Burnley är något av en udda fågel i Premier League. På ett sätt kan de kanske närmast beskrivas som motsvarigheten i Premier League till EFL Championships Cardiff City, det vill säga ett lag som når framgångar med en funktionell men allt annat än moderiktig fotboll. På ett annat sätt har de inte blivit belastade med alls samma negativa känslor som Cardiff har väckt den här säsongen.
Burnleys säsong är på många sätt enastående. Klubben med Premier Leagues minsta budget ligger sjua i tabellen, närmare Arsenal på sjätteplatsen än vad de är Leicester på åttonde plats. Everton, just Leicester, West Ham, Southampton, detta är klubbar vi trodde hade bäst chans att nypa den så kallade best of the rest-platsen. Men knappast Burnley.
Med Burnleys framgångar har en smått enastående situation uppstått. Burnley står på tröskeln att kvalificera sig till europeiskt cupspel, till Europa League. Det främsta hotet i ligan är Leicester, vilka Burnley möter på hemmaplan nästa omgång, men vilka Burnley också har ett försprång på om sex poäng. Den andra risken är om Southampton går och vinner FA-cupen.
De smarta pengarna är alltså på att Burnley nästa säsong spelar i Europa League, och för första gången sedan början av 1960-talet i europeiskt cupspel. Europeisk fotboll hör med andra ord knappast hemma i Burnley, som närmast är att betrakta som något av hjärtat i Brexitland. Det finns därför något lätt paradoxalt men ändå upplyftande med ett Burnley i Europa League.
Men hur smart är det egentligen för Burnley att ta sig an Europa League? Det finns flera uttryck som kan beskriva dilemmat. Inget träd växer till himlen brukar det heta. En vanlig berättelse är den om Ikarus som flög för nära solen och vars vingar brann upp och föll till jorden. Farhågan för Burnley är naturligtvis att ett äventyr i Europa League skulle komma att stå dem dyrt i Premier League.
Har Burnley spelartruppen att kunna hantera spel i både Premier League och Europa League? Vi vet hur Europa League brukar kunna påverka engelska klubblags säsonger. Det är en mängd fler matcher att navigera. En av Englands storklubbar klarar av belastningen? Men kommer Burnley klara av samma belastning över en hel säsong?
Det handlar inte bara om ett dubblerat spelschema under förmodligen halva säsongen, möjligen betydligt längre än så, vilket onekligen hade försvårat den höstsäsong som utgör ryggraden i Burnleys succésäsong i år. Det handlar även om hur hela försäsongen förskjuts, med den tredje kvalomgången som inleds redan i juli. Vi såg Everton kämpa med samma sak.
Ett positivt argument för Burnleys möjligheter är deras vana och erfarenhet från Football League och EFL Championship, en serie med 46 matcher per säsong, ett betydligt tuffare spelschema än i Premier League som i teorin borde göra dem väl rustade för spel i Europa League. Skillnaden dock, är att i EFL Championship har alla konkurrenter exakt samma spelschema att förhålla sig till.
Ännu ett positivt argument för Burnley i Europa League är den motiverande effekt det kan ha på spelare som väldigt sällan, kanske aldrig förut och kanske aldrig igen får chansen att delta i europeiskt cupspel. Baksidan av det myntet, lite på samma sätt som vi såg med Leicester förra säsongen, är att fokus kan komma att hamna på Europa League på bekostnad av Premier League.
Det hela kompliceras av att Burnley absolut inte kan räkna med att även nästa säsong lyckas kvalificera sig för europeiskt cupspel. Någon möjlighet finns därför inte riktigt för klubbens styrelse att budgetera för en mycket större spelartrupp än vad de redan har och de extra kostnader detta skulle medföra. De måste alltså ta sig an nya utmaningar utifrån gamla förutsättningar.
Men fotboll måste till sist ändå handla om nya utmaningar. Om varje klubb har ett samhällsuppdrag måste det vara att försöka ta sig så högt upp som möjligt och ta sig till toppen av sin förmåga. All klättring innebär en inbyggd risk att falla och slå sig illa men som vi också tydligt har sett med exempelvis West Brom finns det kanske en värre risk med att inte vilja klättra alls.
Betydelsen med Burnley i Europa League ska heller inte underskattas. På samma sätt som Leicester var en inspiration för alla klubbar att allt faktiskt var möjligt och att våga sikta högre än vad alla tror är möjligt, kan Burnley visa samma sak genom att sluta best of the rest och i Europa League. Kan Burnley så kan även vi kan exempelvis klubbar som Bournemouth, Brighton och Huddersfield tänka.
Burnley må inte vara allas kopp te, men de har åtminstone det karaktärsdraget att de vill sluta så högt upp som möjligt, de vill förbättra och överträffa sig själva, de ser Europa League som en möjlighet hellre än ett problem. Det finns något fundamentalt sympatiskt med den saken jämfört med hur vi har sett andra engelska klubbar och managers agera genom åren.
Det finns även något sympatiskt med att i en tid när Storbritannien håller på att försöka ta sig ur det europeiska samarbetet, så är Premier Leagues kanske allra mest brittiska klubb på väg att ge sig ut på äventyr i Europa League.