Det är inte alldeles vanligt att en fotbollsklubb är mest känd på grund av en reklamfilm, men Accrington Stanley har ett bra case. Det var 1980-tal och vad jag antar är den brittiska motsvarigheten till Socialstyrelsen ville få fler barn att dricka mjölk, så det producerades en reklamfilm där ett barn berättar för ett annat barn att Ian Rush har sagt att om man inte dricker tillräckligt med mjölk som barn så blir man bara bra nog att spela för Accrington Stanley.
”Accrington Stanley, who are they?” utbrister det andra barnet frågande varpå det andra barnet snusförnuftigt dödar all fortsatt diskussion i ämnet med ett enkelt “Exactly!” De två barnen hade Liverpooltröjor på sig så kontrasten var lika tydlig som enkel. Att dricka sin mjölk var början på alla möjliga drömmar och framgångar. Det barn som inte dricker sin mjölk kan sluta drömma. Kvar fanns bara den möjligt existentiella frågan: Accrington Stanley, vilka är dom?
Accrington Stanley är stoltheten i den lilla staden mitt i smältdegeln av gamla bruksorter i nordvästra England, hjärtat av den brittiska textilindustrin. Placerat mitt mellan Blackburn och Burnley några mil norr om Manchester gjorde sig Accrington känt som en av världens främsta tegelproducenter. Med sina drygt 30,000 invånare var Accrington fram tills alldeles nyligen den minsta staden i England med en klubb i Football League.
Accrington Stanley är, i en av sina tidigaste inkarnationer, en av de tolv klubbar som 1888 var med och grundade Football League, således en av de äldsta och mest anrika engelska fotbollsklubbarna tillsammans med betydligt mer kända namn som Preston, Burnley, Aston Villa med flera. Accrington Stanley är med andra ord ett stycke engelsk fotbollshistoria, en av de klubbar som var med och lade grunden till hela det engelska ligasystemet.
Accrington Stanley är klubben med Football Leagues och således League Twos lägsta budget om under en miljon pund om året för sin spelartrupp, och som således utifrån sina förutsättningar tvingas utkämpa en strid varje år bara att hålla sig kvar i Football League, men som för två veckor sedan på bortaplan besegrade Luton Town, klubben med League Twos största budget, och gick upp i serieledning i League Two.
Accrington Stanley är alltså klubben som för närvarande leder League Two med tre poäng, efter att senast ha besegrat Forest Green Rovers, och med en match mindre spelad än sina närmaste konkurrenter. En position de uppnått genom att ha vunnit tolv av sina senaste 14 matcher. Med åtta omgångar kvar befinner de sig åtta poäng ovanför uppflyttningsstrecket, och är således för första gången i sin moderna historia på väg upp i League One.
Accrington Stanley är samtidigt kända som den sista klubben att ”frivilligt” dra sig ur Football League, vilket inträffade 1962. Många klubbar har naturligtvis åkt ur Football League sedan dess, men genom nedflyttning eller ha tvingats gå i konkurs, det vill säga alltid därtill nödgade genom någon form av sportsligt eller finansiellt tvång. Accrington Stanley var skuldsatt, obetalade transfersummor och skatter bland annat, men fattade själva beslutet att dra sig ur.
Accrington Stanley är samtidigt klubben som blev blåsta av Football Leagues två maktpampar vid detta tillfälle, Bob Lord och Alan Hardaker. Accrington Stanley tog kontakt med Lord, till vardags stark man i Burnley, i hopp om att få råd om hur deras situation skulle kunna redas upp. Hans enda svar var att detta var helt omöjligt. Utan att se någon annan utväg meddelade Accrington Stanley därför Football League och Alan Hardaker sitt beslut att dra sig ur Football League.
Bara tre dagar senare skulle däremot Accrington Stanley höra av sig till Football League och Alan Hardaker igen, då lokalt näringsliv i Accrington lovade att lösa klubbens skulder. Men trots att bara tre dagar passerat fick alltså en av Football Leagues grundande klubbar kalla handen av Hardaker, som meddelade att deras plats redan lovats till Oxford United. Att varken Bob Lord eller Alan Hardaker hade haft någon vilja att hjälpa Accrington Stanley var helt självklart.
Accrington Stanley är däremot också klubben som bara sex år senare, mitt i brinnande 1968-rörelse, skulle ombildas och återuppstå från de döda. På Bold Street Working Men’s Club samlades ett antal män och beslutade sig för att starta upp Accrington Stanley som en ny klubb med en helt ny ledning som tog en plats i vad som idag kallas för North West Counties Football League, nere på den nionde och tionde nivån i det engelska seriesystemet.
Accrington Stanley är klubben som 38 år senare skulle fira sin återkomst till Football League 2006 efter att under säsongen 2005-06 ha vunnit The Football Conference. Detta under ledning av John Coleman, en framåtsträvande manager som då redan tillbringat sju säsonger som manager i klubben. John Coleman, med initialerna JC, föddes 1962, och om någon sökte efter fler omen så var en av klubbarna som åkte ur Football League den säsongen Oxford United.
Accrington Stanley är klubben som John Coleman inte kunde släppa. Efter att ha varit manager i klubben mellan 1999 och 2012 lämnade Coleman för andra äventyr, men bara två år senare skulle Coleman återvända, och i Accrington Stanley är han alltså fortfarande kvar. Efter att ha sniffat på uppflyttning redan för två år sedan är Coleman nu alltså på mycket god väg att för första gången i Accrington Stanleys moderna historia ta klubben upp i League One.
Accrington Stanley är klubben med Football Leagues minsta plånbok men på samma gång största hjärta, med ett minimalt avstånd mellan styrelse, spelare och supportrar. Andy Holt, ordförande sedan två år tillbaka, har förändrat mycket till det bättre, men hans främsta idé verkar vara en ”Winners’ Hour” i baren på Wham Stadium, där varje hemmavinst avslutas med pints för £1 och John Coleman och alla spelare minglandes efter matchen.
Om detta kan sägas vackra saker om att föra supportrarna närmare laget. Men det kan också konstateras att ”Winners’ Hour”, som infördes någon gång efter julhelgerna, därefter har resulterat i åtta raka ligamatcher på Wham Stadium där Accrington Stanley har vunnit samtliga, flera gånger med sent gjorda vinstmål. Detta kan ses som allt från klar kausalitet till rena tillfälligheter, oavsett vilket förstärker det Accrington Stanleys eget svar på frågan om vilka de är.
Accrington Stanley är ”The Club That Wouldn’t Die”.