Hybris har gett Southampton en påminnelse om deras dödlighet
Peter Hyllman
Det är ett beslut som skulle kunna ses som oväntat väntat. Southampton lever farligt vid nedflyttningsstrecket, en poäng ovanför med åtta omgångar kvar att spela. En spelartrupp som håller betydligt bättre kvalitet än att faktiskt på riktigt behöva oroa sig för nedflyttning. En managers uppgift handlar i första hand om att få ut mesta och bästa möjliga av sitt lag. Mauricio Pellegrino har misslyckats med denna uppgift.
Det är ett beslut som på samma gång är som väntat oväntat. Southampton har under några år lyckats fatta en hel del mycket märkliga beslut. Att sparka Claude Puel inte minst med motivet att han var för defensiv i sin spelidé, bara för att därefter anställa just Pellegrino. Det märkliga med beslutet här är timingen. Att fatta beslutet med endast åtta omgångar kvar av säsongen. Ett beslut som om det alls skulle fattas nog borde ha fattats för ett bra tag sedan.
Det bekräftades alltså av Southampton under kvällen att de beslutat sig för att sparka såväl Mauricio Pellegrino som dennes tränarstab. Det är ännu inte klart vem som kommer ta över Southampton, eller om någon ens är påtänkt eller sonderad. Med endast åtta omgångar kvar vore det därmed extremt märkligt att sparka sin manager utan att ha en mycket klar idé om vem som faktiskt ska ta över laget och rädda säsongen.
Där finns naturligtvis risken att det är ett rent reflexbeslut. Att någon har sett ligatabellen tillsammans med en kalkyl över vad det ekonomiskt skulle innebära för Southampton, slagit näven i styrelsebordet och krävt omedelbar handling bara för att visa sig handlingskraftiga, utan att ha någon egentlig plan för vad som ska göras därefter. Vi har sett sådana exempel många gånger tidigare, men sällan med önskad effekt eller lyckade resultat.
Den mer optimistiska bedömningen vore att det faktiskt har gjorts en insatt intern analys att Mauricio Pellegrino helt enkelt inte längre har auktoriteten eller förtroendet hos spelartruppen att faktiskt kunna ha någon positiv effekt på lagets möjligheter under återstoden av säsongen. Att det bästa, eller kanske minst dåliga, alternativet helt enkelt är ett managerbyte. Att förändringen i sig ska kunna få en önskad effekt.
Skulle Southampton misslyckas i sitt uppsåt, och faktiskt åka ur Premier League, hamnar de i ett litet sällskap. De måste i så fall betraktas som ett av de kanske starkaste lagen att faktiskt åka ur Premier League under åtminstone de tio senaste åren. Ett sorgligt testamente till en underpresterande klubb. Det kan diskuteras exakt var Southampton rangordnas i ett sådant avseenden, men de utmanas väl främst av West Ham 2010-11 och Newcastles båda upplagor.
Både Newcastle och West Ham brottades lite med psykologin bakom att vara ”för stora” för att åka ur. Men inga klubbar är kanske för stora för att åka ur Premier League. Southampton brottas kanske snarare med psykologin av att vara ”för starka” för att åka ur. Men i detta Premier League är inga klubbar heller för starka för att åka ur längre. Kanske har det odlat viss hybris inom klubben och i laget, som möjligen trott sig gå säkra.
Pratet om hybris går inte helt att avfärda. Southampton sparkar alltså efter förra säsongen Claude Puel sedan denne tagit Southampon både till en åttonde plats i ligan, trots allt en av klubbens bästa placeringar någonsin, och till en cupfinal på Wembley. Det är alltså en av Southamptons bästa säsonger genom alla tider, och de sparkar managern för att man ändå inte är riktigt nöjda. Det säger något om den egna självbilden som i sin tur kanske säger något om denna säsong.
Nu befinner sig Southampton en poäng ovanför nedflyttningsstrecket med åtta omgångar kvar av säsongen, med en nyss sparkad manager. Det må vara hur det vill med eventuell hybris i Southampton, de har hur som helst redan fått en rejäl påminnelse om sin egen dödlighet. Med åtta omgångar kvar av säsongen kan Southampton egentligen bara hoppas att högmod åtminstone den här gången inte måste gå före ett fall.
Publicerad 2018-03-12 23:11