En viktigare match än matchen mot Liverpool! Så har kvällens match mot Sevilla beskrivits den senaste veckan av José Mourinho såväl som av andra. Rent logiskt känns det förvisso oantastligt, givet att det är slutspel och vinna eller försvinna i Champions League med en kvartsfinal på spel, ligamatchen kanske inte var helt avgörande i något viktigt avseende etc. Även om det emotionellt knappast känns på det sättet, definitivt inte i lördags.
Nu är det däremot tisdag, inte längre lördag, och då går det till och med emotionellt att investera sig i logiken att matchen mot Sevilla är den viktigaste av alla viktiga matcher de senaste och kommande veckorna. Champions League-platsen nästa säsong känns i praktiken säkrad, andraplatsen är bara ytligt meningsfull, FA-cupen är skitskön men är ändå inte Champions League. Det europeiska cupspelet sitter i Man Utds identitet och tradition.
Champions League har alltid varit en av Man Utds stora måttstockar. De har varit den engelska fotbollens föregångare i turneringen. Både när den en gång i tiden startade på 1950-talet och när den sedan gavs ny skepnad i början av 1990-talet när engelska klubbar samtidigt återigen gavs tillträde till europeiskt cupspel och Man Utd samtidigt återtog den engelska fotbollstronen. Alla stora Man Utd-lag har i någon utsträckning bedömts utifrån vad de gjort i Champions League.
Champions League är också ett tydligt sätt att mäta framsteg. Det är inte minst därför som kvällens match har sådan betydelse för Man Utd. Det är i själva verket en match som kan göra eller förstöra säsongen. Andraplatsen i ligan, sett i ljuset av förra säsongens sjätteplats och det ökade antalet poäng i ett ännu tuffare ligaklimat, blir ett fullt acceptabelt framsteg tillsammans med åtminstone en kvartsfinal i Champions League. Men inte med endast en åttondelsfinal.
Om Man Utd förlorar kvällens åttondelsfinal kommer det lika ofrånkomligen som rättmätigt ställas allvarliga frågeställningar om Man Utds konkurrenskraft efter två säsonger med José Mourinho. Allra helst som Man Utd alltså hade läget att bara behöva vinna hemma på Old Trafford mot Sevilla för att faktiskt vinna åttondelsfinalen, en så kallad matchboll. Naturligtvis spelar det även in att Man City och Liverpool båda med enkelhet har tagit sig till kvartsfinal redan.
Det betyder inte att det är någon lätt eller självklar uppgift. José Mourinho borde ha en mycket personlig erfarenhet av att Man Utd kan åka ur på de mest grymma sätt på hemmaplan från uppenbart gynnsamma lägen i Champions Leagues åttondelsfinaler. Sevilla är naturligtvis tillräckligt bra att kunna klara oavgjort på Old Trafford, och i synnerhet om de gör första målet så lär det kunna bli en riktigt jobbig kväll för Man Utd. Kan Burnley så kan Sevilla.
Skulle Man Utd däremot vinna åttondelsfinalen mot Sevilla och ta sig till kvartsfinal vore det ett bevis på framsteg under de två senaste säsongerna som bara ett fullständigt sammanbrott i ligaspelet under de avslutande omgångarna skulle kunna göra om intet. Det kanske mest påtagliga beviset på Man Utds förfall efter Alex Fergusons avgång var deras oförmåga att konkurrera ute i Europa, med Louis van Gaals sorgliga gruppspelsexit som lagets lågpunkt.
Det var också en anledning till att förra säsongens seger i Europa League upplevdes som så positiv. Nu är det så klart inte alls särskilt sannolikt att Man Utd kommer vinna Champions League den här säsongen. Det vore tvärtom ett rätt säkert påstående att Man Utd inte kommer göra det, även om sämre lag än dem faktiskt har lyckats vinna turneringen. Men framsteg sker stegvis, och ett vettigt första steg är att faktiskt ta sig till slutomgångarna.
Man Utd känns inne i ett positivt flow. Med segrar mot såväl Chelsea som Liverpool på Old Trafford, tillsammans med en imponerande vändning borta mot Crystal Palace, har de gett sig själva ett utmärkt utgångsläge i ligaspelet. Vändningarna mot Chelsea och Crystal Palace tyder på karaktär, och det trygga i segern mot Liverpool, bör sammantaget ge Man Utd ett positivt självförtroende inför kvällens match. De vet att de kan vinna fotbollsmatcher.
Det är samtidigt ett bedrägligt stämningsläge, inte minst i cupmatcher där så mycket kan hänga på rena tillfälligheter. Man Utd har genomgående under säsongen haft som benägenhet att göra just precis vad som krävs av dem, men sällan särskilt mycket mer. Inte något som direkt imponerar även om det kanske kan anses imponerande att så ofta lyckas göra precis vad som krävs. Men det reducerar lagets säkerhetsmarginal, vilket kan vara ödesdigert i cupspel.
Matchen mot Liverpool var väldigt viktig. Det var en match som i praktiken kunde säkra Champions League-spel nästa säsong. Det var en match som gällde ligaplaceringar. Det var en match som gällde kontrollen av storyn. Det var kort sagt en match mot Liverpool. Emotionellt är det nog i det här läget svårt att hitta någon match som är eller var viktigare för Man Utd än vad söndagens match mot Liverpool var.
Men logiken dikterar att kvällens match mot Sevilla är viktigare. Förlorar Man Utd åttondelsfinalen blir det en utmaning att ens betrakta säsongen som godkänd. Vinner Man Utd åttondelsfinalen och tar sig till kvartsfinal är säsongen istället att betrakta som ett genuint framsteg. Matchen mot Sevilla kommer kort sagt göra eller förstöra säsongen för Man Utd. Förlust och säsongen får en doft av misslyckande. Vinst och säsongen luktar plötsligt betydligt bättre.
Ändå betvivlar jag att särskilt många, om ens någon, hade bytt ut lördagens seger mot Liverpool mot en seger här ikväll mot Sevilla, om de tvingats välja. Det hade kanske inte varit helt logiskt, men fotbollen är inte alltid logisk.