Det hör knappast till vanligheterna. Milan och Inter har på något sätt lyckats få det att fungera, liksom Roma och Lazio, även om den saken knappast har varit eller ens är alldeles självklar för alla inblandade. Djurgården fick tuppsnurr när de under något år flyttade till Råsunda. Att dela arena med en annan klubb har aldrig varit accepterat i England, således ovanligt och nästan alltid temporärt.
Det var därför ett kontroversiellt beslut som Chelsea och Tottenham meddelade under veckan, bara några dagar innan deras viktiga derby, att de från och med nästa säsong delar Tottenhams nybyggda arena, intill White Hart Lane. Båda klubbarna såg det som den bästa lösningen, givet Tottenhams problem med finansiering, och givet Chelseas problem att få bygglov för sin tänkta nya arena.
Det är naturligtvis också ett spännande socialt experiment. Tottenham och Chelsea är två klubbar som aldrig har gillat varandra, något som blivit inte minst accentuerat de senaste åren. Battle of the Bridge tillsammans med FA-cupsemin förra säsongen dyker upp i minnet. Nu ska de alltså dela hem och härd. Men det kan så klart gå, Milan och Inter gillar inte heller varandra, eller Roma och Lazio.
Från framtida samarbete till hårdast möjliga konkurrens i nuläget. Det är mellan Chelsea och Tottenham det egentligen enda frågetecknet återstår i toppen. Man City kommer vinna ligan. Med intill visshet gränsande sannolikhet kommer Man Utd och Liverpool göra dem sällskap i Champions League. Nedanför dem är å andra sidan Arsenal avhängda och måste fokusera på Europa League.
Återstår gör alltså bara frågan vilken klubb som slutar fyra respektive vilken klubb som slutar femma. De två tabellplaceringar som Tottenham respektive Chelsea för stunden innehar. Bakom den frågan gömmer sig naturligtvis den mer betydelsefulla frågan: Blir det Chelsea eller Tottenham som kommer spela i Champions League nästa säsong?
Det är ett prekärt läge. Tottenham ligger fem poäng före Chelsea i tabellen inför matchen. Det känns med andra ord som en minst sagt trolig slutsats att Chelsea helt enkelt måste vinna kvällens match på Stamford Bridge för att ha en bra chans på Champions League nästa säsong. Tottenham har å sin sida möjlighet att i praktiken säkra Champions League för den tredje raka säsongen.
Matchen bör med andra ord ha mer desperation för Chelsea. Det är ett märkligt faktum att de senaste fyra säsongerna har tre av fyra regerande ligamästare inte tagit sig till Champions League den därpå följande säsongen. Misslyckas Chelsea med det även den här säsongen blir de det fjärde laget de senaste fem åren att misslyckas, varav de själva har misslyckats två gånger av dessa fyra.
Det vore på många sätt ett monumentalt misslyckande för Antonio Conte. Det är möjligt att han kanske inte bryr sig nämnvärt, han har sett uppgiven ut ett bra tag och distanserat sig från klubben ännu längre, det mest troliga är att han inte är kvar i Chelsea efter säsongen. Ändå var en av hans utfästelser inför och under säsongen att inte göra vad han själv valde att kalla för en Mourinho-säsong.
Om Chelsea missar Champions League vore det onekligen jämställt med att göra en Mourinho-säsong. Det är ett utfall som på många sätt skulle kunna visa sig riktigt dyrbart på längre sikt för Chelsea, med flera rena nyckelspelare som mer eller mindre öppet funderar på att lämna klubben, och med en ägare i Roman Abramovich som påstås vara mindre villig än förut att lätta på lädret.
Chelsea har naturligtvis spelat många stora matcher genom åren. Frågan är däremot om Chelsea i termer av rent konkret betydelse för framtiden har spelat en viktigare match sedan Champions League-finalen 2011-12, en match de även då behövde vinna för att fortsätta spela i Champions League, och innan dess en match av liknande karaktär, sista ligamatchen mot Liverpool 2002-03.
Det var en match som i mångt och mycket påminde om den här matchen mot Tottenham. Chelsea och Liverpool jagade både fjärdeplatsen i ligan och spel i nästa säsongs Champions League, och de mötte varandra i den sista omgången på Stamford Bridge. Båda lagen hade 64 poäng inför matchen men Chelsea kunde luta sig mot den bättre målskillnaden.
Det var en otroligt viktig match också i det större perspektivet både för Chelsea och för Premier League. Chelsea befann sig i en väldigt besvärlig finansiell position, i själva verket nära konkursens rand, men var en av klubbarna som en stenrik ryss vid namn Roman Abramovich övervägde att köpa. Han ville däremot i första hand köpa en klubb som spelade i Champions League.
Chelsea vann matchen mot Liverpool och därifrån tog historien fart. Vi vet inte vad som hade hänt med den engelska fotbollen om Liverpool istället vunnit den där matchen, vi vet bara att det hade sett helt annorlunda ut. Det vore kanske dumt och drygt att påstå att Chelseas match mot Tottenham ikväll vore ett vägskäl av samma omfattning – men den är lika fullt ett vägskäl!
Chelsea har fördelen av hemmaplan och fördelen av historien. De har varit i den här sitsen förut. Utöver matchen mot Liverpool även alltså 2011-12 när de med sin seger i Champions League-finalen norpade Champions League-platsen från just Tottenham av alla lag. Tottenhams motsvarande historik är å sin sida i högre utsträckning negativ med flera hjärtskärande misslyckanden på mållinjen.
Med fem poängs försprång, som vid förlust kommer vara ett försprång om två poäng för Tottenham, är det nog som Mauricio Pochettino säger inte en ”final” på riktigt samma sätt för dem, inte en match med samma desperation. Ändå är det en känsla av lite upp till bevis både för Pochettino och för Tottenham, att vara allra bäst när det faktiskt gäller mest, att inte vara ”spursy”.
En psykologisk examen alltså för Tottenham. Ett Tottenham som förvisso har tagit sig till Champions League två säsonger i rad innan denna, men aldrig med någon nervdallrande slutspurt som nu. Däremot har laget inte riktigt lyckats fullt ut i titelstriden, aldrig gått hela vägen och vunnit en titel, och de har haft det till synes onödigt besvärligt i toppmatcher, framför allt på bortaplan.
Att ta sig till Champions League är precis lika viktigt för Tottenham som för Chelsea. Det är ett vägskäl även för dem och deras lagbygge. Det kommer så klart rulla bilder i deras huvuden inför matchen. Av hur de misslyckats att ta sig till Champions League förut från till synes trygga försprång. Hur de förlorade chansen på ligatiteln mot just Chelsea på Stamford Bridge för två år sedan.
Den matchen kallades för The Battle of the Bridge. Ikväll får vi förhoppningsvis se uppföljaren, The Second Battle of the Bridge. Men Chelsea brottas med en viktig skillnad jämfört med den matchen och jämfört med deras miljardmatch mot Liverpool för 15 år sedan. Den här gången, till skillnad från dessa matcher, räcker det inte att inte förlora.
Chelsea måste vinna kvällens match mot Tottenham! Det är nästan så nära som går att komma i Premier League ett playoff om Champions League.