När Leeds i januari beslutade sig för att sparka Thomas Christiansen låg laget på tabellens övre halva, strax under playoff-strecket i EFL Championship. Beslutet blev att anställa Barnsleys Paul Heckingbottom, ett på samma gång modigt men inte helt självklart beslut. När Heckingbottom kom till Leeds i början av februari fanns fortfarande vissa förhoppningar för Leeds att nå playoff.
Men Leeds säsong har därefter tagit sig rakt motsatt utveckling. Leeds har fallit ned till fjortonde plats i tabellen, hela 14 poäng under playoff-strecket, och deras formkurva under våren, med endast tio poäng från tolv matcher, gör dem till ett av seriens sämsta lag enbart sett till dessa matcher. Paul Heckingbottom har misslyckats med att ge Leeds ett lyft under våren.
Detta har resulterat i att Paul Heckingbottom omgärdas med rykten om att få sparken efter säsongen. Eller kanske rättare sagt, att Andrea Radrizzani och Leeds ser sig om efter färskare alternativ. Det kunde självfallet uppfattas som lite lynnigt, givet att Heckingbottom anställdes för mindre än ett halvår sedan, men om inte förtroendet finns är det bättre att agera förr än senare.
Något större förtroendekapital har Paul Heckingbottom knappast heller hos Leeds supportrar. Det var aldrig en särskilt populär anställning till att börja med. För det första är Barnsley en regional rival och för det andra är Barnsley en betydligt mindre klubb än Leeds. Där fanns redan från början frågetecken kring om Heckingbottom var ”stor nog” för Leeds.
Något förtroende i det avseendet har Paul Heckingbottom heller inte lyckats ingjuta under våren. Resultaten har generellt sett varit väldigt svaga, inte minst på bortaplan. Och den osäkerheten skulle mycket väl kunna läggas honom till last när Andrea Radrizzani och Leeds ska utvärdera säsongen och fatta nödvändiga beslut inför kommande säsong.
Hittills har Andrea Radrizzanis kritik snarast riktats mot spelartruppen som han attackerade under en radiointervju för att ha dålig attityd. Han passade samtidigt på att berömma Paul Heckingbottoms ledarskap men betonade också att Heckingbottom behövde bevisa sig. Ett uttryck för stöd som kanske inte kändes som om det gavs med klara ögon och fullt hjärta.
Det ligger en viss räddning för Paul Heckingbottom i att mycket av kritiken mot Leeds prestationer istället riktas mot Victor Orta, Leeds director of football som har haft huvudansvaret för Leeds värvningar det senaste året. Radrizzanis kritik av spelartruppen känns särskilt spetsig just därför. Orta har översett mängder av värvningar samtidigt som Leeds är 19 poäng sämre denna säsong än förra.
Kanske är det därför i första hand mot Orta som Radrizzanis och styrelsens vrede riktas efter den första säsongen. Paul Heckingbottom säger sig samtidigt vara förvånad över rykten om att han själv skulle få sparken och poängterar hur inget sådant har framkommit till honom. Det vore väl i och för sig knappast första gången som den som berörs allra mest också är den som vet allra minst.
Vad som framför allt har varit störande under vintern och våren har varit Leeds facit mot övriga toppklubbar, mot vilka de generellt sett inte bara förlorat utan dessutom förlorat stort. 1-4 mot Cardiff på Elland Road, 0-3 mot Middlesbrough på bortaplan, 0-3 mot Wolves på Elland Road, 0-2 mot Fulham, därtill förluster i derbymatcherna mot Sheffieldklubbarna.
Det är framför allt i dessa matcher mot dessa motståndare som Leeds visar sig redo att på allvar konkurrera om uppflyttning till Premier League. Leeds har visat sig allt annat än redo under säsongen och det har bara blivit värre under säsongen. Något som dessutom passar alltför väl in i den gängse berättelsen om Paul Heckingbottom som inte ”stor nog” för Leeds.
En ny chans kommer ikväll när Leeds beger sig till Villa Park för en kvällsmatch mot Aston Villa. Det är bortaplan och det är ett topplag som motståndare, vilket vanligtvis brukar stava förlust för Leeds. Paul Heckingbottom kanske inte riktigt vill inse behovet, men han kan trots det behöva en vinst i en sådan match i bagaget för att övertyga Leeds om att han är rätt man även för nästa säsong.
Inte bara en tillfällig lösning under en säsong som redan var på väg att nå sin upplösning.
:::
EUROPALOTTNINGEN
Liverpool – Roma. Drömlottning hojtade expertkören mer eller mindre unisont men det innebär ju knappast att det är en lätt lottning för den sakens skull. Ett Roma som är dopat med självförtroende och egentligen kan spela utan något som helst att förlora kan bli en riktigt tuff motståndare, inte minst som returen spelas i Rom. Än en gång får man däremot känslan att Liverpool kommer kunna exploatera Romas försvarsspel. Drömlottning är ett starkt ord men det var ändå den bästa lottningen Liverpool kunde få.
Arsenal – Atlético Madrid. En lottning som verkar ha fått många Arsenalfans att krypa ihop gråtandes i fosterställning. En något udda reaktion som säger något om var klubben befinner sig. Det är naturligtvis tuffaste möjliga motståndare, men sannolikheten var väldigt hög att man skulle stöta på dem någon gång och då tror jag faktiskt Arsenal föredrar ett dubbelmöte framför en ren final. I mina ögon är det så att möjligen är det sämsta tänkbara lottning för Arsenal, men på motsvarande sätt är det också sämsta tänkbara lottning för Atlético Madrid.