Gordon Banks, Peter Shilton, Ray Clemence, David Seaman… Det fanns en tid när målvakten var Englands kanske främsta position på planen, inte en ständig källa till oro och osäkerhet. En gång i tiden när Englands målvakter höll allra högsta världsklass, inte löpte minst lika hög risk att bli mästerskapets mest utskrattade spelare efter ännu ett misstag lika oförklarligt som avgörande.
Det är svårt att säga exakt vad som hände därefter. Om det är så att Englands målvakter helt enkelt bara har blivit sämre. Om det är så att målvakten har utvecklats och förändrats som position och spelare samtidigt som engelsk målvaktsträning har stått stilla. Det enda vi vet är att under mer eller mindre hela 2000-talet har målvakten varit en av Englands stora huvudvärkar.
Det kan finnas mentala förklaringar. Pressen på Englands landslag är stenhård, missnöjet ofta omfattande och minsta misstag leder ofta till omfattande sociala och mediala konsekvenser. Ingen annan position på planen är så klart så utsatt och så uppmärksammad som just målvakten, den spelare som alltid kommer definieras i högre utsträckning av sina misstag än av sina räddningar.
Det finns olika teorier inom den så kallade human relations-skolan som enkelt uttryckt menar att människor tenderar motsvara de förväntningar som finns på dem. Det vill säga i det här fallet, att så många förväntar sig att Englands målvakter kommer misslyckas och göra allvarliga misstag resulterar till sist i att de faktiskt börjar göra allvarliga misstag.
England spelar runt den här helgen sina två sista ordinarie landskamper inför sommarens VM-slutspel. De möter Holland på bortaplan ikväll för att på tisdag ta emot Italien hemma på Wembley. Två bra fotbollsländer med andra ord som däremot inte kommer vara med i sommar. Gareth Southgate brottas med flera frågor, men vem som blir Englands målvakt är nog den främsta.
Det är fyra målvakter som är uttagna till dessa båda landskamper och som vi därför får anta ingår i Southgates tankar. Jack Butland, Nick Pope, Joe Hart och Jordan Pickford är de fyra målvakter som konkurrerar om vad vi får förmoda blir tre platser i VM-truppen. Till dem måste adderas Tom Heaton som varit borta länge på grund av skada men förväntas vara tillbaka alldeles strax.
Något säger det så klart om Englands besvär med sin målvaktsposition när det bara några månader innan ett VM-slutspel finns fem målvakter som samtliga vill stå men det känns inte självklart vem som kommer stå eller ens vilka tre som faktiskt kommer med till VM. Det kan tyckas som ett lyxproblem att ha så många att välja mellan men handlar kanske mer om hur ingen riktigt sticker ut.
Om vi skulle ta dessa fem målvakter och ”finna ett fel” så vore det förmodligen Nick Pope. Inte för att han har varit dålig, han har tvärtom varit en av Premier Leagues bästa målvakter den här säsongen, men mycket av det har att göra med Burnleys taktiska approach, med att Tom Heaton har varit skadad under stora delar av säsongen, och Pope känns helt enkelt lite för färsk för att komma med.
Här öppnas en intressant diskussion om värdet av erfarenhet. Det måste så klart räknas som Joe Harts stora selling point. Alla övriga målvakter är mer eller mindre helt orutinerade från mästerskap. Är Joe Harts långa erfarenhet honom till hjälp när det gäller att hantera den stora pressen på Englands målvakter, eller ligger i själva verket hans dåliga erfarenheter i det avseendet honom till last?
Det finns alltid en risk att sådana här frågor kompliceras i onödan och ramlar ned i ett träsk av astrologi och häxmedicin. Kanske måste det egentligen inte vara svårare än att den målvakt bör stå som är hel och frisk, gör en bra säsong, står som ordinarie i sitt klubblag, och som passar bäst in i hur England och Gareth Southgate vill spela fotboll.
Ett sådant resonemang skulle diskvalificera Joe Hart ur VM-truppen. Jobbig slutsats då jag länge försvarat Joe Hart som målvakt, men det är obestridligen så att han har haft några riktigt tuffa säsonger bakom sig och att han den här säsongen har blivit petad som West Hams förstamålvakt av Adrián. En målvakt som inte tar en tröja i West Ham bör heller inte göra det i England.
Nästa slutsats är mindre självklar, nämligen att det bör betyda att Joe Hart inte heller tas med i VM-truppen. Han har i så fall uppenbarligen haft sin tid och haft sina chanser, och nu blickar England istället framåt med nya målvakter. Då bör man göra det fullt ut. Att ändå ta med Joe Hart känns som en halvgardering, att vilja ha med en erfaren målvakt om (!) de andra målvakterna inte håller.
Det enda detta egentligen kan göra är att underminera Jordan Pickford, Jack Butland eller Tom Heaton. Det vore att institutionalisera tvivlet på dem. Vi tror på er fast vi är inte riktigt säkra! Vi återvänder till human relations-skolan, om vi förväntar oss att målvakterna kan göra misstag så kommer de med ett visst mått av säkerhet också göra misstag. Bättre att lita på dem helhjärtat och ogarderat.
Englands VM-trupp borde således bestå av Jordan Pickford, Jack Butland och Tom Heaton. Vilket med närmast metafysisk säkerhet betyder att så kommer Englands VM-trupp inte alls se ut när det väl blir aktuellt. Kanske får vi några ledtrådar åt det hållet under Englands matcher mot Holland och Italien. Det sägs att Jordan Pickford ligger närmast förstatröjan.
Jag gissar att det står mellan Jordan Pickford och Jack Butland. Om inte Gareth Southgate likt så många engelska förbundskaptener före honom söker det stora namnets trygghet i Joe Hart.