Fotbollen har ibland ett grymt sätt att jämna ut sig. När Darlington FC för snart tio år sedan drabbades av allvarliga finansiella bekymmer som 2012 resulterade i att klubben gick i konkurs, tvångsförflyttades ur Football League och fick börja om i Northern League Division One under det nya namnet Darlington 1883 var det många som myste lite bland deras värsta rivaler Hartlepool United.
Möjligen fanns där en gnagande känsla i bakhuvudet att om detta kan hända Darlington så kan det även hända Hartlepool. Fem-sex år senare befinner sig nämligen Hartlepool i samma besvärliga situation, en situation de fortfarande brottas med. Nedflyttade från League Two förra säsongen, bara några få poäng ovanför nedflyttningsstrecket i National League den här säsongen, och på gränsen till konkurs.
Historiens ironi upphör inte riktigt där. Vad som för närvarande ser ut att vara Hartlepools enda seriösa hopp för framtiden är Raj Singh, en indisk affärsman med rötter i området, som sägs vara på gränsen att köpa Hartlepool och lösa klubbens skulder. Samme Raj Singh som var Darlingtons ägare och ordförande och som fått skulden för Darlingtons sportsliga och finansiella ras.
Det har jobbats hårt i flera månader för att hålla Hartlepool på fötter. Det har samlats in donationer från supportrar och crowdfunding. Det har kommit hjälp från Middlesbrough som själva för drygt 30 år sedan fick motsvarande hjälp av Hartlepool att hålla sig vid liv. Alla dessa insatser har varit på samma gång hjälpsamma som temporära. En mer permanent lösning måste hittas.
Att sådana insatser görs för att rädda Hartlepool är inte konstigt. Det är stadens bultande hjärta, socialt såväl som ekonomiskt. Det är den främsta källan till turism och besök som innebär årliga intäkter om tiotalet miljoner pund rakt in i samhället. Det är dessutom arbetstillfällen för många i staden, inte bara de som är heltidsanställda, utan det över hundratal deltidsanställda varje match.
Ekonomin har redan drabbats av nedflyttningen till National League. Bortaföljen i National League är inte lika stora som de är i League Two, intäkterna sjunker således i motsvarande utsträckning. Hartlepool verkar däremot inte ha anpassat sig till en förändrad ekonomisk verklighet utan har den här säsongen fortsatt köra som en helprofessionell klubb snarare än en semi-professionell. Lägre intäkter således men fortfarande samma kostnader.
Något andas det av en klubb som kanske inte riktigt kommit till insikt om allvaret att bli nedflyttade från Football League till National League. Det kan så klart finnas olika skäl till det. Att nedflyttningen blev verklighet så plötsligt under de sista omgångarna förra säsongen, lite från ingenstans. Samt att det faktiskt är första gången Hartlepool blivit nedflyttade från Football League.
Någon riktig krismedvetenhet verkar aldrig ha infunnit sig. Hartlepool har förvisso flirtat med nedflyttning många gånger förut, även om det var ett bra tag sedan. De har faktiskt flest gånger av alla engelska klubbar, 14 gånger, blivit kvarröstade i Football League av Football League, på den tiden som klubbar flyttades upp och ned från Football League via röstning.
Sådana räddningsplankor existerar alltså inte längre. Nedflyttning till National League är nu en rent sportslig konsekvens. Och Hartlepool har snabbt tvingats inse att om det gick relativt snabbt att bli nedflyttade till National League, så är det en betydligt besvärligare division att bli uppflyttade från, kanske i synnerhet för en klubb som bara blivit uppflyttade tre gånger under 110 år.
Hartlepools förfall är som för så många andra engelska klubbar en konsekvens av anonymt och bristande ägarskap. Fram till för tre år sedan ägdes Hartlepool av Increased Oil Recovery, som drivit klubben utan några större ambitioner i cirka 18 år. De sålde 2015 klubben till bemanningsföretaget JPNG som tog över klubben, installerade Gary Coxnall som ordförande, och som därefter ägnade två år åt att lova runt men hålla tunt.
JPNG:s ägarskap skulle alltså sluta i nedflyttning efter bara två år. En stor sak naturligtvis för en klubb som Hartlepool, inte bara ekonomiskt, utan också sportsligt för en klubb som investerat mycket stolthet i det faktum att de aldrig blivit nedflyttade från Football League. JPNG sålde kvickt klubben till Sage Investments och John Blackledge, och drivs av Pam Duxbury, men inte heller där finns något intresse av att investera egna pengar.
Nya ägare måste alltså in i Hartlepool. En obekväm frågeställning är emellertid att om nu ingen var villig att investera i Hartlepool när de var en skuldfri klubb i Football League, varför skulle då någon vara villig att investera i Hartlepool när de är en skuldsatt klubb i National League i rejäl fara att bli nedflyttade en andra säsong i rad rätt ned i National League North?
Den frågeställningen verkar inte riktigt ha besvärat svensk media som gick igång på nyheten att Daniel Kindberg, mannen bakom Östersunds FK, var en del av ett skandinaviskt konsortium intresserat av att köpa Hartlepool United. En frestande nyhet så klart, men också en nyhet som verkar sakna substans. Hur som helst en märklig nivå av engelsk fotboll för ett skandinaviskt konsortium att gå in i.
Tillbaka till Raj Singh således. Det finns olika versioner om vad som egentligen hände med Darlington FC när Singh var ägare och ordförande där. Singh själv menar att finanskrisen i slutet av förra årtiondet var en stor orsak och att många i klubben fattade dåliga beslut. Vad som åtminstone verkar vara sant är att Singh både har en koppling till regionen och verkar vara genuint intresserad av att engagera sig i fotbollen.
Raj Singh själv säger sig vilja ha uppköpet klart redan den här veckan, helst innan helgen. Samtidigt spelar Hartlepool redan ikväll en ödesmatch borta mot Barrow i National League, en sexpoängare strax ovanför nedflyttningsstrecket, båda på 39 poäng, tre poäng ovanför strecket, och Barrow med två matcher tillgodo.
Dramat direktsänds i engelsk TV. En vinst kan ge Hartlepool viss marginal och momentum i nedflyttningsstriden. En förlust kan placera Hartlepool under nedflyttningsstrecket med åtta omgångar kvar av säsongen och göra klubben till ett ännu mer osäkert investeringsobjekt för potentiella köpare. Samtidigt lever klubben under hotet om administration och medföljande poängavdrag.
Det är viktiga dagar i Hartlepool Uniteds historia. En klubb som under så många år har kämpat för att hålla sig kvar i Football League som nu tvingas kämpa för sin överlevnad. Om Hartlepool möjligen skrattade åt Darlington FC när de befann sig i bekymmer så har de helt säkert betydligt lättare att hålla sig för skratt i nuläget.
Och med Raj Singh som kanske Hartlepools enda räddning i nuläget är det inte omöjligt att Darlington FC, som de nu återigen får kalla sig själva, känner att den skrattar bäst som skrattar sist.