Det är den tiden på säsongen när tabellplaceringarna börjar mejslas ut och det börjar bli uppenbart vilka lag som är på väg vart. Det börjar exempelvis bli uppenbart att Wolves är på väg att vinna EFL Championship. Det börjar också bli tydligt att Aston Villa kommer tvingas till ett playoff. Precis lika tydligt är att Leeds drömmar om playoff och uppflyttning har blivit till intet.
Glädje och stolthet i vissa klubbar. Besvikelse och frustration i andra klubbar förståeligt nog. Vissa klubbar riktar blickarna inåt samtidigt som andra klubbar väljer att visa taggarna utåt istället. Inte minst tydligt med hur Aston Villa och Leeds bland andra klubbar har valt detta tillfälle under de senaste veckorna att uppmana Football League att undersöka Wolves relation till Jorge Mendes.
Att hävda att konkurrenter vinner för att de använder sig av otillåtna eller orättvisa medel är naturligtvis ett väl beprövat knep att undfly kritik. Inte minst Arsene Wenger har de senaste tio-femton åren varit en ninja på just detta. Men timingen på kritiken är här väldigt märklig, och det är noterbart att just ingen gnällde på Wolves ägare och governance när de låg på nedre halvan.
En teori är att de klubbar som framfört dessa frågetecken till Football League har gjort det i rent strategiskt syfte för att sätta ökad press på Wolves under slutet av säsongen. Kritiken kom nämligen ungefär samtidigt som Wolves såg ut att börja tappa lite av sitt försprång i tabellen. Kanske hoppades man att Wolves skulle börja darra ytterligare. Dock oklart vad Leeds vinner på det.
Formellt riktar kritiken in sig på förbudet mot tredjepartsägande. Football Leagues regler säger att: ”No club may enter into an agreement which enables any party, other than the club itself, to influence materially the club’s policies or the performance of its teams or players in matches and/or competitions.” Här hävdas alltså att Jorge Mendes har ett materiellt inflytande på Wolves.
Det ska så klart sägas att Wolves ägarrelation och governancestruktur redan har passerat Football Leagues särskilda ägartest. Sannolikheten att Football League nu plötsligt skulle komma på att Wolves agerar otillåtet är alltså försvinnande liten. Football League har som svar på kritiken tagit ett möte med Wolves, men det är så klart bara för att kunna säga att de har gjort sitt.
Det säger naturligtvis sig självt att när det gäller en relation till en agent är det i det närmaste omöjligt att formellt bevisa något materiellt inflytande för denne agent på klubbens policys och beslut. Att säga att ett sådant inflytande existerar skulle dessutom skapa väldigt svåra gränsdragningar för många klubbar vars värvningar i hög utsträckning formas av deras goda relationer med agenter.
Ett politiskt minfält således som jag betvivlar att vare sig Football League eller Premier League, som med all säkerhet kommer få Wolves i sina knän om några månader, är det minsta intresserade av att börja hoppa runt i. Det känns dessutom orimligt. Att kultivera goda kontakter med agenter är ett sätt bland flera som klubbar alltid har konkurrerat med varandra på om spelare.
Goda relationer och ett starkt nätverk har alltid varit bland en klubbs viktigaste tillgångar. Det har naturligtvis skojats en hel del om hur Man Utd har börjat bygga upp sitt lag med hjälp av Mino Raiola under senare år. Man City anställde Ferran Soriano och Txiki Begiristain för att de visste att den relationen skulle ge dem Pep Guardiola några år senare.
Det har varit ett tydligt mönster hur managers som Avram Grant och Leonid Slutskiy har varit högst behjälpta av en god relation till Roman Abramovich då de fått många Chelseaspelare på lån. På samma sätt är det många tränare i Football League genom åren som haft stora fördelar av att ha befunnit sig på Alex Fergusons goda lista. Har dessa då haft ett materiellt inflytande?
Grejen är så klart att varenda klubb, inte minst de klubbar som nu har fått för sig att klaga naturligtvis, gladeligen skulle ha dragit nytta av samma fördelar som Wolves har lyckats få med sitt arrangemang. Det är ingen som är emot Wolves arrangemang på några principiella grunder, vad de är emot är att de själva inte har varit smarta och framsynta nog att ordna det för sig på samma sätt.
Det är inte någon fråga om att spendera orättvist mycket. Aston Villa spenderar väsentligt mycket mer på spelarlöner än vad Wolves gör. Ironiskt nog får nu Wolves bland annat kritik för att de betalar för låg lön (!) till sina mest talangfulla spelare. Leeds problem bottnar i Andrea Radrizzanis snilleblixt att anställa en oerfaren tränare från ingenstans, och värva spelare på samma sätt.
Klubbar kommer alltid ha sina intressen, liksom spelare och agenter kommer ha sina intressen. Vad Wolves ägare har lyckats realisera är ett arrangemang i vilket dessa intressen är ömsesidiga. Wolves får tillgång till högkvalitativa spelare på samma gång som dessa spelare med agenter får en fot in i den lukrativa och välexponerade engelska fotbollen. På samma gång klokt och värdefullt.
Att klubbar hittar sätt att jämka samman dessa intressen till sin egen fördel kan knappast vara något vi lastar dem för. Vi borde istället berömma dem för att ha hittat ett nytt, innovativt sätt att arbeta, inte vilja slänga regelboken i skallen på dem, allra helst som inga regler faktiskt har brutits. Men framgång fostrar många gånger missunnsamhet, särskilt när den belyser andras brister.
Nu verkar inte tjatet på Wolves riktigt ha bekommit dem. Det försprång i tabellen ned till tredjeplatsen som var reducerat till sex poäng för några veckor sedan är återigen utökat till 13 poäng. Det enda som med åtta omgångar kvar av säsongen återstår ser ut att vara att slåss med Cardiff om seriesegern, där de leder med sex poäng men med en match mer spelad.
Wolves spelar nästa säsong i Premier League. Andra klubbar i EFL Championship har mer att vinna på att, istället för att försöka fördöma den, betrakta dem som ett gott föredöme.