och den ledning de lyckats ordna i första halvlek. Man Utd förde spelet, skapade chanserna, lyckades kvittera och borde förmodligen på det stora hela ha vunnit den matchen, men fick som så ofta förr den säsongen bara oavgjort.
Det är svårt att säga om det blir någon repris på den matchbilden. För det första är Liverpool ett bättre fotbollslag den här säsongen, med större möjligheter att verkligen hota Man Utd offensivt. För det andra känns Man Utd ojämnare nu än då, kapabla till högre höjder i sitt spel men också mer apatiska när matchen inte går åt deras håll. Deras två senaste matcher visar rätt tydligt på detta.
Detta bidrar naturligtvis till storyn. Liverpool känns som ett lag mer i harmoni, ett lag vars spel fungerar och som presterar mycket nära sin faktiska kapacitet. Man Utd å andra sidan känns inte som ett lag riktigt i harmoni, med ett spel som bara fungerar sporadiskt men som för det mesta hackar betänkligt, och som inte alls motsvarar de förväntningar som finns på dem.
Ändå ligger Man Utd alltså tvåa, före Liverpool och före flera andra. Men det är så klart en fråga om förväntningar. Liverpool känns i högre utsträckning som en klubb på uppgång som bara blir bättre och bättre, en klubb som mår bra. Man Utd känns kanske inte på nedgång men som i något av ett stillestånd, en klubb som brottas med problem och gamla demoner.
Det hela bottnar också i en besvikelse över att Man Utd inte bättre har lyckats utmana Man City om ligatiteln. Det var den stora storyn inför säsongen som aldrig riktigt blev verklighet. Det främsta skälet till detta har så klart varit Man Citys briljans, men i besvikelsen har många mer formulerat det som Man Utds svaghet. Även många av de ljusblå verkar gärna hellre se det så, märkligt nog.
Mycket är det också en story om personligheter, om Jürgen Klopp ställd mot José Mourinho. Klopp är naturligtvis det nya skriket i Premier League, en hetsigt rubrikvänlig tysk gaphals som utstrålar optimism. Mourinho representerar mer det gamla, det lite mer cyniska och kanske det lite buttra. Många journalister verkar dessutom ha väntat länge på chansen att ge betalt för gammal ost.
Dagens match handlar alltså inte om ligatiteln, det är ju faktiskt väldigt sällan som matcherna mellan Man Utd och Liverpool har gjort det genom alla dessa år, deras respektive storhetstider har passerat varandra i hissen. Dagens match handlar förmodligen heller inte så mycket om Champions League-platser. Den handlar egentligen inte heller så mycket om andraplatsen.
Dagens match mellan Man Utd och Liverpool handlar om kontrollen över storyn mellan de båda klubbarna. Och det är en story med många kapitel, många karaktärer och många olika nyanser, en ständigt pågående dans mellan den engelska fotbollens två största drakar.