Fredagar, dessa härliga fredagar. Veckans sista dag när mer eller mindre all meningsfull verksamhet går på sparlåga från och med lunch. När man bara är några få timmar ifrån att få klocka ut och inleda fredagsmyset med tacos, chips och whatever. Och naturligtvis med den nervöst laddade vetskapen att man har en hel lång fotbollshelg framför sig.
Det gäller att hitta något lättsmält att fördriva tiden med. Det är sällan så mycket som händer inom fotbollen på just fredagar, då koncentrationen istället flyttats över till nästa match. Kommande fredagar när inget annat kommer ivägen tänkte jag därför ägna åt det förhoppningsvis upplysande projektet att diskutera de större engelska klubbarnas tio bästa spelare någonsin.
Hur ska sådana listor egentligen konstrueras på ett trovärdigt sätt? Det första steget är så klart att acceptera att alla listor är subjektiva. Men hur ska man egentligen kunna rättvist jämföra en spelare man följt regelbundet under flera år med spelare man kanske bara hört talas om eller kanske som mest sett några gryniga filmklipp av, spelare man inte har någon riktig relation till?
Det andra steget är kanske att acceptera att man aldrig riktigt kommer lyckas fullt ut. Men det finns sätt ändå sätt att bedöma historiens spelare. Att titta på rent objektiva meriter är ett sätt. Att lyssna på vittnesmål från de som har följt spelarna är ett annat. Det här är också metoder som är rätt effektiva för att förankra bilden av mer nutida spelare.
Aston Villa må befinna sig i Football League för närvarande, åtminstone i några månader till, men kommer alltid räknas som en av de engelska storklubbarna. Dels för att de är genuint stora. Dels så klart eftersom de är en av klubbarna som faktiskt vunnit Champions League. En bedrift som inte ska underskattas men också en bedrift som gett dess spelare en stjärnglans som i viss mening bländar.
Aston Villas absoluta storhetstider hittar vi i själva verket betydligt längre bak i tiden, i den engelska fotbollens barndom, före krigen och runt sekelskiftet, även om Aston Villa naturligtvis har haft flera riktigt bra lag även efteråt. Men med Aston Villa mer än med kanske någon annan storklubb är det svårt att hitta en vettig balans mellan gammalt och nytt, antikt och modernt.
(10) Dwight Yorke
Hade några tuffa år i början av 1990-talet när han först kom till Aston Villa men slog igenom med dunder och brak 1995-96 när Aston Villa länge såg ut som Newcastles främsta utmanare. De tre kommande säsongerna var Yorke målkung på Villa Park och så bra var han att när en journalist flera år senare beskrev Yorke som Aston Villas bäste anfallare efter världskrigen var det få som protesterade, detta trots att han lämnade klubben för Man Utd under kontroversiella former.
(9) Olof Mellberg
Den centrala pjäsen i den backlinje som utgjorde grunden för Aston Villas utmaning av de största klubbarna under 2000-talet. Stark, bra i luften, viktiga ledaregenskaper var Mellberg ovärderlig för Aston Villa under sina 232 matcher över sju säsonger, där de ofta snuddade vid Champions League. Mellbergs betydelse för Aston Villa ses i hur började gå för laget kort efter att han lämnat klubben.
(8) Dennis Mortimer
Värvades till Aston Villa strax innan julen 1975, lanserades som en julklapp till fansen, och när Mortimer sprang ut på Villa Park för debuten mot West Ham satt det 51,000 på läktarna för att hälsa honom välkommen. Ett monster på mittfältet som dominerade spelet med heta löpningar med boll framåt i planen med kyliga avslut som punkt. Många gånger avgörande mål, inte minst under Aston Villas vinster av ligatiteln och Europacupen under de första åren av 1980-talet.
(7) Howard Spencer
Mer än kanske någon annan spelare ett exempel på hur allt i fotbollen går i vågor och ständigt återkommer. Moderniserade synen på ytterbacken inom fotbollen mer än 120 år innan vi sitter än i denna dag och diskuterar vad en ytterback egentligen har för betydelse. En av Aston Villas mest meriterade spelare, med fyra ligatitlar och tre FA-cuptitlar, och en viktig spelare i Aston Villas allra mest framgångsrika lag runt sekelskiftet.
(6) Frank Barson
Barsons kvaliter som fotbollsspelare har ofta dolts bakom allt prat om hans hårdhet både på och utanför planen. Kom till Aston Villa nästan direkt efter andra världskriget och drog omedelbart upp ett lag som kämpade för att hålla sig kvar i högstadivisionen till nionde plats och samma säsong till en vinst i FA-cupen. Barson spelade mittback, men detta under en tid när mittbacken var betydligt mer spelfördelare än vad de är idag, en tidigare version av Franz Beckenbauer. Hårdför i tacklingarna, men framför allt spelintelligent och med en omvittnad förmåga att kontrollera matchbild och matchtempo.
(5) Tom (”Pongo”) Waring
Gjorde hattrick i sin debut för Aston Villa mot Birmingham. Kanske förklarar det varför Waring var så älskad av både medspelare och supportrar, trots ett enligt alla utsagor minst sagt bohemiskt förhållande till träning och skyldigheter som hör till varje fotbollsspelares vardag, en arbetarklasshjälte under de magra åren mellan de båda världskrigen. En annan förklaring kan så klart vara hans sällsynta förmåga att göra mål, med ett målsnitt om tre mål över fyra matcher
(4) John Devey
Skrev på först som 24-åring för Aston Villa men tystade tvivlarna med 34 mål under sin debutsäsong och skulle därefter bli en av Aston Villas regelbundna målskyttar under de kommande tio åren mellan 1891 och 1901. Devey kan bokstavligen sägas ha lett Aston Villa in i det nya århundradet, och var kapten för Aston Villas mest framgångsrika lag genom alla tider, och ledde sitt lag till fem ligatitlar och två FA-cuptitlar under sju år, en smått unik dominans inom engelsk fotboll.
(3) Paul McGrath
Paul McGrath hade sina demoner i form av skador och alkohol, och det var dessa som förde honom till Aston Villa från Man Utd i slutet av 1980-talet. Det var ett köp Aston Villa aldrig skulle komma att ångra, där McGrath under sju säsonger visade upp sina närmast magiska färdigheter som mittback, en briljant spelförståelse, snabbhet och perfekt tajmade tacklingar. Utnämndes som mittback till årets spelare i Premier League 1993, då Aston Villa var nära att vinna ligatiteln.
(2) Billy Walker
Debuterade på grund av första världskriget först som 22-åring för Aston Villa men gjorde sig snabbt till stor idol på Villa Park med sina blixtrande dribblingar, sina allroundfärdigheter och med en förmåga att läsa och förstå spelet som få andra spelare under sin tid. Älskad av supportrarna och beundrad av både medspelare och motståndare. Över 75 år sedan han gjorde sin sista match för Aston Villa är han fortfarande klubbens meste målskytt.
(1) Gordon Cowans
En bedrägligt mild spelare till utseendet som var en hårding på planen. Men det är som passningsspelare och spelfördelare hans kvaliteter framför allt måste förstås, och i dessa avseenden måste han ses som den bäste spelare att dra på sig en Aston Villa-tröja. Hjärnan bakom Aston Villas triumfer i ligan och i Europacupen under 1980-talet och nästan tio år senare på väg att leda Aston Villa till ännu en ligaseger.