”Det var synd att Arsenal inte fick in ett tredje mål, för då hade matchen nog varit avgjord!” ”Vi åker inte till London för semester!” ”Matchen mot Milan är inte avgjord, vad som helst kan hända på Emirates!” Ungefär så där har det låtit mest hela veckan efter Arsenals övertygande bortaseger mot Milan i torsdags. Vilket så klart är struntprat. Åttondelsfinalen är död och begraven.
Arsenals vinst mot Milan på San Siro kom lika oväntat som välbehövligt. De klev in till matchen i den mörkaste av tunnlar men kom ut på den andra sidan ut i det skinande ljuset. Ett lag i total disharmoni hittade på San Siro mot Milan sin egen melodi och när matchen väl var till ända hade Arsenal spelat ut en hel symfoni av förstörelse över ett Milan som gick in till matchen i storform.
Det har i och för sig aldrig varit Arsenal oförunnat under dessa år av alltmer påtagligt förfall att kunna prestera bra fotbollsmatcher, till och med flera bra fotbollsmatcher i följd. Tvärtom har en förmåga som har hållit krispratet och länge även den värsta kritiken från dörren varit att följa upp tunga förluster med en och annan bra vinst, som gett luft åt ja-sägarna.
Inför förra matchen mot Milan fanns ändå förhoppningen att Arsenal skulle kunna ta sig samman både för att Europa League nu är deras sannolikt enda förhoppning om en titel den här säsongen och Champions League-spel nästa säsong, och för att det var just Milan, den klassiska europeiska storklubben, som stod på andra sidan planen. Mycket riktigt blev det också så.
Låt gå för att Milan verkligen spelade Arsenal i händerna. Arsenal får problem när de sätts under press men Milan valde istället att backa ifrån och låta Arsenal spela boll. När Arsenal utan att sättas under press får möjlighet att spela boll så är Arsenal naturligtvis fortfarande ett väldigt skickligt fotbollslag. Det är deras favorittyp av match och har så varit i åtminstone tio år.
Det visar kanske att Milan måhända är en klassisk storklubb men att laget som sådant fortfarande har en bra bit kvar till den europeiska toppfotbollen. Det är ett ungt lag som en relativt oerfaren Gennaro Gattuso basar över. Kontrasten blir emellertid tydlig då Milan ju var kända som ett rasande rutinerat lag i sådana här sammanhang bara för att nu framstå som neofyter.
(Vissa paralleller känns kanske i dessa dagar uppenbara.)
Det om något gör naturligtvis en upphämtning ännu mer osannolik. Paradoxalt nog så är det dessutom mindre troligt att Milan klarar av att ge Arsenal skrämselhicka på samma sätt som Östersund lyckades med, just eftersom det är Milan, och just eftersom Östersund gav Arsenal skrämselhicka. Arsenal kommer inte underskatta Milan på samma sätt, och de är alltså förvarnade.
Arsenal, som inte spelar till helgen och som gör sin sin sista match innan landslagsuppehållet, och som inte har spelat sedan i söndags, har därför alla möjligheter att fortsätta sin positiva kurva framför hemmapubliken. Vi kan räkna med ett starkt lag för Arsenal på planen ikväll, och skapa något av ett momentum i och för Europa League inför den fortsatta vårsäsongen.
Arsenals fortsatta chanser i Europa League kommer bedömas på olika sätt av olika personer. Olyckskorparna kommer kraxa om dem som chanslösa. Min inställning inför säsongen såväl som under säsongen är att Arsenal är och ska vara en av favoriterna att vinna turneringen. Ett påstående jag vidhåller, även om det har fått Atlético Madrid-kramare att göra i brallorna.
Det säger sig självt att Atlético Madrid är en annan av favoriterna, tillsammans med Arsenal. Men jag betraktar dem inte på något sätt som överlägsna, och skulle utan pardon hävda att uppfattningen om deras överlägsenhet måste justeras sedan de faktiskt åkt ur gruppspelet i Champions League, vilket ärligt talat är ett något annorlunda sätt att demonstrera överlägsenhet på.
Hade det varit någon annan klubb från vilken som helst annan liga hade detta helt säkert varit en självklarhet. Men spanska klubbar lever efter lite andra regler i sådana här frågor. För dem är det fullt möjligt att åka ur Champions League i gruppspelet utan att det påverkar uppfattningen om dem. Det måste ändå sägas vara en något avundsvärd förmåga.
Om Arsenal lottas mot Atlético Madrid är det en match som kan gå lite hur som helst beroende på förutsättningarna. Är det ett dubbelmöte eller blir det finalens mer svårförutsägbara enkelmöte? Får Arsenal eller Atlético Madrid avsluta på hemmaplan? Skador, avstängningar etc. Helt säker på utfallet i någon riktning går däremot inte att vara.
Men för att det ska bli aktuellt måste Arsenal först och åtminstone göra klart jobbet mot Milan som de påbörjade för en vecka sedan på San Siro. Därifrån ger sig Arsenal in i fredagens lottning som naturligtvis kan föra med sig mer eller mindre vad som helst från den återstående menyn av kvarvarande lag. Där inte minst Dortmund är den av storklubbarna som ser ut att ligga illa till.
Allt Arsenal behöver se till är att inte regna på sin egen parad. Och spela matchen till tonerna av sin egen melodi.